Metal Shrine Bloggen

2012-01-29T18:01:00.000+01:00

Intervju med Mike Mangini i Dream Theater!

Någon timme innan giget på Hovet fick jag möjlighet att sitta ner en kort stund med Mike Mangini och prata om främst utbildning och livets skola, skulle det visa sig.
Egentligen kom intervjun inte att handla så mycket om Dream Theater utan istället blev det ett samtal om hans jobb som lärare, hur han utbildade sig själv och hur han kom att arbeta med Patriotmissilen. Trummisar är i vanliga fall måltavlor för allehanda skämt om deras intelligens, men Mangini är helt klart av en helt annan kaliber.

You´re from Newton, right? Outside Boston.

Mike Mangini: I was born in Newton, but I didn´t grow up there.

Ah ok, I´ve got a friend who lived in Newton actually. So, how old were you when you started playing drums? Was it pots and pans, and slamming around in the kitchen?

MM: Yeah, when I was two and a half and when I was four, I had my second drum set and I started performing when I was five. We had a lot of cousins in the family so there was usually one wedding a year and sometimes two every other year and my family would bring my drum set to the wedding and there weren´t 12 people there, there were 300-500 lunatics. That´s how I started performing and I cried all the time. I actually did not like it.

Who were your first kinda influences?

MM: Ringo Starr was first and then Danny Seraphine from Chicago and Bobby Colomby from Blood, Sweat & Tears and then some Motown stuff. See, my brother gave me all the music with the horns because he played saxophone and my sister gave me some Motown stuff, but my brother gave me the bulk of the material and they both liked the Beatles, so that was up until age nine and then my brother got me a Buddy Rich album at age nine. God, he made 25 cents an hour from working and saved money and bought me these records, you know what I mean? So when he handed me that Buddy Rich record, he just said two words, “Learn it!” and little did I know what was inside it. (laughs)

It´s funny because I´ve seen a few documentaries about metal and just recently “Metal Evolution” by Sam Dunn and people mention Buddy Rich as being a really good drummer and an influence in some ways.

MM: Well, he had the face. He was an aggressive man.

But listening to an album starting out, how do you know which drum to hit?

MM: I remember, before I got my first toy drum set at age three, when I set up the cans I also was looking at the back of the LP and I could see the shape of the drums and it made sense to me, the pitch going from left to right… by shape and still by shape is how I remember things.

What is it that attracted you to those drummers? Was it a special groove or them just being fast or what?

MM: I gotta tell you something, what a question to ask me, because it really is the core question that I don´t think is answerable. I have an answer for almost everything because I studied mechanics and usually I´d answer with within the mechanical side or the philosophy side, but when you ask “How did I know or what was it?”, I don´t know! I just knew a drummer was doing something that wasn´t… I just wanna say normal, but had a little something extra. Let me talk about this and maybe I´ll find an answer. It´s like a drummer that would combine some chops with the melody. You know what? It´s like the drum part was the only drum part for that song and I was never really into drummers where the drum part could go to a multitude of songs. It´s not that I don´t like a straight beat or a straight groove, it´s just that… we´re floating around on this big rock called earth and eventually the sun is gonna boil it one day and I´m gonna be dead, so I just don´t feel like doing that! I like to find a little something, just something that makes it so that drum part is for that one song. That´s all.

You´ve done a lot of teaching as well and you taught at college. Do you miss that? The interaction with the students?

MM: Well, you know something? I don´t teach for my job, I would teach for a side job. In other words, my teaching keeps me in touch. It keeps me thinking about how to answer questions and how to think about things. The students in my life, have been the ones that have kept me current. They´re the ones that´ll tell me “Listen to this record!” or “Listen to this guy!” or mention me to someone who otherwise would not know who I am. It´s nice and I sort of need them, rather than it being a one way street. The fact that they were so… and always have been, so kind to me in word and all that and they´ve always voted me really high up as far as like a teacher evaluation and I think that´s because they know that I put them first. But it´s also… it´s not a 100% that I care about you more than anything and I´m a great guy, it´s not that. It´s the little bit that I do care more about what they want than what I want, but it´s also that I have something to gain too. I have an interest and I have a lot to learn, so I love it and I´ll always do it. In fact, before I left while I was learning these songs and getting over a sever virus and illness that knocked me out for six weeks, I did teach a lesson over Skype and I´ll probably do that more now.

Can you hear right away when a kid is drumming, that he´s got something?

MM: Of course, however, I made a business and a really good one out of the guys that other teachers said “You don´t have it! You don´t have enough talent!” or “You don´t practice enough to study to me!”. You know what, send me those guys! Send me the ones that another teacher said “Kid, you don´t have it!”, because those are the ones that… I could always help them and those are the ones that would take a bullet for me, because I really believe in the method more than worrying so much about the talent level. I think it´s just an expectation thing. Yes of course you know when someone comes in and they immediately have either a little more skill than the next one or that little something special, the X factor or whatever that is? I think it´s really just that they recognize melody as a musician and have some facilities to make it concrete and mechanical, but to come up with a method that works for everybody, I think as the greatest achievement of my life than winning auditions. To help somebody. The expectation thing I always keep a check on. Like I was always informed by friends before getting in a relationship to get married, the worst thing in the world is to have expectations on somebody. It´s just not smart and it´s not fair either, so perhaps some of us and I have, even as a teacher you have expectations and if you have no expectations and you don´t expect this particular person who doesn´t seem like they would be able to achieve… let´s say jazz drummer of the year. If we both know that they´re not gonna have that, you don´t expect it but they could be the right guy for their friend´s band and the best one.

Reading about you, you come across as a well educated man, but is it true that you did some computer programming for the Patriot missile system?

MM: Oh yeah! I worked for a number of years on the communication software and I didn´t even have a degree. I worked my way up to be a full staff engineer. I just started out with the documentation and I forgot how to turn the computer on (laughs) but we were programming on a binary level and I had to do punch cards and do octal math, stuff like that and trying to find the bugs in the program. I did what I was told to do, the other engineers did the thinking. As soon as I got promoted to a position where I had to do the real engineering, I almost had a nervous breakdown and I quit, really! I´ll never forget it. I sat in my office thinking “This is not where I´m supposed to be!”, but it was great that I finally had a job and I was able to save money and pay for things and live like a normal human being, rather than the musician that I really was, scraping for anything and always having to go back home and stay with my parents and never paying them a dime. Not like they could really afford that with their kids coming back home, but I had to a number of times. My dad was like “Look kid, you have great grades in school. I´ll get you a job as a software engineer.” and he did. Education wise, what I consider my greatest time was on the surface one of the worst times for me. It was between tour legs when I was with Steve Vai where I didn´t really do anything to get any work and not making enough money to survive. I should´ve gotten a job just to keep the money I had in the bank and maybe invest in a piece of property and just work anything to pay my food, but no. I made a big mistake there, in one way, but in another way I purchased a couple of thousand dollars worth of books over a couple of years. Just a rough figure, but some of the books are expensive and I started with physics because I came up with a lot of ideas as to how things are working and I´m intrigued by… when you know something before it happens. I was wondering, what is information made out of? Why can´t these scientists figure out what´s in between? How can they think that everything in this universe has a cause except the universe? I don´t agree with that and I think it´s insane that someone who´s brilliant would have, in my opinion, a lack of common sense and thinks it some accident. But those are strong words and hey, nobody knows here, but anyway, for me that´s my feeling and that´s what I thought and it doesn´t mean I´m right. So I read and then I realized that I needed some mathematics to understand it and my SAT scores in the US were very high in math, not in language. Living in LA, there were so many people that had mish mash religions. If I said “What are you? What do you subscribe to?” and they´d say “Well, I´m a little of this and a little of that.” And to get along with people rather than form an opinion and point out where I disagree with others, I decided to read books that would help me learn what they thought and it was the smartest thing I ever did because it allowed me to speak to somebody with respect, because I respected the fact that anybody tried to figure out anything and I realized with myself too that where ever you are in your life is where you are as long as you keep trying. That push with education keeps you humble, so I found that some of my best friends disagree with some of the most important things I believe and some of my best friends think things totally differently than me, you know. It´s really amazing to take a different attitude… like how can I even speak to this person if I don´t know what they think I think I do and the world is broken because of that. That´s what I consider my best education, is reading books even though I don´t remember everything and I don´t understand everything and I don´t know that I could take a test on much of this in school well, but I dug into areas of interest to me, that help me relate to people and enhance my own belief system which is basically… you know, I think I´m gonna answer to everything when I´m dead and it keeps it simple. Some of the people I have the greatest conversations with believe the opposite and you just leave it like that. That´s it, that´s how you live. However , it´s interesting because I saw many, many conversations unfold when someone had a strong philosophical or religious opinion and they weren´t nice to somebody else. What´s the point, seriously? You have to be smart enough that the way you come across to somebody translates before you process information. You can´t be pointing fingers at somebody. They don´t know any different and neither do I and I know that all of this started with the drums and teaching because when a student looks me in the face, someone paying me money and they look me in the eyes and say “I don´t know how to do this, help me!”, I looked at them often and it was like “I have to learn how to teach you!”. So I studied the mind and cognitive science and some things were way over my head, but that´s who I am.

Really interesting and I totally understand. One final thing before I have to go. Since recording the album, have you guys recorded anything else?

MM: No, but we´re establishing what I describe as fun. I´m feeling more comfortable now that I´ve had a chance to perform the older tunes and I had a chance to let them write the record and let me wean into it without disturbing the core of Dream Theater, because John Petrucci and Jordan Rudess have always written on those two instruments and those are the notes that make the songs. Then Myung have contributed quite amazing things and LaBrie even too, which I´ve seen unfold. James sings melodies and I play an instrument as a drummer and I write, but I have no business walking around into this band doing anything different. It´s unfolding and it´s evolving such that when we… Jordan is not in this room with me right now, but if we warm up, that´s the seed of new material. Soundchecks with us smiling and I´m playing the most insane stuff I could ever play and they´re making music out of it, so it´s really going somewhere and who knows, maybe that´ll be what´s on the next record? You know what? If John Petrucci shows up with six demos and says “Man, I got inspired!”, I´m privileged to jump on and play his music, so who cares? It´s all gonna be fun Dream Theater stuff!

Excellent! Thank you so much Mike!

MM: Thank you!

/Niclas

2012-01-29T11:42:00.000+01:00

Låtsnuttar från alla spår på nya Van Halen!

Jag tror att det är riktiga samples. Troligtvis tagna från iTunes Kanada, där de tydligen ligger ute.

/Niclas

2012-01-28T17:58:00.001+01:00

Intervju med Jimmie Strimell i Dead by April/DeathDestruction!

Dead by April är aktuella med sitt deltagande i Melodifestivalen och är med i första omgången nu på lördag den 4:e februari.
Jag ringde upp sångaren Jimmie mitt i repandet för att bl a kolla läget inför nyss nämnda festival och även höra lite om hur det ligger till med gitarristsituationen.

Tjenare, det var Niclas!

Jimmie Strimell: Just det. Vi håller på att repa här så jag missade...

Ok. Är det med DeathDestruction eller Dead by April?

JS: Vi ska ha ett gig med DeathDestruction på lördag så jag repar med DD nu.

Var ska ni då lira?

JS: På Trädgårn som förband till Dark Tranquility.

Åh fan!

JS: Det är ju flera band. En sådan där liten minifestival kan man väl säga, så det är väl kul.

Om vi börjar med Dead by April, är det Melodifestivalen som är det närmsta?

JS: Ja, vi har i och för sig tre gig innan Melodifestivalen upp i Sälen och någon annan skidort däruppe som jag inte kommer ihåg. (skratt) Men ja, Melodifestivalen är väl nästa stora grej.

Hur leder det fram till att hoppa på Melodifestivalen? Det innebär väl en viss risk och även en stämpel också?

JS: Jo, vi har snackat mycket om det. Vi blev ju tillfrågade om att vara med redan förra året, men då tackade vi nej för vi kände att vi ville släppa en platta till så att det inte blir... ja som om det skulle gå åt helvete och man inte blir ett one hit wonder. Så som vi tänker är väl att vi har gjort så pass mycket lökiga grejer innan... vi har ju gjort NRJ in the Park och Sommarkrysset och sådant. Vårat krav var att det skulle vara en typisk Dead by April låt, så vi gör ju ingen låt som är typisk för Melodifestivalen. Det är ju mycket growl i låten och det är jävligt tung samtidigt som att den är poppig och melodiös. Det kommer ju bli en riktig DbA låt, så vi får väl se! Det är alltid mycket snack, både positivt och negativt när det gäller Dead by April och det är ju vi vana vid.

Är främsta anledningen att nå ut till många människor eller vad ser ni som den egentliga anledningen till att vara med?

JS: Största anledningen är ju egentligen... man har ju ändå följt Melodifestivalen sedan man var liten och alltid tyckt att det hade varit coolt att få vara med där, även om jag inte är något melodifestivalenfan. Jag lyssnar ju inte alls på den musiken, men sedan är det ju jävligt bra promotion också för bandet. Vi får ju spela för tre miljoner tittare eller vad det är och kan kanske vinna lite nya fans. Samtidigt kommer vi kanske att förlora några tuffa metalfans, men ja... vi gör det väl mest som en rolig grej att få uppleva det och samtidigt känns det kul att vi kommer vara de första någonsin som kör growl och lite hårdare musik i Melodifestivalen, så vi hoppas att folk tycker det är lika coolt som vi. (skratt)

Som du själv sa med motgångar och och så, det är ju lite jämförbart med Takida om man läser press och deras situation.

JS: Ska de också vara med, eller?

Nej, men jämför man Dead by April och Takida så är det ungefär samma sak. Älskat av många, men går absolut inte hem hos kritikerna.

JS: Ja ja, det är mycket... jag läser aldrig recensioner och jag läser inte ens kommentarerna på YouTube. Jag bryr mig faktiskt inte så jättemycket om vad folk tycker och tänker. Jag tycker ju bara att det är kul att se reaktionerna från de riktiga fansen som är på gigen när vi spelar. Jag vet faktiskt inte så mycket om vad folk tycker och tänker. Jag har ju hört att det är ett jävla bråk mellan folk på YouTube i alla fall. Vissa säger bögband och andra tycker vi är jättebra, men personligen lägger jag ingen energi på det eller bryr mig. Det är bara kul att få spela den musiken som vi själva tycker om.

Oavsett hur det går i Melodifestivalen, vad är planen för Dead by April sedan då?

JS: Vi har väl... jag tror att jag kan säga det i alla fall och jag vet inte om det är helt klart eller inte, men vi ska över till Texas för en sväng i mars och spela på någon festival där. Lite för att visa upp oss för skivbolagen där, som är intresserade och så.

Är det South X Southwest?

JS: Jo, precis! Vi skulle egentligen gjort den förra året men då krockade det med skivinspelningen, så jag tror att det är så att vi gör den i år i alla fall. Sedan har vi väl inte direkt bokat något, men det är ju alltid så att det är saker på gång och det blir en sväng till i England och förhoppningsvis lite till i Europa innan sommaren och sedan hoppas vi på att få göra lite festivaler i England och ute i Europa. Sedan har vi väl planerat att få till en liten europasväng igen till hösten, men det är inget som är klart ännu, utan bara tankar vi har.

Hur löser du sådant här med tanke på att du har DeathDestruction också och i april ska ni ju ute med In Flames på klubbturné? Funkar det med två band?

JS: Än så länge så går det för vi har ju samma bokare och samma management, så de försöker ju hela tiden styra upp det trolla till det så den ena kommer efter den andra, så att det inte krockar. Det kommer säkert att bli ett problem någon gång framöver, men det får man ju ta då och så får vi hoppas att det funkar så länge det går.

Ser du Dead by April som ditt huvudband?

JS: För mig är det... båda banden är ju egenligen lika mycket värda för mig. Det är bara det att Dead by April just nu är större och vi har väl mer på gång än vad vi har med DeathDestructionså Dead by April blir ju mitt huvudband just nu. Men de betyder lika mycket för mig båda två och jag hoppas att jag kommer att kunna köra båda banden, men vi får väl se.

Hur var turnén med Hammerfall då?

JS: Det var helt otroligt grymt faktiskt! Vi hade ju knappt släppt plattan. Vi fick reda på att den hade släppts i Frankrike och i Tyskland under tiden som vi var på turnén, men det var ju ingen som hade hört plattan och fansen till hammerfall har väl inte riktigt koll på oss heller, men vi blev jävligt bra bemötta av fansen. De tre första låtarna stog de väl bara och undrade vad vi var för något, men sedan framåt slutet på varje gig i stort sett, så var de jävligt på och hade armarna upp i luften och stog och skrek. Det kändes svinbra!

Vilka länder kände ni att ni gick hem bäst i`

JS: Jag får nog säga öststaterna, Spanien och Italien. Där kändes det riktigt bra. Sedan var det även vissa gig i Tyskland och Belgien som kändes bra med, men det var nog mest tryck, gap och skrik i publiken i öststaterna och Italien och Spanien. Det var grymt!

Blev det några härliga ”Spinal Tap moments”?

JS: Vad sa du?

Blev det några härliga ”Spinal Tap moments”?

JS: Vad menas med det?

Ja, det vill säga några pinsamheter?

JS: Nej, vi är väl rätt pinsamma hela tiden. (skratt) Vi hade väl mest skoj faktiskt.

Mycket party?

JS: Ja det blev väl det ändå. Vi delade ju buss med Vicous Rumors och de är ju ganska partyglada, så det var ganska mycket fest i turnébussen i alla fall så det var kul. Riktigt bra turné och alla kom överens svinbra, så det var jäkligt kul!

Det måste väl bli en hel del göteborgshumor på en sådan turné?

JS: Ja precis! Det var lite svårt... jag vet inte om det är typiskt göteborgare eller svenskar att man är lite så där skämtbögiga liksom, men det tyckte ju inte amerikanarna om i början? De är ju lite homofobiska, men de släppte till lite i slutet på turnén så det var ju jävligt kul. (Ngt av en freudiansk felsägning?)

Det kan jag ju förstå att jänkare har lite svårt med. In Flames då? Det är deras klubbturné va?

JS: Ja, fast jag vet inte om jag kan tycka att det är klubbar? De flesta gigen är ju ändå 1200-1800 personer. Det är väl något gig som är 800 personer, tror jag, men det känns jävligt gött att de frågade oss och att de ville ha med oss själva. Henke och Jonas är ju kompisar med dem, så de ringde ju upp oss själva och frågade om vi ville vara med.

Ja, först Hammerfall och nu In Flames, som lär dra fulla hus.

JS: Ja, de andra dudsen har ju spelat rätt länge inom musiken och känner ganska många andra band som de turnerat med förr, så man har ju lite gratis företräde där, eller vad man ska säga.

DeathDestruction då? Kommer det en ny platta i år?

JS: Vi har snackat väldigt mycket om det, men vi har inte bestämt något heller. Vi har haft lite möten med skivbolaget och så, men det är ingenting som är bestämt. Vi känner väl att vi vill turnera med den här plattan detta året ut och kanske att vi släpper en EP till med kanske två nya låtar, bara för att ge något nytt. Men jag tror vi behöver hela året på oss och spela med den här plattan. Vi jobbar ju på nytt material och vi har redan nu låtar, kanske åtta stycken klara så det känns jävligt bra.

Den här antimobbinglåten (Open your eyes) du var med på, vad hände med den sedan? Jag har inte läst något om den eller vad det blev av det hela.

JS: jag tror att det bara dog faktiskt. De hade en massa skivbolag och så som var intresserade för att det var en sådan cool grej, men det var något som hände där. De tappade intresset tror jag. Jag har inte full koll, men det var jävligt synd för det var en bra låt och en jävligt cool grej.

Ja, det var ju en bra tanke. Det kunde ju blivit något vettigt av det.

JS: Ja, det fanns ju planer på att göra en liten minisväng i Sverige, men det krockade hela tiden för alla som var med i projektet har ju turnerande band och det var alltid något band som var borta, så det gick aldrig att få med alla. Lite synd.

Vem har du influerats av när det kommer till sångare? Har du några barndomsidoler som påverkat mer än andra?

JS: Det är ju självklart Phil Anselmo och även Chuck Schuldiner från Death och sedan är det mycket Max Cavalera och sångaren i Machine Head. Och självklart sångaren i Meshuggah! Jag har ju tatuerat in deras logga i nacken till och med.

Spelar du något instrument själv?

JS: Jag gjorde det. Jag började som trummis och spelade trummor när jag var tonåring, men sedan har jag sysslat med growlet på heltid sedan jag var 17-18. Jag kan väl skriva lite och skriva idéer och så där, men min ”main thing” är growlet.

Sliter inte det jäkligt mycket på rösten?

JS: Jo eller nej... som du hör nu så har vi repat i en och en halv timme och jag kan fortfarande prata. Det är nog väldigt mycket teknik bakom det. Jag kommer ihåg min första turné som jag skulle på med Nightrage i USA, då hade jag inte repat på jättelänge och trodde aldrig att jag skulle klara av det för man var ju död efter två låtar, men efter den turnén körde jag på hela tiden och repade och turnerade ännu mer och hittade bara hur man skulle ta i och använda kroppen. Det är jävligt svårt.

Det känns som att man inte skulle kunna få fram ett ljud efter en konsert.

JS: Jag känner andra growlare som har problem med det och som blir utslitna, men det har alltid funkat för mig.

Tillbaka till Dead by April. Har ni en gitarrist nu eller hur är det?

JS: Ja, Pontus... vi hade precis ett möte... han hoppade ju av och det var mycket tjafs i bandet och vi kom inte överens med Johan, varken jag eller han. Pontus hoppade ju av mycket på grund av det och sedan försvann ju Johan och då fick han tillbaka intresset. Jag och Pontus har ju haft kontakt hela tiden och skrivit låtar ihop. Nu körde han hela sommaren och hösten och europaturnén vi gjorde nu och nu känner han att han verkligen vill komma tillbaka och vi känner att vi behöver honom. Det är så här det ska vara så vi hade ett möte om det precis och jag ska väl inte säga så mycket, men vi kommer väl gå ut med det, om han är med eller inte, innan melodifestivalen. (skratt)

Ok. Lycka till och så fär vi se vart det bär hän.

JS: Ja, tackar!

/Niclas

2012-01-28T16:29:00.000+01:00

Oh Henry my Henry!

I veckans krönika snackar Henry om att aldrig se tillbaka och förklarar varför han fortfarande trivs bäst ute på vägarna.
Glöm inte att köpa biljett till hans spoken word nästa vecka!

Henry här

/Niclas

2012-01-26T21:15:00.001+01:00

Konsertrecension

Dream Theater

Hovet, Stockholm 120125

Jag har sett bandet live vid några tillfällen och aldrig varit speciellt imponerad. Första gången jag såg dem live var på Cirkus ´98, har jag för mig, och det var något av det tråkigaste jag någonsin upplevt.
Nu åtskilliga år senare ser jag dem igen och får ta del av ett band som är betydligt mer triggade och på bettet än den där katastrofspelningen på Cirkus.
Inledningen med Hans Zimmers "Dream is collapsing" från filmen "Inception" är lysande och bygger verkligen upp stämningen på Hovet. Det är långt ifrån slutsålt, men jag måste säga att jag imponeras lite av att det kommit så mycket folk ändå.
Öppningen med nya "Bridges in the sky", som är förbannat tung i vissa delar, mycket tack vare ett stenhårt riffande från Petrucci och sedan efterföljande favoriten "6:00", är stundtals maginfik. Det är så här bandet ska presentera sig själva.
LaBries röst är helt ok och han besitter fortfarande rejäl styrka i piporna, men från och till verkar han spendera mer tid i sitt lilla tält bakom förstärkarna, än vad han gör på scen. Kanske drar han i sig syrgas, kanske snortar han koks, kanske äter han lite. Vem vet?
Manginis solo, som jag faktiskt såg fram emot, är tyvärr lite av en besvikelse. När jag intervjuade honom före giget visade han sig vara en otroligt partglad och trevlig prick, men trots sitt tekniska kunnande blir det aldrig intressant. Dock är hans trumset något av det största jag sett. Lite i storlek med en mindre sommarstuga.
Efter detta tröttnar jag något och lämnar en stund senare konserten. Jag tar en sista titt på scenen som på något vis ser ut lite som en billigare version av Rushs scenbygge, men det funkar överlag bra. Med små välplacerade kameror skapar de en bra dynamik på de tre dukarna och ljudet är det inget fel på, men det är inte överväldigande bra. Bitvis glimrar det till och återigen är det främst Petrucci som står för glimret, men Dream Theater är faktiskt inte allt för roliga att se live, hur duktiga musiker de än är.

Betyg 3/5

/Niclas

2012-01-25T15:08:00.000+01:00

Wazz up?

Ikväll blir det möte och intervju med Mike Mangini i Dream Theater. Blir säkert ett intressant och trevligt men mest intressant blir att se hur "fullt" Hovet blir. Har svårt att tro att bandet drar tillräckligt stor publik för att spela på Hovet.
Om en vecka eller två blir det en ny telefonare med Jeff Scott Soto och det blir väl främst ett samtal kring has kommande album "Damage control".
Igår skickade jag iväg frågor till Andy Parker i UFO och hoppas få svar inom en snar framtid.
Troligtvis lägger jag snart upp en intervju med Jimmie i Dead by April och jag siktar på att även plita ner mitt samtal med Josephine Forsman från Sahara Hotnights/Casablanca inom en vecka. En jäkligt cool tjej med skinn på näsan!
Nu på fredag tror jag att det blir en radiointervju med Ryan Roxie angående Casablancas kommande debutalbum, men det återstår att få bekräftat.

/Niclas

2012-01-23T14:42:00.000+01:00

Intervju med författaren/journalisten Joel McIver!

Joel McIver är just nu aktuell med den mycket välskrivna biografin om Glenn Hughes. Helt klart en av de bästa biogafier jag läst på väldigt länge.
Sedan flera år tillbaka skriver Joel på heltid och har spottat ur sig mängder av riktigt bra biografier om exempelvis Black Sabbath, Slayer, Metallica och Randy Rhoads, för att nämna några.
Jag ringde upp Joel för en tid sedan för att kolla läget. Det blev ett mycket trevligt och roligt samtal om bl a Glenn Hughes, Metallica och Max Cavalera, där den sistnämndes biografi håller på att färdigställas och beräknas komma ut senare i år.

I´ve read quite a few of your books and enjoyed them all, especially the last one about Glenn Hughes.

Joel McIver: Thanks. It´s funny because I do a book or two every year, but this one has been in the background for five years, on and off. I´d do a book and then do some more and then another book, and it just kept ticking along like that, and to finally have the thing out, in two editions, is amazing. Finally! (laughs)

Just before I read Glenn, I read the Ace Frehley book and I´m a huge KISS fan, especially when it comes to the 70´s and I thought it could be a good and funny book, but it was a total bore! It´s an easy read, but it took me forever. I started reading other books in between.

JM: Oh no, that´s a real shame.

Yes, and your book, not to kiss ass or anything, but your book I read right through in 24 hours and loved it! These two books are so different even though they´ve led similar lives, but your book with the 70´s and Trapeze and Purple, kinda played like a movie in my head while reading it.

JM: It´s funny that you should say that, because we´ve been talking for ages, Glenn and I, how it would look as a film. I think maybe we had that in mind when I was writing it. Some of that is because he is always saying “Get a visual, get a picture of it!” and it is a very visual book as a result. But it´s interesting what you say about Frehley´s book, because there are a lot of rock biographies out at the moment, an awful lot, and I´m aware of that, so when I was working with Glenn my whole mission was not to make it a boring, generic book. I´ve read so many now, and some of them are good and some of them are just very predictable. Have you read Anthony Kiedis’s book?

Yeah!

JM: It sent me to sleep. I was really looking forward to reading it, and there was so much drugs and sex in it, you would think “How could this go wrong?” He didn´t put anything of himself in it. It´s the same with Eric Clapton´s book, which I expected to enjoy, but it was just a sequence of anecdotes, which was boring. On the other hand I enjoyed Slash´s book and Duff McKagan´s book: they´re a bit different because they put something of themselves in it. What I was trying to do with Glenn, was to really give a lot of himself to the reader. You´ve probably heard that I’m co-writing Max Cavalera’s autobiography, right?

Yes!

JM: It´s interesting with him. I don’t want to say that he´s a macho type of guy or anything like that, because he isn’t, but he´s not like Glenn. Glenn is like… everyone loves Glenn and he´s a really open kind of guy, and Max is a bit more of a man´s man, so I had to really work with Max to get him to give something of himself. I wanted him to reveal his feelings, in a way, because that´s something people respond to. Anyway, the short answer is that one of the reasons I think Glenn’s book worked out is because there´s a lot of him in it. He gives a lot and he makes himself very open, which is what I wanted. I´m really glad you enjoyed it.

Oh definitely! I loved it! As I understand it, you kinda pitched the idea to Glenn?

JM: I did, yeah. I knew he was thinking about it anyway. What happened was that I interviewed him for Bass Guitar Magazine about five years ago, and after the conversation I talked to his manager and said “Has Glenn ever thought about doing a book?”, because I wanted to move into co-writing musicians’ autobiographies at the time, and his manager said “As it happens, yes Glenn is thinking about it. Why? Are you interested?” and I said yes. So I sent Glenn a copy of my Metallica book which had just come out, and which was doing quite well, so he could get an idea of my writing, and he liked it and he and I had a laugh together. So yeah, it was my idea, but he had been thinking about it.

Doing a book like this and I read an interview with you today, you did a lot of interviews with him and there was a lot of hours to go through, was there a lot of stuff that you had to leave out of the book?

JM: Yeah, a lot! 60 hours, that´s enough to write a 400.000 word book. The publisher gave us a 100.000 word maximum, though, and as a result the book has a bit about Trapeze and tons about Purple, quite a lot from the 80´s and then really after he gets sober, not so much. Some of the reviews said they wished there could´ve been more of his solo years, and I wished there could´ve been too, but there just wasn´t space for it. But he´s young enough so he can do an updated version in ten years! (laughs) It´s not like he´s already 80 years old. I think the stuff that sums up his life best is in there. I must have a gigabyte of stuff left over.

About his memory and recollections, it´s pretty clear about the stuff he did even when he was doing tons of coke?

JM: Well, the reason that Glenn’s memory is so good is that he didn´t drink and he didn´t smoke weed. If you´re drunk all the time or stoned, it will affect your memory, but as bad as cocaine is for you, it´s not going to have that same effect on your memory.

You tend to think about yourself and you can hardly remember what you did three weeks ago, but I live an ordinary life and if you live the kinda life he´s lived, maybe it burns a memory in your brain?

JM: Yeah, probably. I don´t know about you, but I´ve had my share of booze and weed in my life and Glenn never did, so it´s all there. But I think there´s something to what you´re saying. If you live a very vivid lifestyle and you play in front of 60.000 people every night, you don´t forget that.

There was nothing about Kevin DuBrow, because I remember them as being very close up until his death?

JM: Yeah, they were buddies. I didn’t leave Kevin out for any particular reason. He had a lot of friends like Kevin who I didn´t mention, just because we ran out of space. He ended up putting all those guys in a very long acknowledgments section. We had a lot of leftover anecdotes about people, but it would´ve been a much bigger book.

I guess the same goes for Dave Holland and his escapades?

JM: Well, the thing with Dave Holland is that Glenn chose not to talk about him. What can you say, you know? I don´t blame him for avoiding that issue.

There is a book about a Swedish guy called Anders Tengner and he ran one of the biggest pop magazines here in the 80´s called OKEJ…

JM: I talked to someone from that mag when I did the Cliff Burton book…

Jörgen Holmstedt?

JM: Yes, that´s the guy.

Yeah, he worked for that magazine too! Tengner talks about Glenn in his book and how he worked with John Norum…

JM: With Glenn being impossible to work with at the time?

Yeah, when he was in Stockholm working with Norum, but what he mentions is that Glenn had this really bad habit of not just biting his finger nails but his fingers too and spitting out the skin flakes all over the place.

JM: Yes, Glenn talks a lot in the book about the crazy twitches he had when he was high: they were horrible and people used to freak out. He was very apologetic about John Norum in the book. They´ve made their amends. He was just being impossible at the time, just as he was with a whole row of people all through the 80´s. Glenn was really horribly embarrassed about all this, and now he’s got it off his chest in the book. You know the bit about Judas Priest and the time they kicked him out of their dressing room? He was really upset about that, but when I interviewed KK Downing for the book he said “No, no, Glenn is awesome and he´s a fantastic bloke and we forgot about it the next day”.

How did you go about picking photos for the book?

JM: Let me think. Glenn did quite a lot by himself. There´s a guy called Dr Drew Thompson, an Australian who looks after all of Deep Purple DVDs. Drew basically has an archive of stuff and he´s friends with Glenn, so he threw open the archive and said “Take what you want!” Then there´s a few photographers Glenn knows and they gave us some stuff. You saw the luxury Foruli edition as well as the Jawbone paperback, right?

Yeah!

JM: Well, that edition contains hundreds and hundreds of photos, and a lot of those went into that edition. There’s also a lot of Glenn´s personal memorabilia. I had two suitcases of his stuff here at my house for years: there was loads of stuff in there. I just recently returned them to his parents. The stuff in there was amazing, like the harmonica that he played in Trapeze and loads of crazy stuff we could never reveal to the public, like contracts from Trapeze and Purple, royalties statements, bank accounts… just amazing stuff. No way could we put those in the book. Basically we had this giant archive to choose from. It was pretty simple.

Cool! And you got Lars Ulrich to write the foreword. Are you on a friendly basis and you can just call him up and say “Hey, I need a foreword!”?

JM: Ha ha, no! But Lars and I have spoken a bunch of times over the years. I went through Q Prime, like everyone does. I e-mailed them and said “Would Lars like to do the foreword?” and Lars immediately said yes. We had a quick phone call and that was that. It was cool. Kirk Hammett did the foreword for my Cliff Burton book, so their managers obviously know I´m not evil, you know. (laughs) Have you interviewed Metallica?

(laughs) No! The closest I´ve come to Metallica was when the Big 4 played in Gothenburg last summer and I interviewed Frank Bello from Anthrax and while I was waiting, James Hetfield stood like 3 metres away from me. That´s the closest I´ve gotten.

JM: You should´ve said hello. I´ve been in that situation. I´ve interviewed them all for magazines and books a bunch of times now, but the first time I met them personally was when I had an interview with Robert Trujillo, right after he joined the band nine years ago. I was interviewing him backstage and all of them walked in and started eating their dinner at the same table I was sitting at. They all started talking, and I was asking Rob questions about the bass and Hetfield was shouting jokes at him and Kirk was laughing: it turned into a really nice chat. I left them to it, though: when you´re there as a journalist you need to be professional, so I thought to myself, “I should go. They´re having their private time”.

Looking back, which was the first book you wrote?

JM: It was a little encyclopaedia called “Extreme Metal”. I´m not going to say that it sucks, but it´s of much lower quality than any book I would write now. You write your first book and you look back a few years later, and you think “Why did I make that terrible, stupid joke?” or “I should´ve planned this better!” It was fun to do, though, and it was the first book of its kind.

What would you say are the most important things you´ve learned since writing that book?

JM: You have to plan well. You need to know what you´re going to write and you need some structure, which I didn´t really establish that well for that first one. Time management is crucial, especially when you´re on a deadline. When you do a book and they say “OK, give it to us in a year” that´s actually harder than if they say “Give us a much smaller thing in a week!”, because you think “Oh, I´ve got a whole year to do this, there’s no hurry”, and you can imagine what happens. You also need to have something to say that is relevant. Nowadays, what are the reasons for people buying books? You can go to Wikipedia and read 50 interviews on the web. You have to think, “What can people get from this book that they can´t get anywhere else?” It´s a huge compliment when people pay like 30 Euros for a book. They do that for you and they´re investing their time in you as well, so you really need to deliver something good, and to me that means new information, a new perspective and a professional job, all those things.

What about the Max Cavalera book then? I just thought that he´s a young guy. Did you pitch the idea to him too?

JM: Well, he’s relatively young, but he´s been through a lot. I pitched the idea to Gloria Cavalera and she said yes. It’s a whole different approach to Glenn’s book. You think about the classic rock and the funky soul that Glenn does, and then the kind of thrash/death metal that Sepultura did and the stuff Soulfly is doing now, it´s a complete change, but it’s what I´m really, really into. I´ve always been a thrash metal and death metal guy, so I remember when Gloria got in touch and she said “Right, let’s get started,” I went “Fuck yes! Max Cavalera! What a huge honor!” Then we did the interviews, so right now the interviews are all done and I´m writing the book. My American agent´s looking for a deal. All those things will come together and Soulfly´s got an album out now, and it´s all good. Like I said before, Glenn and Max are very different. Glenn will walk up to you and give you a giant hug even if you´ve never met him, whereas Max is more of a man´s man.

The Brazilian style, I guess?

JM: Well, he´s been through a lot of trauma in his life. His dad dying when he was young, his stepson dying and then the whole Sepultura split. There´s also major, major revelations about his private life as well: crazy stuff that he´s never really talked about before. It´s really amazing, and the most metal story ever. Those early days when Sepultura used to get on stage in Sao Paulo and Rio, and just play in a little club at the most incredible speed, and as heavy as possible, and they were all only 15! Amazing times… so that´s a really cool book. There´s a great story in the book about how he vomited on Eddie Vedder. This is way back in the mid 90s, when Pearl Jam were massive: for some reason there was some party going on and Max was sitting next to Eddie Vedder, but he was so drunk that when he turned around to talk to Eddie, he vomited right on his lap, all over him. Eddie Vedder jumps up and goes to get cleaned up and when he comes back, Max asks him for his autograph! (laughs) Having puked on the guy. The book is full of stories like that.

Are you looking at a 2012 release?

JM: Yeah, I would think so. There´s loads of other books going on too. A well-known bass player´s autobiography, the official book of a major death metal band, and I´m doing a photo book with Glen Matlock from the Sex Pistols, so there´s loads of different shit going on. There´s also an amazing guitar company who have asked me to do their official book. It´s all good and it´s all exciting and far, far better than any real job you could mention.

How did you start out from the beginning? What was the first interview you did?

JM: Oh, did you ever hear of a dance band called Faithless?

Yeah!

JM: You ever heard of a pop singer called Dido?

Sure!

JM: Well, her brother is in Faithless and he was the guy I spoke to. This was in 1996, and how metal is this, it was for Cosmopolitan! (laughs) That was my first bit of freelance writing. I was a teacher for a few years and one of my students was an editor at Cosmopolitan, which is how I began writing for them. Then I was on the staff of Record Collector mag for six years, and after that I just kept writing books and contributing to magazines. Keep going and don’t stop and in the end you’ll make it into a career. My Metallica book was a bestseller in 2004, which was the real breakthrough for me. I quit my job and have worked from home ever since then, which has been great for many reasons, most important of which was that I’ve been around while my kids were little, unlike almost any other father that I know.

What would you say have been one of your most memorable or fun interviews you´ve done?

JM: There´s loads. Lemmy for starters. The first time I interviewed him, he had a rockabilly side project going, and he invited me up to his hotel room to hear the demos: we went up and sat there and drank Jack Daniels. It was weird being in his hotel room: there were clothes everywhere and his personal possessions that he brings on tour. Lemmy is always good value. Dave Mustaine is always a great interviewee too. He´s funny and he really, really makes me laugh.

I read a funny one with Katie Price!

JM: Yeah, that was just really weird. I don´t do much celebrity stuff and it was just out of curiosity. Is she well known in Sweden?

Not really, but I think people know of her when they see her picture.

JM: She´s so popular here and the opportunity came to interview her, so I took it. You might have seen that I played her a Slayer song. I didn´t particularly want to upset her, but she was so confident in her little world, so I blasted Slayer at her and watched her reaction. She was so out of her comfort zone: it was great. There´s a guy called Sir Patrick Moore, an astronomer. He´s legendary over here and he hosts the longest running TV show in the world, a program called “The Sky At Night”. I interviewed him a couple of years ago and went to his house and had a cup of tea and it was amazing. Who else… Gene Simmons makes me laugh. He´s so evil and he´s always doing this macho thing. I remember he spent ages telling me “Oh, it´s not natural to get married!” and at the end of the interview I said “OK, I’ve got to go and make my wife some breakfast now”. The only interviewee I´ve ever had problems with is Jon Bon Jovi. He hates doing interviews. It´s not like he´s an asshole or anything. He just didn´t have anything to say and to be honest with you, I didn´t really have any questions to ask him. I mean, what do you ask Jon Bon Jovi? “What´s it like being you?”

True! Well, I think I´m done!

JM: Thanks, I appreciate it Niclas!

/Niclas

2012-01-15T14:27:00.000+01:00

Intervju med Brann Dailor i Mastodon!

Någon timme innan Mastodon körde över publiken i Annexet, fick jag möjlighet att sitta ner med trummisen Brann för ett kort snack. Strax innan intervjun hängde Bill Kiehler i korridoren och jag fick då lära mig att Brann uttalas som elektronikmärket Braun. You live and you learn.
Samtalsämnena kretsade bl a kring kontakten med hemmet, turnélivet och den kommande splitsjuan med Feist inför Record Store Day.

So, how was Finland?

Brann Dailor: It was cold! (laughs) No, it was good. It was really good!

You had your 12 year anniversary yesterday. Any celebrations happening?

BD: Yeah, I celebrated by myself in my hotel room. (laughs)I just took the night off. Actually my wife is really sick. She got really sick a couple of days ago and she has doctor´s orders that she can´t leave the house for a week, so I did the right thing and didn´t go out. I stayed at the hotel and had Skype on and just kinda hung out with her via Skype for the day.

I hope it´s nothing serious?

BD: It´s not. She´s got some medication and she´ll feel better in about a week so she´ll be alright. I just think that she was hoping for, while I was gone for this month, to sort of dig in and do some other stuff and I´m not there and she has to be in the house for the next week, so…

It´s gotta be a hassle when you´re on the road like this?

BD: Yeah, it´s really kinda selfish of me to even wanna have the normal life back home if I plan on being gone the whole time, but I can´t help it. I just wanna be loved like every other human being in the world! (laughs). So I ask a lot of her and we ask a lot of our significant others to hold down the fort and hang out and wait for this promise of, “Well, it´ll be over sometime and we can hang out and my main focus will be you!”. I think that´s what they´re hanging out for, but who knows if that will ever even happen?

Got any kids?

BD: No, we got a dog and a cat!

That´ll keep you busy!

BD: Yeah, sure!

Since it was the 12 year anniversary of when you got together as a band for the first time, what do you remember from that day?

BD: When we actually got together and started making some noise the four of us, I remember being pretty excited. We started learning each other’s songs and stuff like that and I was really excited to have… for Bill and myself, to have found Troy and Brent, so it came together like this weird package deal almost. There wasn´t really any question about it. It was really sort of like “Ok, yeah cool! This is our band! What are we gonna call our band? Mastodon! Ok, cool, done!”, you know what I mean? It came together so fast and I moved to Atlanta on January 1 in 2000 and not even two weeks later, boom, I met these guys and we were off and running! We had a bunch of songs to kinda learn and work through, but we started booking a tour immediately and figuring out when we could go into the studio and record. It was really weird. I remember Bill and myself especially, being super motivated to wanna get back to touring because we´d just kinda been doing that for the last two years with Today is the day, so we knew that we could at least get to that level, back to that spot and use whatever contacts we had to do so. Relapse Records and things of that nature, so we told Relapse “Hey, we´re gonna go start something new!” and we stayed at Matt Jacobsen´s house on the way down to Atlanta, so there you have it! We were excited to meet each other and all of our personalities and senses of humor clicked right off, so it was very easy.

Were there other names than Mastodon floating around?

BD: Nah, that was the only one! That´s what you do when you… especially when you move to a new city you put an ad in the paper and put up notices “Hey, drummer and guitar player looking for a band!”. We didn´t have to do anything of that, it just kinda worked out.

Right. Well, you´ve got a new album out and back on tour again, how do you pick songs to play live from the latest album? Do you go through them all and rehearse them all or just pick two and those are the ones you´ll do for the tour?

BD: For this tour we picked like nine or ten songs off the new record that we do, so we just picked those and learned them and there you go! (laughs) There´s like 24 songs on the set list, so it´s a lot of songs.

I saw some pictures of you being in the studio recording with acoustics and I gather it´s for the Record Store Day thing with Feist? Was that the only song you did?

BD: (laughs) No, we did another song.

Cool! And that´s gonna be a split 7” where they do a Mastodon song and you do one of hers, right? Which one is it?

BD: “A commotion”! Have you heard it?

I think so. The only stuff I´ve heard is the latest album “Metals”.

BD: It´s off of that! We made it super heavy and it sounds really cool.

You met at some TV show, right?

BD: Yeah, Jools Holland! We did that with them and I don´t know, right after we got off stage we went backstage and and we were in the hallway with her and she was talking to Brent. They were involved in a conversation and were just like “Yeah, let´s do that! We should do it for Record Store Day!”. Something out of leftfield and something we´d like to be involved with more of. It´s fun for us. I mean, most times we end up doing covers of bands that are already sort of heavy or that is already in that vein, like The Melvins, Thin Lizzy, Metallica, you know what I mean? What are you gonna do to those songs to make them your own? It´s kinda difficult and especially with stuff like Metallica or The Melvins where we´re so kinda familiar and in love with the versions that Metallica and The Melvins and Thin Lizzy have created, you wanna make it sound like theirs because that´s what you´re so used to hearing. You don´t really wanna mess with it. With Feist it´s something that we could really play with and do something different with.

Could you see yourselves do more of that kinda stuff?

BD: If there´s time, you know. Sure. We´d like to, but Mastodon is all encompassing enough as it is, for me anyway. When I get home I just wanna dig in and be home. I don´t wanna go and record in LA. We´re not home for that long. Even this time when we got home after the Alice in Chains/Deftones tour in the States, we were like “Yeah, we´re taking a big long break!” and then a month later we were writing again and almost to go back into the studio and it was like “Oh no, it´s happening! I can´t stop it!”. Then here we were in the studio and here we were for summer festivals and then the record was finished and it was time to go back out on tour again. But, if there´s a time to do it, I guess it´s now!

Yeah! I did a phoner with Troy last year and we talked about since you´re all in Atlanta, you should do something with Elton John!

BD: Oh god, it would be great! Would be awesome! (sings Goodbye yellow brick road)

Do a Mastodon version of an Elton John song or something.

BD: Yeah!

Back to being on tour, do you all have like a set schedule for the day for getting through the days? I gather it gets pretty boring going to a new town, sleep, do interviews, soundcheck, play the show, go back on the bus and so on. I guess you never really get to go into town?

BD: Nah, it´s freezing out! You know, I´m always up for something spontaneous and today I went to the hockey game and I got to see that. That was fun! It´s different from hockey games in the US, everyone singing and stuff. We have an organ at the hockey games in the US (makes sound of an organ) and over here they´re like la la la la… So I´m always up for something like that happening. Anything to distract from the mundane everyday life… pick a wall and stare at it. Obviously summer time is a little bit better for that. It´s easier to go out and get lost because you don´t know where the hell you are in the first place, but if I´m gonna go walk outside now it´s pretty cold and even if I get all buttoned up, I´d probably walk for like five minutes and then go “Hhmmm, fuck this!” (laughs) “I´ll go back and sit backstage!”. I call my lady up and just talk to her and get face time on my phone or Skype. I pretty much have to do that every day and set that time aside. I start warming up in about 10 minutes and then it´s an hour till stage, so I get in there and start warming up, but really… I´m starting to get used to the time difference a little bit. Hopefully tonight I´ll fall asleep a little earlier. Last night I really tried but I was up till five in the morning just laying there in bed.

Finally, what are you doing after Europe and Australia? Are you going back to the States for more shows?

BD: I think we´re doing China and then we´re going back to the States for more touring. The States in April.

Cool! Been to China before?

BD: No, should be cool! The Great wall, terra cotta soldiers, forbidden city!

Is it just one show?

BD: Three shows!

I´ve talked to people who´ve played there and they had to hand in the set list and the lyrics. Same for you?

BD: Yeah, I think so! I mean, we don´t have any political lyrics and I doubt they´ll understand what the hell we´re talking about. Most people who live in the US and most English speaking people have no idea what we´re talking about, so it´ll be fine. (laughs) “Curl the burl”, yeah that´s cool whatever fuck that is?”

True! (laughs) Thanks so much!

/Niclas

2012-01-15T11:44:00.000+01:00

Konsertrecension

Mastodon
Red Fang

Annexet, Stockholm 120114

Tidigare under kvällen intervjuar jag åter Brann Dailor och avhandlar snabbt lite skilda ämnen. Hinner även snacka en del med fotograflegenden Micke Johansson. Mycket trevligt.
Red Fang har jag enbart hört några få låtar med tidigare, men jag måste säga att de imponerar med sitt sound, som ligger inom samma sfär som Mastodons.
"Number 13" sitter som ett smäck och publiken uppskattar också dessa delvis skäggiga herrar från Portland.
När huvudbandet går på har Annexet fyllts på något, men det är inte fullt. Jag trodde nog att med de framgångar bandet haft de senaste åren, så skulle huvudstadsfolket strömma till en masse men det hade nog gått in några hundar till.
Sist jag såg bandet, på Unholy alliance, tyckte jag att de var lite smått otighta och framförallt funkade inte sången. Brent Hinds hade ingen kraft i rösten och sjöng hyfsat falskt vid flera tillfällen. Men denna kylslagna kväll i Stockholm faller det mesta på plats. En riktigt stark setlist på hela 23 låtar, varav hela 9 från senaste "The Hunter".
Stark öppning med "Dry bone valley" och sedan rullar det på utan mellansnack och paus. Bandet går fram som en ångvält och det är först när sista låten "Creature lives", med Red Fang på körsång, och Steely Dans "Babylon sisters" spelas över PA´t, som man kan slappna av och tänka efter.
Mastodon gör verkligen en kanonspelning, men jag saknar exempelvis "Oblivion" från mästerliga "Crack the skye", som bara representeras av titelspåret denna kväll. Brent, Troy och Brann gör alla en stark sånginsats och backar upp varandra på ett bra sätt som ger den där lilla extra styrkan i varje låt.
De senaste låtarna fungerar ypperligt live och bandet bjuder på en tämligen enkel, men mycket effektfull ljusshow som ramar in tillställningen på ett mycket bra sätt.
Bandet är nu klara för Sweden Rock och tydligen ska de även turnera i USA tillsammans med Opeth.

Red Fang: 3/5

Mastodon: 4/5

/Niclas

2012-01-14T00:17:00.001+01:00

Vinnare av Mastodonbiljett!

Självfallet heter bandets senaste album "The Hunter".
Lyckliga vinnare av varsin biljett, efter att 6-åriga dottern fått lotta, blev Mats Welin och
Oskar Gröning Wallner.
Grattis!

/Niclas

2012-01-13T22:06:00.000+01:00

Oh dear Henry!

Den här veckan berättar Henry en fantastiskt kul historia från "the good old days".
Glöm inte att köpa biljett till hans Spoken word i februari!

Henry HÄR

/Niclas

2012-01-13T20:22:00.000+01:00

Intervju med Bobby Hambel i Biohazard!

Tidigare i veckan blev jag uppringd av Bobby i nu albumaktuella Biohazard. Med en New York-dialekt tjockare än råolja berättade han om vad som händer med bandet just nu, vem den nye medlemmen är, hur arbetet gick med nya plattan, minnen från 80-talets New York och han ger även en känga åt dagens teknologi.

Bobby Hambel: Hello Niclas!

Hey Bobby, how are you?

BH: Good bro, how ya doing?

I´m good. Where are you calling from, New York?

BH: I´m in Jersey right now.

How´s the weather?

BH: Freezin´! Fuckin´cold!

Same as here then.

BH: Where are you at?

I´m in Stockholm.

BH: Oh shit, awesome!

I actually talked to Billy in early June last year. I was kinda wondering, I listened to the album back then and it´s not coming out until now, is it the same version of the album now? Was it all done back then or has anything been added?

BH: I believe it´s the same record, yeah! Added to it? I´m not sure I understand what that would be? I know that in June… we had to push the release back for whatever reasons. Far from perfect and far from easy to deal with sometimes. Sometimes things like that happen, but yeah, it´s the same record. We´re looking forward to releasing extra bonus type material to go along with the music and the world tour. There will be extra material available for download or to purchase on a disc coming out really soon. We´re trying to get some stuff out there. Live recordings and extra material, like songs that didn´t go on the record but we still have them written. We wrote a lot of material for this album and you can´t fit all of it on one record, so we had to narrow it down to the songs that kinda float the best with each other and all the stuff that was left over, you add the stuff that we´re still working on now, because we´re still writing and recording, we should have a lot of stuff to release. There´s a lot of stuff coming out with Biohazard.

Yeah, that was kinda why I was wondering, since I figured that the album was done back then in June and then the release date was pushed back and I just got a feeling that maybe you worked on it more, but I guess it was other circumstances that made you push it back then?

BH: Yeah, other circumstances. (laughs) Which is unfortunate, but everything happens for a reason. I think it´s great that we´re starting our tour at the same time as the record´s coming out. It´s a great way to start off a new year and everything just feels very positive right now.

Have you found a new guy? Is that all set?

BH: Yeah, we´re good! What we decided to do was basically not to over complicate things and panic, because we had a lot of… as you can imagine, outside influence as far as people that mean well, like people close around us or in our immediate contact, that would reach out and offer help. Everybody had a new suggestion. It was like a cold remedy. Everybody had their own little homemade recipe for how we should continue as a band and we needed to look at each other and just keep it really simple. “Who is the most natural person to step in?” and that was Scott Roberts, and I´ll tell you why! Scott was the most natural guy because one, we´ve known the guy forever and we´ve toured with him forever and he actually joined Biohazard playing guitar when I wasn´t in the band and he was also in a band with Danny called Bloodclot and Scott knows all the material and the way it worked out is that when we put the original band back together for the reunion and I returned, Scott stepped right up and offered to come out on the road and tech and help us and that was just such a great thing. That´s what friends do, you know. There were no issues with me returning to the band and him stepping aside and offering to tech. It´s the real deal, he´s like family with us! And it was great because here we have a tech who knows the material back and forth and then some things came up where a couple of us couldn´t make the show or we couldn´t make it to a gig, Scott would jump right in and help us and save the show. Scott actually had to do that a couple of times and there´s no awkwardness jamming with him. He has our groove and he knows our feel, he´s part of Biohazard in a big way. He´s already part of the crew and the immediate family so it was the most natural thing and we´re lucky enough to have a guy like that in our corner, who has our backs.

I read that back in August you announced that you were auditioning people. Did you go through the auditions?

BH: Yeah! We went through a couple of things. You see, that´s what I´m talking about. Let´s go back to what I was talking about with outside influences that mean well and try to help us, Biohazard was all of a sudden getting steered into different directions. People were saying “Ok, now you should just change the entire thing and add a front man to the band and another bass player!” and sure “Why the hell not? Let´s get fucking congas and a fucking keyboard player and get some back up chicks to sing?” and I´m like “Wait a minute! We just made this record and we didn´t have any of that shit on this record, so why bother putting that kinda live band together anyway?”, first of all. Second of all, if we were gonna do something like that we really needed to give it a lot more time and energy, than we were able to do, so we definitely checked out some singers and we entertained the idea and I still think it could be a really cool thing to have five guys on stage instead of four. Who knows? We might still do something like that in the future, but right now, for all reasons just to keep this thing rolling, the one that made the most sense and the one we could definitely feel the most at ease about and definitely bank on and feel confident, was asking Scott to step in. He´s one of us and he knows all the material and he can hold it down. For the next album, if we wanna write music that has extra this or extra that and different instruments, I´m all about it. We´re all about it and we´re not into holding ourselves back and we love to experiment and find new sounds and new music. We´re not gonna limit ourselves, but this record was done as a four piece and I think we´re gonna go out and tour for this record. But then you have people who go “You need to go out and find somebody that looks and sounds exactly like Evan!” and then others that go “You need to find somebody that doesn´t sound and look like Evan!” or “You need to find two singers and a DJ!”. How about that! It was a little fuckin´crazy, but everything seems to be working out for the best. And I appreciate you asking.

Cool! Back in June when I asked Billy for the title he said that you had one and were about to tell people, but then you guys played Download or whatever and you decided to change it. Was that when you changed it into “Reborn in defiance”?

BH: Eeehhh, I can´t even say… “Reborn in defiance” was kinda always a suggested title. That idea came a little bit earlier. It was around before it got chosen. There were definitely a few working titles. We had a lot of titles kicking around while the record was still taking shape. That´s what happens when you´re forced into having more time than you thought you were gonna have. All of a sudden you´ve got time to change things in your mind and go back and revaluate things, you know. I think “Reborn in defiance” really sums up and is completely explanatory in a lot of different ways and a lot of different angles. “Reborn in defiance” into so many different parts of this, whether it´s musical or music business wise, band structure, just a life´s journey and the struggles we´ve had to overcome to get to this point as a band all these years later. There´s so much of it that just applies.

Have you guys been in touch with Evan since he left?

BH: Well, it´s a little awkward… we´re not really speaking with him like every day. We´re well aware of how he´s doing and he´s doing ok. He´s doing his other thing and we wish him well, you know. He´s got another band he´s jamming with and he seems to be excited about it. When you get to be in the position that we´re in and I hate to say our age, but we´ve been around for a while and we´ve been through this whole thing and one thing I knew, coming back into the band and I had my own reasons why, but I always knew this is a blessing and a lot of people don´t get a second chance to do something. Finish something they started or change something wrong that´s been done or go back and fix mistakes. We´re very fortunate that we were able to and it´s because of the fans we´ve played to all over the world. That´s we´re the demand for us to get back together really came from. We owe it to them! I always knew there are no guarantees in life so the fact that we got together in the same room and actually jumping on a plane together or a tour bus and getting on stage and touring the world for almost two years was… wow! It was an amazing thing that nobody thought would ever happen and the fact that the four of us actually managed to keep it together long enough to do an album together, was another thing that was more than we could ever hope for. The fact that it didn´t stay together the way people would´ve liked it to, is no surprise. When I say no surprise, I´m saying that there´s nothing guaranteed in life. The fact that we got the original band together, a full world tour and a new album speaks volumes and I´m very proud of it and we´re all proud of it. The fact that one of us had to go his separate way, that´s life, man! We wish nothing bad on Evan. We´re just gonna keep playing and he´s got his own life and he´s got things going on and we hope he´s alright and we hope he finds what he´s looking for.

You mentioned earlier that you´re still writing and coming up with ideas. I guess it´s not gonna take that long for the next album to come out? And being on Nuclear Blast, what kinda deal is that? One album or more?

BH: Well, I hope so! I think Nuclear Blast is awesome and they´ve been excellent to work with. It´s something to be said for a label like Nuclear Blast to take notice and believing in a band like Biohazard, because what they did is kinda “in defiance” of their world and the industry. Biohazard has never been like a top forty fucking top rock fucking one hit wonder type thing where people look at us as dollar signs! People get it and believe in us out of respect for what we do, which is better for us because we get to work with people who´s the real deal, you know what I mean? I wouldn´t know how to act in the area of the music business where everything is bubble gum façade, one hit wonder, flavor or the week type of trend, because you can´t trust anybody around you because they´re only paying you because you´re popular at the moment and that could disappear tomorrow and as soon as you´re not making them any money, they fucking leave you in the dirt! What we do in heavy metal is more of like… the label understands the band. They´re behind it and they understand what it´s about and they believe in the band. For Nuclear Blast to believe in us and what we have to offer the world, was great and they stepped up and we give them a lot of respect for that!

Touring wise then? You´re playing a couple of shows in the US soon, right?

BH: Yeah, we´ve got some shows coming up in the US and Europe and then we´re going to Australia.

You´re not playing Sweden though!

BH: I´m not sure right now. I have to go look at the tour dates. I have so many tour dates that just came in. I´m really embarrassed I don´t know that. I don´t think there´s a Swedish show, no.

Any plans for coming here during festival season?

BH: Totally! We´ve been talking about it and the festivals. Biohazard loves the festivals. I´ll never forget when we were young and first went over to Europe. You´re talking ´89 or ´90 and when we first saw the European festivals like in Holland and the outdoor atmosphere of the festivals, was so special to us. We really don´t have that in America, you know. We never had anything that cool. (laughs). We always loved them since day one, so any chance we get for festivals, anybody´s that booking us or anybody that knows us, they all know that we love festivals and we jump at the chance to play them, so… I can´t remember the last… I definitely know we played a Swedish festival with Motörhead back in ´95 when I was with Biohazard in the early days. I´m not sure where it was… I forget… Fagersta… I know we played in Fagersta with the original Cro Mags and The Exploited and GWAR. That was like in 1990.

Awesome! You should play this festival in Gothenburg called Metaltown! They´ve got Slayer, Machine Head, Anthrax and you would fit right in there!

BH: You think so?

Yeah!

BH: That´s cool! Yeah, I´d love to!

Finally, what were you up to right before you joined Biohazard? Were you in a lot of bands before Biohazard?

BH: Biohazard was my first band that ever did a record! I was 19 years old when I first got together with the guys and started the band together. Before that I was in another band in Brooklyn called Rattlehead and we were making demos and stuff, but we never got the chance to make a record. We were just jamming together. Biohazard was the first thing that turned out to be serious and we´re real lucky because the way we put the band together, we were under some great mentors and we had a great home town club called “L´ Amour and there were some really ass kicking bands around at that time and great musicians. They allowed us to believe in ourselves like “Hey, you could really make this a real band!”. The timing for Biohazard was the reason that did it. It became my life right away and then I left, you know.

How would you compare the New York/Brooklyn/New Jersey scene back then to today? Are there still a lot of bands happening and stuff similar to Biohazard and what you´re doing?

BH: Well, as far as music goes, the east coast has always had its own kinda edge and its own type of sound or flavor, whatever you wanna call it! Just like in Europe, you have different type of metal bands that come from Germany and from Sweden. In America we have the west coast bands, the Bay Area metal bands and they definitely had their own style. They were the pioneers. The east coast always had its own thing too. It just formed into what it is with different elements, that´s all. As far as the scene goes, it´s very different now compared to when we were younger. How the clubs are, how the shows are, how the crowd is. It´s a little different. We still love to play in our home town area. It´s still great and we love it, but everything has changed since when we started. The whole world has changed, you know. When we started out dude, you were a band and you had to make a demo tape, a cassette tape, man and you had to print up all these posters and we´d get like a hundred posters or a thousand posters and then get giant buckets of glue and paint brushes and we´d drive around in New York City at 2 o´clock in the morning looking out for the cops, because what we were doing was illegal and we would just put up Biohazard posters all over the city to promote. And stand outside in front of clubs and hand out flyers. There was no fucking myspace, no internet, no cd´s! We had to trade demo tapes and we had to do real hands on street level promotion of our band. Now it´s a totally different world! Now you don´t even have to leave your house! We put up like 50 posters down one block and freezing with the glue all over us and one guy on the street corner watching out for the cops and then we´d drive around and hit the next block and then come back and look at our posters and there was another band there posting over our new posters! It was a territorial thing and then you´d have a fight with the band that posted over your posters and it was like crazy fucking shit that used to happen! That´s where we came from.

Sounds like it was a bit more exciting, a bit more alive in a way.

BH: It was more alive because the underground was really underground, you know what I mean? And there wasn´t access to the things that were underground unless you went and became a part of the underground. You had to go to the dirty clubs, be in a dirty band and see a dirty show. You couldn´t just click on a mouse! It was completely different, so you had to be a part of it and when you´re a part of something that´s underground that the rest of society doesn´t really get, that´s when it´s more special to you. That´s when you´re more loyal to it! That´s when you embrace it more and you´re like “Yeah, I own this shit! This is me and who I am!” and you proudly wear that t-shirt of the band you support and there was more like a camaraderie between the people who shared the common interest in the scene. It was a bit more chaotic and a bit more violent, but it had its own way of living and breathing, so I really prefer the old days better but here we are in a new world and we´re still playing. It´s interesting!

Absolutely! Dylan was right, the times they are a ´changing!

BH: Yeah, well some of this shit I don´t know about! (laughs) All this technology can´t be that great, you know. One day we will all wake up and it was just a fad and technology´s over and we´ll go back to everything being analog and dial up phones and fucking land lines. That would be awesome! (laughs)

Yeah, we´ll see what the future holds! I hope you get to Sweden soon!

BH: When we play, you gotta come up and hang out and introduce yourself, man!

I will! Excellent talking to you Bobby and have a great day in New Jersey!

BH: Yeah, tell all people to look out for all new Biohazard material on the horizon! Alright bro, thank you!

/Niclas

2012-01-13T16:35:00.001+01:00

Skintrade tillbaka igen!

Gamla 90-talsbandet Skintrade återförenas. Debutplattan fullkomligen spelades sönder när den kom ut och låten "One by one" kom med på otaliga blandband.
Pluggade i Växjö på 90-talet och minns att jag såg dem "live" fast de körde playback, när jag satt i publiken på något musikprogram som spelades in där.
Några år senare dök herr Alfonzetti upp som musiklärare p skolan där jag jobbar. Blev någon månad efter det inbjuden på releasefest på O-Baren för hans dåvarande projekt Boxer. Riktigt usel Tomas Ledin pop.
Det återstår att se vad "nya" Skintrade kan bjuda på.

/Niclas

2012-01-12T13:39:00.002+01:00

2 biljetter lottas ut till Mastodon!

Vill du gå på Mastodon nu på lördag i Stockholm? Gratis dessutom.
Svara på en enkel fråga och vinn en biljett!

Vad heter bandets senaste album?

Maila till metalshrine@hotmail.com och ange svar plus namn innan fredag kl.23.00!

Biljetten hämtas ut på plats.

Stort tack till Darren Edwards!

/Niclas

2012-01-11T21:00:00.000+01:00

Råttor, råttor, råttor...

Då jag varit en sucker för RATT sedan "Out of the cellar" kom ut, har jag länge väntat på att detta dysfunktionella band ska ge ut det här.

Stephen Pearcy: "I want to present the first live DVD history compilation from the band Ratt. I have so many formats of video from day one, Europe, Japan, shows with Ozzy. Forget the stuff on YouTube. I have the shit with real cameras that never saw the light of day. I told the guys I have this stuff and will be putting it out. Of course we’ll work on it together but we’ll be releasing a live compilation from the history of Ratt. It will have everybody’s blessing. Even Juan’s. He used to film all the time back in the day. Maybe he has something. We’ll make sure it doesn’t interfere with the new record. People have been asking for something like this. Timing is everything."

Hela intervjun HÄR

/Niclas

2012-01-11T20:17:00.000+01:00

Den som väntar på något gott...

Med tanke på hur överjävligt bra "Black gives way to blue" är så är AIC´s kommande album något jag verkligen ser fram emot.

AIC i Rolling Stone HÄR

/Niclas

2012-01-10T17:20:00.000+01:00

Destroyer deluxe i februari!

Universal har satt den 27:e februari som releasedag för deluxeutgåvan. Dock finns det ännu ej någon info om innehållet. Bob Ezrin har jobbat på den igen, så det borde kunna bli bra.

/Niclas

2012-01-10T17:09:00.000+01:00

Nya VH är gamla VH!

Jag gillar nya singeln "Tattoo" även om den kanske inte riktigt är den rökaren jag hoppades på. Fans har redan påvisat likheten med den här gamla dängan som aldrig såg dagens ljus. Spelades live både 77 och 78.
Nu undrar man hur många demos som det byggts vidare på? "A different kind of truth" kan onekligen bli ytterst intressant.

/Niclas

2012-01-10T14:12:00.000+01:00

Nytt med Imperial State Electric!

10 låtar. Första plattan tog lite tid att komma in i, men sedan växte den enormt mycket. Har stora förhoppningar på detta album. Fick se ett videoklipp före jul som visade lite av arbetet i studion. I was sworn to secrecy om innehållet, men det lovade gott.
4 varianter av albumet. CD-utgåva, limiterad CD samt två vinylversioner med en svart och en röd.
Har hört på omvägar att Nicke trillade och slog sig ordentligt efter giget med Anvil innan jul. Vi får hoppas han är ok.

Förbeställ på Bengans HÄR

/Niclas

2012-01-10T09:25:00.000+01:00

At The Drive In återförenas!

Betydligt roligare än att Refused återförenas.

Ny hemsida HÄR

Ny Twitter HÄR

/Niclas

2012-01-09T21:33:00.000+01:00

The Crüe, dude!

Fler roliga målningar av Jason Edmiston HÄR

/Niclas

2012-01-09T20:07:00.001+01:00

En blir sjuk, en annan fyller år.

Tony Iommi har drabbats av lymfomcancer, vilket är för jävligt. Hail Tony!

Jimmy Page däremot är frisk och fyller 67 idag. Hail Jimmy!

/Niclas

2012-01-09T19:59:00.000+01:00

Multicam och bättre ljud med VH!

Klippen från VHND bestod mest av Wolfgangs bas. Nu har en snubbe klippt ihop de tre första låtarna med det bäst tillgängliga ljudet för stunden.

/Niclas

2012-01-08T20:55:00.000+01:00

Vad händer?

Kanske blir det en ny intervju med Biohazard. Vi får se. Hoppas på att bevista Mastodon nästa lördag och kanske få möjlighet till ny intervju även där.
Jobbet med bokprojektet om KISS fortgår. Bearbetning av första kapitlet pågår just nu.
Biljett fixad till Henry Rollins den 7:e februari på Rival i Stockholm. Jag tror det blir fjärde gången jag ser hans spoken word nu. Självfallet kommer det att bli lika kul som de andra gångerna. Glöm inte att läsa Rollins krönika i LA Weekly varje vecka!
Sedan ligger ju ständigt intervjuer och väntar på att bli utskrivna. Har ju lovat att lägga upp Rival Sons och Joel McIver måste också komma upp. Sedan funderar jag på att skriva ut en Yngwie-intervju jag gjorde 2007, men aldrig lade upp. Vet fortfarande inte varför den aldrig publicerades. Inte heller vet jag varför jag struntade i att få upp mitt snack med Stephen Pearcy, en snubbe jag länge viljat snacka med. Samma gäller för den där långa intervjun jag gjorde med Paul Sabu för några år sedan. Ja ja, den som lever får se...

/Niclas

2012-01-07T02:36:00.000+01:00

Mycket Van Halen nu...

De 30 sekunder som är ute av singeln "Tattoo" lovar ganska gott, men de varkar ha rotat runt i sina demos inför "A different kind of truth".
"She´s the woman" är en gammal demo och "Bullethead" är också en gammal dänga som aldrig släppts.
Hoppas på stordåd.

1. Tattoo
2. She's The Woman
3. You and Your Blues
4. China Town
5. Blood and Fire
6. Bullethead
7. As Is
8. Honeybabysweetiedoll
9. The Trouble With Never
10. Outta Space
11. Stay Frosty
12. Big River
13. Beats Workin'

/Niclas

2012-01-06T17:56:00.001+01:00

Gimme Van Halen or gimme head!

Diamond Dave: "It's like climbing into a rocket in here. It's a rocket that comes from way back into the past into what the future's going to look like. Welcome to Occupy Van Halen, ladies and gentlemen!"

VH i Rolling Stone här

VH i Village Voice här

VH i NY Times här

VH i Hollywood Reprter här

/Niclas

2012-01-06T16:07:00.000+01:00

Intervju med Shane Embury i Napalm Death/Lock Up!

I tisdags smet jag snabbt in till stan för ett kortare snack med Shane. Mötte honom vid Debaser Slussen och det visade sig att han planerat ta en öl med en svensk polare men bad mig följa med till Skeppsbronbar för ett snack. 5 minuter senare slog vi oss ner vid ett bord, fick varsin öl i näven och kunde börja snacka med oidentifierbar dansmusik i bakgrunden.
Shane var trevligheten själv, men med en något svår dialekt. Han var i stan med Lock Up så det blev främst snack om det, men även lite om hans huvudband Napalm Death och Birmingham.

You came in today?

Shane Embury: Yeah, around one o´clock and the others like an hour later on the train in. They left on New year´s Day and then to Belgium and stayed the night. Then they drove all the way to Copenhagen and stopped by our friend Frode(Sylthe), who did the new Napalm Death album cover.

Yeah, the guy that did…

SE: Yeah, he did The Haunted´s cover as well. So they stopped there and then they came over here.

You live in Birmingham now, right?

SE: Yeah, I live in Birmingham.

But you grew up in Broseley?

SE: Yes, it´s a real small village about 40 miles from Birmingham, near a place called Iron Bridge. Iron Bridge is basically where the first iron bridge was made and they fucked it up completely. (laughs) Thomas Telford, the revolution and this kinda shit! I didn´t care about that when I was growing up. Shrewsbury is where Charles Darwin was born, about 16 miles from where I lived. There´s quite a bit of heritage if you actually bothered to listen. (laughs) It´s a real countryside kinda place. Now it´s a little bit better. Obviously more people are into metal and stuff. When I was growing up it was about me and three people.

How long did you stay there?

SE: Well, I was born there, so I was there until I was about 19 actually and then I moved to Birmingham. We travelled to Birmingham back and forth when I met the Napalm guys, the original Napalm guys in 86, I used to stay over for weekends and after about two years of being in the band and going on the trains to practice with Napalm, I thought I might as well move, really. It´s gonna be cheaper and that was just about the time when Jesse and Mitch joined the band and we got a house together, so we were like the “Young ones” for a while.

What´s Birmingham like these days? Is it still a big industrial town?

SE: Yeah, in the respect that yeah, there´s still a lot of industry but not as much as it used to be. Nowhere near. I live right down the road from the Rover factory, but a lot of the companies have been bought out by Americans or whatever. It´s nothing compared to what it was like in the 60´s and the 70´s. They always use that industrial kind of tag on it and it is to some extent. It reminds me of Dortmund in Germany. Very grey and there´s that essence of factory about it still, but anywhere this time of year it´s grey and bleak so… it´s what you make of your culture, I guess.

A band like Lock Up, where did you get the name from? Is it from the Stallone movie?

SE: No, no, no… I think Nicholas (Barker) and Cradle of Filth and their road crew have a bizarre sense of humor. I think the guitar tech was on tour with us, when we met Anton originally in ´97. Our drummer (Napalm Death) was playing and the guitar tech was looking at him going “His arms are locking up, man!” and I´d never heard that expression, “What do you mean, lock up?”. He said “Well, you know, locking up.” (Shane shows how his arms were moving hitting the drums). Then we were pissed out of our heads one night and we went “Yeah, let’s call it Lock Up!”. Then we realized that the guitarist from Rage Against The Machine had a band called Lock Up, so in hindsight we perhaps should´ve chosen something else, but there you go! You do what you do.

A band like Lock Up and other projects you´ve got going, is that because Napalm Death is not enough of an outlet for your creativity?

SE: Well, I don´t think it´s some mad artistic statement or anything like that. Initially when we started Lock Up, it was at the tail end of Napalm´s experimental kind of edge or whatever you wanna call it. Three of four albums, the Rush period. (laughs). I´ve known Nick for years and that´s when we really became good friends. I started to really discover my love for blast beats again. I mean, it´s always there, but in the mid 90´s it drifted a little bit. It was me, Nick and Jesse and I think Jesse was missing the Terrorizer thing a little bit as well and he just wanted to stamp this thing down a little bit more and that´s how it really started. Also the fact to be working with other people. With Napalm, we´ve known each other for years, but we´re quite different people, as everyone is. I think, as serious as the music is, lyrically it´s a bit more tongue in cheek, cliché or whatever you wanna call it. We can be a little bit more easygoing. Napalm is my life and there´s an intensity about Napalm, but there´s a boundary to some extent. I´ve been around for a long time and I´ve met a lot of people and made a lot of friends, so I just enjoy working with people. That´s what it is! It´s fun to do.

How do you come up with a title like “Necropolis transparent”?

SE: Oh, that was Tomas! He came up with hat one. We were originally gonna call it “The embodiment of paradox and chaos”, but that was too much, so Tomas came up with that title. A general loose theme behind it. Friends you´ve known for years and what goes on behind the scenes. It´s the world in general, a world behind the world, you know. I don´t know where he got it. He probably read it in a book somewhere. It´s a bit shorter and better than the real cliché blah, blah, blah title.

Working with guys like Andy Sneap and Danny Biggin, what do they bring to Lock Up?

SE: Danny´s the bass player in Anton´s other band CRIMINAL and he started his studio pretty much right before we went in and Danny is easygoing. He primarily gave us the means to record it. With Lock Up there´s no label, we´re always out of a deal or between and it´s a case of “Well, Danny´s got a studio, let´s go there!”. He put a lot of hours into it and helped us with some of the stuff we had. We were running out of time really, to get it done and that´s when we called Andy. I´ve known Andy for a long time and it was early January and he said “Come up to my studio and we´ll finish it there!”. It´s quite nice to have Andy onboard, with the guitar sound and all that. A slight different angle. It´s great to self produce your own thing, but we wanted this record to sound better than the last one. We couldn´t quite work out which direction and Andy was there to help us. It was a fun thing. We´re all mates together. We ran out of time on the last album. He helped us out with a few arrangements and stuff, but mostly it was done by ourselves. Danny was there as a friend to help us out and put a lot of time and effort into it and Andy more so to polish it up a little bit.

I know you´re going out on tour with Goatwhore in the US in February and the new Napalm Death album is coming out in February too?

SE: Yeah, sometimes it works like that. It´s gonna be hard this year to really coordinate a lot of stuff because Napalm´s gonna take off, but where gonna squeeze it in where we can and Tomas is also a teacher, so we´re gonna work it around Tomas´schedule. These last four months I´ve been doing Napalm, Lock Up, Brujeira, so it´s been nonstop really. That´s the nature of being in different bands. (laughs)

With the new Napalm Death album, I guess you´re gonna be touring the rest of the year then?

SE: Yeah, I guess… some dates are being filled up and there are little pieces here and there and as time goes on they start getting bigger and bigger. What we did with the last album and what was beneficial for us… because Nick is a family man and his kids are young, instead of going out for this six or seven week European tour, we did stuff like France for one weekend and did four shows and then come back, so you just keep on going out. It´s actually very good in many ways. You keep the expenses down and it´s hard touring. You do six weeks and then what. With this last album… it came out in 2009 and we only really stopped touring for it a couple of weeks ago. We stretched it out for a long time. So that´s what we´re trying this time, to stretch it out. I see now like four French shows, a few German and then the festivals and then probably a bit of the States towards the end of the year.

You gotta be real fortunate, giving the music you play and the state of the industry today and still tour the world and see all these places?

SE: It´s kind of crazy to some extent. In July I´ve been in Napalm for 25 years. I joined when I was 19 and now I´m 44 and there´s been many ups and downs. When you were younger you got on a big tour bus and you really didn´t care what was going on and years later you go “Well, we kinda wasted a lot of fucking money doing that!”. These days it´s usually us and our sound guy basically. But the way the industry is today and so on, we seem to be busier. It´s kinda strange. Our core audience has always been there, but there are a lot of young kids out there. I´m old enough to be their dad so it´s crazy! It´s a weird way the industry has gone, but in a way it´s been beneficial for us. I just I was 10 years younger! (laughs)

Everybody does!

SE: But you know, we do consider us very lucky to still be doing this and we found ourselves having more ideas now then we´ve ever had, which is insane in a strange way. We went through all the ups and downs and now we´re finally looking in the same direction and we´re a bit more open minded. The albums just seem to come. I think we feel that we´re very fortunate.

And you signed a new deal with Century Media. Is that multiple albums?

SE: Yeah it´s for three options. They´ve been really good to us and we´ve gotten a lot of good press for the band that we normally wouldn´t have got. Relation wise it´s been good. We´ve always been able to talk to them. I´ve known the guys for years! I can talk to anybody and I can go to the head guy and that´s good. You have to be old enough to know it works both ways, you know.
They´ve been pretty supportive to us and we´ve got no reason not to resign with them, really.

Do you still feel that you need a label?

SE: That´s debatable. I did approach the guys and say “Hey, we can do this ourselves!”, but it´s obviously harder work. But you can get people in there to do the press. But Barney said that from a press angle wise, you probably get more press being on Century Media and I see the point. Ultimately we put the record out, they distribute it and we go on tour. But doing labels, it´s very hard.

The forthcoming Napalm Death album, any surprises? Can fans expect the traditional napalm Death sound?

SE: I don´t know what that is? It depends on what we were looking for in Napalm. It carries on from the last record. We recorded more tracks then we intended to and drove the producer fucking nuts! (laughs) “I thought I was mixing 14 and you´ve got like 19 here?”. On one track we´ve got the sax player John Zorn on one of the songs. Insanely, mad, fast track and he comes on with the sax. I don´t know, I think it sounds pretty good really! He´s a big Napalm fan and we´ve always respected what he´s doing and I thought that this is probably the time to bring him on. There´s a lot of noisy shit going on and I think that if you liked the last couple of albums, you should like it! (laughs)

Cool! Thanks Shane!

/Niclas

2012-01-06T13:28:00.000+01:00

Nu snackar vi!

Tidigare outgiven låt som spelades inatt.

Från Van Halen Encyclopedia:

"This unreleased original song was recorded for the band's Warner Brothers Demo. It was performed on 05/09/76 at the Golden West Ballroom in Norwalk, CA, on 06/29/76 and 06/30/76 at The Starwood in Hollywood, CA and on 01/05/12 at Cafe Wha? in New York City. The song includes riffs later found in Mean Street."

/Niclas

2012-01-06T11:55:00.000+01:00

Årets första Henry!

Henrys enda nyårslöfte, att fortsätta törsta efter bra musik.

Henry här

/Niclas

2012-01-06T01:19:00.000+01:00

Diamond "Fuckin´" Dave!

Ok, så albumtiteln är nu bekräftad, "A different kind of truth" och Van Halen lirar på Madison Square Garden i New York den 28:e februari och 1:e mars. I wanna go, I wanna go, I wanna go!

/Niclas

2012-01-05T16:09:00.001+01:00

Bokrecension

Sammy Hagar med Joel Selvin

"Red: My uncensored life in rock" 2011

Jag gillar en hel del av Sammy Hagars plattor och tycker fortfarande att "5150" är riktigt bra. Vurmen för den senare kan dock också bero på en rejäl dos 80-talsnostalgi.
Efter att ha läst Hagars bok samt läst och lyssnat på en hel del intervjuer med honom under åren står en sak klar, killen puts the F in fun. Hela hans liv verkar mest gå ut på att bara ha så kul som möjligt och kuligheter blir det ju gott om när bankkontot formligen svämmar över med pengar.
Boken tar sin början i staden Fontana i Kalifornien och en lagom dysfunktionell familj med en pappa som är stadens stora fyllo och en mamma som senare visar sin verkliga styrka och blir en stor inspiration för sonen Sammy.
Han kämpar som ung musiker, får barn tidigt, pysslar med en del vanliga jobb, men får senare sitt genombrott och blir musiker "på riktigt" när han går med i Montrose. Han lämnar bandet efter två album, mycket på grund av grundaren Ronnie Montrose, och börjar med vad som ska komma att bli en oerhört lukrativ solokarriär i USA. Jag har nog inte riktigt förstått hur stor han var på 70- och 80-talet, men i boken framkommer det att han sålde ut gigantiska arenor på egen hand och gjorde ytterst bra ifrån sig.
Sagan fortsätter sedan med Van Halen, som till en början blir ett ytterst produktivt och givande samarbete, men som ganska snabbt förfaller. Detta anser Hagar mest vara bröderna Van Halens förtjänst och framförallt Eddies. Den senare utvecklas till en helgalen alkis och om även Hagar själv framstår som lite lätt flummig med sina berättelser om ufon och seanser, så är det inget mot Eddie Van Halens galenskaper.
Det är ingen vacker bild som målas upp av bröderna och man frågar sig hur han stod ut så länge som han gjorde?
Nåväl, Hagar är ju inte bara rockstjärna utan har även stor framgång i fastigheter, mountainbikes, sina Cabo Wabos mm mm. Vad snubben än rör vid blir det guld, nästan.
Han har genom åren tjänat ohyggliga summor pengar, inte minst på sitt tequilaföretag och lever verkligen ett drömliv med bostäder på allehanda platser i världen, en trygg familj och en hel del party.
Boken är kul och bjuder på flertalet riktigt intressanta och roliga anekdoter från rockstjärnelivet, både positiva och negativa sådana.
De senaste albumen Hagar gett ut har tyvärr inte varit mycket att hänga i granen, men det gör inte så mycket. Han har en rejäl katalog att luta sig tillbaka mot och behöver, som han själv påtalar flera gånger, inte längre göra saker för pengarnas skull.
Läs och dröm om ett liv du aldrig någonsin kommer att vara i närheten av.

/Niclas

2012-01-05T14:39:00.000+01:00

Vad händer?

Tja, kanske inte så mycket, eller? I tisdags hade jag nöjet att få sitta ner med Napalm Deaths Shane Embury. Han var i stan med ett av sina sidoprojekt, Lock Up, och vi avnjöt en kall öl tillsammans på Skeppsbronbar.
Igår blev det en telefonare med författaren och journalisten Joel McIver, som nu senast skrivit den mycket läsvärda biografin om Glenn Hughes. En bok jag varmt rekommenderar. Jag hoppas få upp båda intervjuerna inom de närmsta två veckorna och ska även försöka skriva ut mitt snack med Rival Sons.
Igår blev jag klar med Sammy Hagars självbiografi och ska nu bara plita ner en recension också. Började därefter läsa den uppdaterade versionen av Cherie Curries "Neon angel".
Jag har även varit i kontakt med en person på Sam Dunns filmbolag banger Films och kanske kan det bli en intervju i slutet av januari. Dunn ligger ju bakom "Metal Evolution" som började sändas på SVT i tisdags.
Sist men inte minst jobbar jag nu mer aktivt med boken "Kissing Sweden" och ska tillsammans med huvudförfattaren Johan Falk knåpa ihop en så bra bok som möjligt, vilket tar tid och kräver tålamod.

/Niclas

2012-01-05T13:51:00.000+01:00

Titeln på Van Halens album är...

"A different kind of truth", om man ska tro på Andrew McNeice som driver Melodicrock.com. Dessutom ska turnén börja i Kentucky sägs det. Den som lever får se.
Idag ska bandet framträda live på Café Wha i New York inför ca 250 personer.

/Niclas

2012-01-04T15:33:00.000+01:00

RIP Peter, RIP Phil

Steele skulle fyllt 50 idag.

Lynott dog idag för 26 år sedan.

/Niclas

2012-01-03T13:47:00.000+01:00

Metal evolution!

Sam Dunn har tidigare gjort bl a "Metal: A headbanger´s journey", "Iron Maiden: Flight 666" och "Rush: Beyond the lighted stage".
Nu ger han sig på hela historien om hårdrock och SVT har den goda smaken att visa hela klabbet.
Start ikväll kl. 22.40 i SVT2.

/Niclas

2011-12-30T17:40:00.000+01:00

Skivrecension

Royal Hunt

"Show me how to live" 2011

Själv har jag snubblat över dem ett par gånger under min tid som frenetisk hårdrockslyssnare och även ägt ett par album med dem. Men faktum är att när man pratar om de stora symfoniska/progressiva Power Metal-banden så är det sällan som danska Royal Hunt nämns, vilket är väldigt synd då de enligt mig hör till de större akterna i genren.
Fanskaran finns dock där, de har sålt över 1 miljon skivor sedan starten 1989, så det kanske beror på att kritiker ofta sagt att de låter alltför likt Yngwie Malmsteen's Rising Force.
Grunden lades av musikgeniet André Andersen och han är också ende kvarvarande medlemmen. Bland före detta medlemmar märks bland annat Mark Boals, som kanske mest har gjort sig ett namn som vokalist åt just Yngwie Malmsteen.
En återvändande medlem i ensemblen gör med "Show Me How To Live" sitt tredje album med Royal Hunt, de två första kom 1995 och 1997 (Moving Target och Paradox). Det är ingen mindre än DC Cooper vi pratar om här, mannen som flera gånger utsetts till världens bäste hårdrockssångare, och tackat nej till att ersätta Rob Halford i Judas Priest.
Med André Andersen som skrivit musiken och arrangerat orkestrar med mera och DC Cooper på sång kan det inte annat än stavas succé och det är just vad det gör också. Jag kan visserligen inte jämföra med alla Royal Hunt-verk, då jag inte hört samtliga, men utav de jag har lyssnat igenom förut så är "Show Me How To Live" deras bästa hittills.
Kamelot har tappat en av världens bästa sångare i Khan och hade redan innan hans avhopp börjat tackla av enligt min mening och nu är det mer än dags att se upp för sina danska konkurrenter för det här är en milstolpe som satts i backen!

Betyg: 4/5

/Martin

2011-12-30T17:30:00.001+01:00

Skivrecension

Primal Fear

"Unbreakable" 2011

1997 grundades ett av den tyska Power Metal-scenens ledande band av sångaren/basisten/producenten Matt Sinner och den forne vokalisten i Gamma Ray, Ralf Scheepers.
Scheeper hade verkligen hunnit göra sig ett namn i Tyskland och resten av världen då han sjöng i Kai Hansen's nya projekt efter Helloween och då Scheepers inte haft mycket på schemat sedan sitt avhopp 1993 så var det nog många som jublade åt den nya konstellationen som kom att heta Primal Fear.
Enligt min mening hade Primal Fear sina stora år under slutet på 90-talet och början på millennieskiftet då min favorit "Nuclear Fire" (2001) släpptes på marknaden.
Men de har stadigt legat kvar i toppen, strax bakom giganterna Helloween, Gamma Ray och Blind Guardian. Utan tvekan har de släppt ifrån sig riktigt bra material även senare, som fantastiska "Seven Seals" (2005), men jag saknar det typiska råa, tyska som fanns i början av Primal Fear's existens.
Med "Unbreakable" har de gått tillbaka lite till sina rötter, men till en början saknas ändå någonting, det känns som att den är satt på 'hold'. "And There Was Silence" är spåret som gasar igång det hela och från och med nu växer den undan för undan.
"Where Angels Die" är riktigt imponerande och när "Unbreakable (Part II)" ljudat klart så känner jag igen det Primal Fear jag pratade om. "Marching Again" ger oss en lektion i riktig metal och "Born Again" är en skön midtemplåt som ger oss tid att andas.
Tyvärr så ger även de två sista spåren oss det, då "Unbreakable" faller tillbaks lite dit där den började. Men i det stora hela har de gjort en mer än godkänd nionde skiva och de är uppe och nafsar på fyrapoängaren, men tar sig inte en riktigt nog stor tugga. Jag hoppas att de tar med sig mellanparten av "Unbreakable" och åstadkommer storverk med sitt nästa alster!

Betyg: 3/5

/Martin

2011-12-30T17:25:00.000+01:00

Skivrecension

Korn

"The path of totality" 2011

Korn känns som ett sådant band man antingen älskar eller hatar och jag hör till den senare delen och därmed är det egentligen inte rättvist att jag ska recensera deras nya album "The Path of Totality", Kalifornien-bandets tionde i ordningen.
Det är nog egentligen inte Korn i sig jag är allergisk emot, utan snarare hela genren Alternative Metal, med S.O.A.D., Audioslave, Korn m.fl...
Faktiskt så hittar jag efter några plågsamma genomlyssningar en låt som jag faktiskt kan drämma till och säga att den är riktigt bra, ett lite lugnare stycke med gungvänlig melodi; "Get Up!" Men det är också det enda som överhuvudtaget är något att ha med "The Path of Totality" och bottenbetyget är ett faktum för det här låter hemskt i mina öron.

Betyg: 1/5

/Martin

2011-12-30T17:16:00.000+01:00

Oh Henry my Henry!

Sista krönikan på LA Weekly det här året. Henry är på turné med Dinosaur Jr och njuter.

Henry här

/Niclas

2011-12-29T22:28:00.000+01:00

R.I.P.

"Woe to You Oh Earth and Sea
For the Devil sends the beast with wrath
Because he knows the time is short
... Let him who have understanding
Reckon the number of the beast
For it is a human number
Its number is six hundred and sixty six."

/Niclas

2011-12-29T20:19:00.000+01:00

Nya turnédatum för Bonafide!

Classic Rock och framförallt Malcolm Dome kan inte få nog av dessa svenskar. Jag kan intyga att de slamrar rätt bra live efter att ha sett dem på Debaser Medis för en tid sedan.
Jag gissar på att det tillkommer datum.

03/02 Harry´s - Växjö (Swe)
12/02 Akkurat - Stockholm (Swe)
23/03 KB - Malmö (Swe) with Electric Boys
24/03 B&B - Halmstad (Swe) with Electric Boys
... 30/03 Heartbreak Hotell - Gävle (Swe)
05/05 Tobbes amazon - Flen (Swe)
02/06 Norrtälje Custom Bike Show - Norrtälje (Swe)
**/06 Sweden Rock Festival - Sölvesborg (Swe)
27-28/07 Hojrock - Västervik (Swe)
11/08 Rock Out Wild Festival - Sorsele (Swe)

/Niclas

2011-12-29T20:05:00.001+01:00

Bokrecension

Glenn Hughes och Joel McIver

"Glenn Hughes: The autobiography"

Jag kan inte påstå att jag vet allt om Glenn Hughes och därför är den här boken mycket välkommen. Joel McIver skriver alltid bra och har här tillsammans med huvudpersonen skrivit ihop en mycket läsvärd och underhållande bok.
Glenn berättar öppet om allt och alla och ber även en del personer om ursäkt på vägen. Jag sträckläste boken under ett dygn och blev faktiskt väldigt fängslad. Berättelsen blir aldrig tröttsam eller ointressant trots att kokainet flödar som aldrig förr på sida upp och sida ner. Den mannen måste ha fått i sig åtskilliga kilon av the Peruvian marching powder.
Uppenbarligen har herr Hughes levt ett otroligt liv med makalösa upplevelser, positiva som negativa och han har i många avseenden verkligen levt till det yttersta. Precis som alla andra "rockstjärnor" har han supit, knarkat och knullat sig igenom en stor del av sitt liv och trots mängder av motgångar och misslyckanden lyckats ta sig igenom allt och kommit ut levande och i hyfsad god vigör på andra sidan.
I boken finns allt med. Livet med Purple och hur snabbt han bli förälskad i det vita pulvret, solokarriären, makalösa Hughes/Thrall, samarbetet med Toni Iommi med mera.
Bäst i boken är tiden i Purple och hans liv i 70-talets Los Angeles. Mängder med fantatsifulla filmbilder svischar förbi framför ögonen och vad skulle jag inte ge för att ha varit på plats när det verkligen begav sig. Då var LA en levande musikstad där mängder med stjärnor möttes, söp tillsammans, komponerade och satte på varandras flickvänner som om det inte fanns en morgondag.
Glenn viker verkligen ut sitt liv i boken och flertalet nyckelpersoner får komma till tals vilket ger ytterligare djup till berättelsen. Inte visste jag att han haft ihop det med både Cherie Currie och Linda Blair. "Fuck me Jesus", liksom.
Numera är Hughes hälsomänniskan personifierad och lever lyckligt med sin fru i LA, han har en aktiv karriär, inte minst med BCC och sjunger fortfarande som en gud.
Det finns dock en sak jag undrar över. Han stod väldigt nära Kevin DuBrow de sista åren han levde, men nämner inget om den forne sångaren i Quiet Riot.
Hans biografi är hur som haver oerhört fascinerande och den slutar lyckligt. Bättre läsning kan man inte begära.

/Niclas

2011-12-29T19:45:00.000+01:00

Bokrecension

Ace Frehley

"No regrets" 2011

Som ett urgammalt KISS-fan hade jag en del förhoppningar om att den här boken skulle vara kul att läsa. Besvikelsen är dock ganska stor när jag läser sista sidan och egentligen inte fått veta något nytt om vare sig herr Frehley eller KISS. Visst bjuds det på en del smått underhållande fyllehistorier, men that´s pretty much it.
Det som tidigare mest var skylt i dunkel, hans uppväxt, är bitvis intressant men inte så mycket mer. Det blir aldrig riktigt roligt eller intressant på de drygt 300 sidorna och nog borde den gamle Spaceace sitta inne med fler anekdoter om livet på vägarna och om KISS, men icke.
Boken segar sig fram och trots att den är väldigt lättläst tog det flera dagar för mig att komma igenom den. Den är inte speciellt fängslande, vilket ledde till att jag bröt av boken med andra betydligt roligare böcker.
Troligtvis har det gamla fyllor glömt på tok för mycket, vilket skulle vara fullt logiskt, eller så var hans liv i ett av världens största band inter mer intressant än så här. Dock berättar han hur han tagit hjälp av människor för att få rätsida på sina historier så lite mer kul hade väl kunnat klämmas fram, eller?
Nej, "No regrets" tillför inte mycket nytt till den redan så sönderberättade KISS-historien och inte heller mycket nytt till hans solokarriär för den delen.
Han klandrar Gene för att för femtioelfte gången slutade i bandet, halvt på skämt klandrar han Paul för att hans hund kvävdes till döds. Inte vet jag, men jag tror mest att den gamle Frehley är ett lite bittert fyllo som brännt en hel del broar genom åren.

/Niclas

2011-12-25T12:56:00.000+01:00

Intervju med Janne Jarvis i Hate Gallery!

Janne Jarvis är en finne från England som numera huserar i huvudstaden där han nyligen släppt lös den andra plattan från Hate Gallery.
Han spelade under några år i Kory Clarke´s Warrior Soul men läggerr nu all kraft på sitt eget band Hate Gallery och självfallet ringde jag upp honom nyligen för en liten pratstund om allt möjligt. Jag hade innan intervjun läst en artikel i Sweden Rock Magazine där han framställdes som något paranoid över hela samhällsapparaten och det fick bli början på vår konservation.

First of all, I´m just wondering if you´re a bit paranoid?

Janne Jarvis: Paranoid? Good question! Who isn´t? (laughs) It´s the old saying, just because I´m paranoid doesn´t mean they´re not out to get me. I suppose it´s healthy to be a bit paranoid, but I´m not paranoid in the sense that I think anyone is after me, but I´m paranoid in the sense that I think people are after all of us. I think we´re in a bit of danger and I have a bit of a bleak view of the world. The problem is, once you do lose your trust in institutions, once you lose your trust in politics, then it is a rocky road and decline into kind of paranoia and conspiracy theories and all that kind of thing. It´s difficult to have any faith in those kind of institutions. Maybe ten years ago people thought a bit differently, but I just come from a country where it´s ok to have an illegal war and it´s ok to have a prime minister who´s a war criminal. There´s nothing anybody can fucking do about it! When you lose your control and you lose the democratic process of being able doing anything about it, you do start to wonder what the hell´s going on, really? I´m not a apocalyptical activist.

Was there ever one particular incident that made you feel this way or just several thing happening?

JJ: I think it was really… I mean, years ago I was a very keen student of the Kennedy assassination and I still find it quite fascinating, but I think, really for me it was on the 11th of September and the WTC and whatever happened there and everything that happened afterwards. When it first happened I was like “Fucking terrorists!” and suddenly when I saw what happened straight afterwards and England went straight into Afghanistan and Iraq and what they had to gain from that, then suddenly it all started to make a little bit of sense. Those events all together and I think just the ground swell of realizing that it wasn´t just me who thought that, but most of my friends who are intelligent people and moderate, pragmatic people. None of them buying any of it! It was quite scary I think. You could almost taste the deceit in the air, but you couldn´t quite prove it or kind of know. It´s that kind of thing we know you know you may know we know but nobody can really prove it, so yeah around that time. You walk around town centers in England and there´s cameras everywhere! There´s cameras everywhere and they can follow you everywhere! They can follow you from McDonald´s to the pub to where ever and you don´t need to be a deep, deep thinker to see the danger in that. The danger if it´s abused and the possibilities of abusing that kind of infra structure. That made me very uneasy!

There´s always a danger with that, but also good things with that kind of supervision, like crime and so on.

JJ: I agree with you! There are absolutely that…

It´s a double edged sword in a way.

JJ: Very much so! To have a couple of cameras in like a hot spot where there´s a lot of trouble in the city center, of course, but when they´re everywhere and there´s so many of them… there´s just too many of them! But of course, there will always be a plus side and that´s how these things kind of happen. But I think they´re already being abused and… George Orwell, I´m a big fan of George Orwell and “1984” and he was the first to say that communism failed, because they couldn´t watch you the whole time and apparently statistics say that there´s been no decrease in crime since CCTV. People are drunk and violent, they´re not laughing about it.

It´s the same thing with the death penalty and so on. In some countries crime has even increased, so it doesn´t really help.

JJ: I think murder is such an extreme thing to do and a lot of the time there´s so little thought, that I think things like the death penalty and whether it´s right or wrong, is the last thing on someone´s mind! I think Stockholm´s fairly ok with the CCTV. It´s not great and there might be more coming.

Well, it´s not London yet. I guess you find conspiracy theories interesting then?

JJ: I think they´re been kinda hijacked. Only some of them sort of came from Sweden. Nearly all of these conspiracy theories come from America and to a point they get kinda discredited. I don´t necessarily believe that the MI6 killed princess Diana and that kinda thing, but the big things like the war in Afghanistan and Iraq and people who benefit from that and the financial crisis… you just gotta think. Someone like Tony Blair, how do these people sleep at night? How can they sleep at night knowing that they been responsible for the murder of hundreds of thousands innocent people. It does take a certain kind of a psychopath to be like that. You have to have a certain DNA to be able to do that job.

It´s the same thing with CEO´s for big companies. You have to be a certain type of person to be able to fire people on the spot and get where you are and climb up the ladder.

JJ: I think it was Nestlé, knowing about the milk and someone was very aware of that at the top and with that kind of thing is that if they don´t do it, somebody else is gonna do it and that´s the way these kind of people think. It does take a certain kind of psychopath.

I saw you with Warrior Soul when you played at Marie Leveau earlier this year, I think.

JJ: Wasn´t my favorite…

Well, I enjoyed it.

JJ: A bit bad tempered but quite entertaining I´m sure.

I´ve always liked Warrior Soul and I´ve interviewed Kory a couple of times. He´s an interesting character.

JJ: Interesting character, yes.

As I understand it, you left Warrior Soul and… did you have a falling out?

JJ: Well, I quit Warrior Soul in March and I quit on the UK tour, really. I did one more show in Stockholm, but I mean, Kory and I are on very good terms and the thing about it is that I just got… I could no longer be in… the guys in Hate gallery were also in Warrior Soul and I just thought “This is a fucking joke! You can´t be in two bands with the same line up!”. I mean, you can´t escape from each other and it just doesn´t look good. The dynamics changed. Warrior Soul is very much Kory´s band and Hate Gallery is very much my band. The dynamics just get really twisted and it´s not healthy. Bands gotta have their own personality. The other guys couldn´t see the sense or the intelligence of maybe one of us dropping out one of the bands and I decided to fall on the sword myself and just make a clean break. I had a good two or three years and I´ve known Kory a long time and we made a pretty good record together. I just needed to concentrate on my own thing for a bit. It was getting a bit difficult to do both. No falling out really. We´ve always had our up and downs and he´s an interesting person, but we´re on good terms and he´s one of the last reaming people of his kind, you know.

He sure is!

JJ: We had some bad luck. Apart from Sonisphere which was really good and we played Debaser a few times which was really enjoyable. But like the Marie Leveau show… we just had problems getting a show in Stockholm and we just had to book something quickly so we could play and it never works in your favor doing that kind of thing.

What was it that made you come to Sweden in the first place? Was it about the music?

JJ: Yeah, actually I´d just finished the first Hate Gallery album and we were playing at Debaser with Warrior Soul and I´d always wanted to come here and I´ve always liked Stockholm. I´ve got family here and we played here and had a great night and were treated really well and it was just such a major difference compared to playing in England. Maybe now it´s time to try somewhere else? I decided at that point to give it a go! I was getting disillusioned with the music scene in England and for a country and a city of its size (Stockholm) there´s a lot going on in that aspect. It was a warrior Soul show that made me wanna move here and I´ve been here on and off ever since.

What´s the plan no, are you gonna do some kind of touring?

JJ: Touring, that´s interesting? The album´s coming out at the beginning of January in the UK… I´m not in a big hurry to get out there and start playing. I´d like to be a little bit more considered about it. This record was a very difficult record to make in many different ways. The band´s a little bit fractured at the moment, from a live point of view. I´ve said this in other interviews, making records today is a big, big commitment and it´s the kind of commitment where you have to give six months to a year of your life and it´s difficult for some people don´t have that in them. I´m one of the people that have actually structured my life, probably to my detriment, in a way that I can actually do that. In many ways, metaphorically and in a real way, I was actually the last man standing when the record was finished. I kind of played most of the instruments except for the drums. I wrote most of the songs and it isn´t an ego thing, it just happened that way. My cousin, who´s the guitar player, he left. He just disappeared and I don´t know where the hell he is! It´s really difficult these days to be in a band and to stay in a band because there´s no money! There is a to a degree, but it´s not the same as it was, but if you don´t stand your ground and you don´t go that extra mile, you´re never gonna make any great art. It is hard at the moment and I don´t think there´s a single person in a band except for maybe Metallica and they´re probably thinking it´s a hard time being in a band now since they put that record out. They´re probably suffering. (laughs) I do plan to play some shows, but I gotta put it together and I wanna do something a little bit different and it might take a month or two to plan, so I didn´t want to gout there and start playing shows before the album was actually out.

What made you get into music in the first place? Who were your influences?

JJ: I´m a huge Black Sabbath fan and they are my very, very first influence and the whole NWOBHM. Steve Harris from Iron Maiden was certainly a big reason why I started playing bass guitar. Those were my earliest kinda driving forces. In the last 10-15 years, the bands that have influenced me the most are Killing Joke, Nine Inch Nails, Jeff Buckley and Elliot Smith. Things you might not think. I´ve absorbed as much rock as I possibly can and I like to listen to stuff that is not so rock orientated. When you grow up you just wanna play and be like the best and Steve Harris is a great bass player.

Are you gonna go see Black Sabbath?

JJ: I will go and see Sabbath. I´ve been very fortunate that I´ve been able to see them three times on the reunion tour. In 1996. I saw them at the NEC and I saw them in a village hall near Birmingham and it was only 200 people there. It was a warm up for one of the Ozzfest shows. I have mixed feelings about it. I saw Ozzy at Sweden Rock and his voice was just shattered, but the Sabbath stuff is a little bit less demanding than his solo stuff, so hopefully they´ll pull it off. Rock and roll is still that young that we don´t really know what it´s like for our heroes to be so fucking old and awful! There should be a point where they just gracefully retire and tell stories to their grand kids.

Definitely! Finally, your name?

JJ: My mother´s from Finland! Born in Cambridge and she was the first generation of Finnish language school students and then she met my father and they got married and had me, but she´s very much English and she´s lived there her whole life. People in England say Jan and they can´t say Janne, but here everyone calls me Janne and my girlfriend´s Swedish and I find it really nice that people say my real name.

Do you speak Finnish?

JJ: Yeah, I speak Finnish! I know a lot of people here in Sweden with their Finnish mums and they can´t speak a word, but my mum is very… she was on her own and it was just natural for her to raise me speaking Finnish. It´s a crazy language! (laughs)They´re crazy, but it´s such a modern and beautiful country in many ways and then the population has just been kinda imported from, I don´t know… Albania or something? It´s an amazing country!

There´s a connection between Finnish and Hungarian.

JJ: Yeah exactly!

Well, it was great talking to you Janne and I wish you all the best with the album and forthcoming tour!

JJ: Thank you!

/Niclas

2011-12-21T23:19:00.000+01:00

Dansk replokal!

Mästerliga Hatesphere vill ha någon att dela sin replokal med.

"BAND SØGES TIL VORES ØVELOKALE: Vi søger et nyt band til at dele øvelokale med pr. 1. februar. Øvelokalet er velholdt, og det koster ikke mere end 1850 kr. pr. måned pr. band. Lokalet er beliggende på Strandlodsvej på Amager, og det ligger på 1. sal, så I ikke risikerer - ligesom i vores gamle øvelokale - at tingene bliver oversvømmet, hvis der kommer et nyt skybrud. Der er elevator til læsning af gear, og det er let at komme til med metro og anden offentlig transport, ligesom det ikke ligger langt fra hverken lufthavn, motorvej eller for den sags skyld centrum. Kontakt os venligst her eller på mail pepe@hatesphere.com for mere info."

/Niclas

2011-12-21T19:56:00.004+01:00

Rapport från Dimebash 2011!

Själv var jag inte där, men min cybervän Carl Alvarez var där. Jag har aldrig träffat Carl eller pratat med honom. All kontakt har hittills skett via mail och Facebook. Det hela började med att jag hittade ett klipp på YouTube med Black N´Blue här, där liveinspelningar strömmade fram över bilder på gamla flyers mm. Jag kontaktade carl och undrade om han hade några bootlegs, vilket han tyvärr inte hade. Dock visade det sig att han var med på det glada 80-talet och hängde på alla de coola haken som jag själv bara hade våta drömmar om. Han såg tidiga konserter med alla de stora LA-banden och min avundsjuka är fortfarande gigantisk.
Sedan dess hörs vi på Facebook och då jag visste att han skulle på Dimebash frågade jag helt sonika om han kunde göra en liten recap.
Här är den!

Dimebash 2011 at the Key Club Hollywood, CA Wednesday 12/14/2011

Dimebag and Dio remembered with all proceeds going to the Ronnie James Dio Stand Up And Shout Cancer Fund! A great cause!

Hello this is Carl Alvarez, metal connoisseur, video editor, producer, etc., Metal Shrine has given me the opportunity to do a guest blog post, so I decided to start right off with a bang - Dimebash 2011 coverage.

Arriving right around 9:00 pm we had a little trouble getting our passes this kind of stuff happens in LA, so it’s not unusual. To pass the time away, we hung out near the backstage door, seeing that we were on the publicity list. The fine staff at the Key Club really helped us get squared away and got us inside, so no grief on our end. Standing outside for that amount of time gave us a chance to see the who’s who in rock coming in and out. First spotted drummer Simon Wright and the keyboardist from Dio Disciples. Kill Devil Hill project member and long time Dio devotee Vinnie Appice. Serge Tankian was spotted near the door inside the club. Tom Morrello rolled up with Ben Harper and some other friends. Sean Kinney of Alice in Chains showed up and chatted it up a bit with Tom Morello. Rita, Dime’s longtime girlfriend was spotted as well as Sebastian Bach who came with his current girlfriend and a bevy of beauties tagging along.

That Metal Show’s Ed Trunk, Jim Florentine and Don Jamieson hosted the show.

Once we got inside, here’s what we caught:

Saints of Low with Ben Harper. Saint of Low is an outfit out of Costa Mesa, California fronted by pro skateboarder Mike Vallely. They pound out a modern version of stoner rock on overdrive. Check out the video (below):

Sebastian Bach, John 5 Joey Vera, Chris Howorth performing Van Halen covers “Unchained” and “Ain’t Talkin Bout Love.” Everyone knows that Dimebag was a huge Van Halen fan as Sebastian Bach reminded the audience and the audience wasn’t going to disagree with this all-star line-up’s song selections. A word about Sebastian Bach, he handled a good majority of the vocal duties for fair amount of the night’s performances and did an exceptional job!

Dug Pinnick performing Thin Lizzy’s “Jail Break.” Brother Dug gave Phil Lynott justice with Dimebash looking down and smiling.

If you haven’t seen Dio Disciples I can only say they are a must see group keeping the spirit of Ronnie James Dio alive and well. Check out these 2 performances one with guest vocalist Robin McCauley of MSG fame and the other Dio Disiciples with the Rainbow classic “Stargazer” (footage below)

Glenn Hughes performance with Dio Disciples doing “Catch The Rainbow” was absolutely flawless. I was down in the VIP area standing next to Rex Brown as he and everyone else there were cheering watching this truly awe inspiring performance from the master Glenn Hughes.

Black Sabbath’s “Planet Caravan” with Sebastian Bach, Kill Devil Hills’ Dewey Bragg & Rex Brown

“Cowboys from Hell “ with Sebastian Bach, Rex Brown

“Seek and Destroy” with James Lomenzo, Phil Demmel, David Draiman, Grim Reaper’s Nik Bowcott (playing a left-handed Eddie Van Halen VH1 Charvel) and Brian Tichey

“Cemetery Gates” with Marc Jackson, Rex Brown, Sebastian Bach and I forgot the guitarist’ name but he did a flawless job on Dime’s guitar duties. Everyone in the VIP area was high 5ing him.

There is talk that Dimebash 2011 was being filmed for a DVD release. This would make sense since there was a semi strict no video camera filming or photo taking policy, although camera phones were permitted. So if you couldn’t make it out to California, you might be able to experience Dimebash 2011 via your TV screen in the comfort of your own home.

There was much more happening including Geezer Butler and David Draiman performing “Mob Rules," Mike Muir of Suicidal Tendencies performing “War Inside My Head” and many more, but the festivities lasted until 2:00AM and this headbanger needed to get his rest. There's always Dimebash 2012 next year.

/Carl Alvarez

2011-12-21T09:25:00.000+01:00

Vince Neil lämnar Mötley Crüe!

"This is all about me thinking about the second half of my life, thinking about my future, and that future might not include Motley Crue after Vegas."

Nja, man kanske inte riktigt ska tro på allt den mannen säger. Det kan väl knappast vara några musikäventyr han snackar om, för det vet vi ju hur de gick sist han lämnade bandet. Troligtvis är det hans tatuering/matställe/annan business som gäller. Tror dock det är svårt att bara tacka nej till de enorma summor bandet drar in.

Story i Las Vegas Sun här

/Niclas

2011-12-20T20:43:00.001+01:00

Kan det vara...?

Sweden Rock ska imorgon presentera ett av headlinerbanden på SRF 2012. Skulle det kunna vara Chris Cornell och hans mannar det handlar om?
Jag såg bandet live på Hovet 1996, som jag har för mig var sista gången de var här. Minns det som en ganska osvängig tillställning, vilket kan förklaras i att den turnén tydligen inte heller var någon av medlemmarnas favorit.

/Niclas

2011-12-17T19:22:00.000+01:00

Trent is da shit!

Via ypperliga Metalsucks.net får jag tips om en lång och intressant intervju med Trent Reznor.
Läs, läs, läs!

Reznor här

/Niclas

2011-12-17T18:56:00.000+01:00

Årets greatest hits!

Årets album:

1. Mastodon - "The Hunter"
2. A Pale Horse named Death - "And hell will follow me"
3. Anthrax - Worship music"
4. Opeth - "Heritage"
5. Foo Fighters - "Wasting light"

Årets konsert:

1. Metallica - Big 4 Ullevi
2. Foo Fighters - Stadion
3. Opeth - Arenan
4. In Flames - Hovet
5. Machine Head - Arenan

Årets intervju:

1. Francis Rossi - Status Quo
2. Billy Graziaedi - Biohazard
3. Frank Bello - Anthrax
4. Roger Glover - Deep Purple
5. Troy Sanders - Mastodon

Årets bok:

1. Blod eld död - Ika Johanneson, Jon Jefferson Klingberg
2. Rockstjärnan som gud glömde - Kee Marcello
3. Only young twice - Mattias Kling
4. Access all areas - Anders Tengner
5. KISS documented - Scott Parker

/Niclas

2011-12-16T23:47:00.000+01:00

Veckans Henry!

Henry är något svag för the Beach Boys och vem är inte det?

Henry här

/Niclas

2011-12-12T21:46:00.001+01:00

Metallica fyllde 30!

SF Weekly recenserar de två sista kalasen från helgen som gick och även Rolling Stone summerar festligheterna med en hel del intressanta iakttagelser.

SF Weekly här

Rolling Stone här och här

/Niclas

2011-12-12T15:07:00.000+01:00

Intervju med Mattias Kling!

Journalisten Mattias Kling debuterar som författare och har i sin första bok tagit sig an historien om ett av Sveriges största band, Europe.
I boken förtäljs hela historien om bandets födelse, slitet, framgången, fiaskona och slutligen återkomsten. Det är en intressant historia som ger en mycket bra bild av hur det hela gick till, framförallt bandets misslyckanden i att försöka behålla sin popularitet efter "The final countdown".
Självfallet ringde jag upp Mattias för att höra om arbetet kring boken.

Jag får gratulera till boken!

Mattias Kling: Ja, tack! Det var ju kul att du gillade det du läste också.

Ja, absolut! Jodå, det var nästan så att man längtade till nästa kväll och kunna fortsätta läsa. Jag var inget fan så där när det, men jag minns att jag fick lite dille på att följa dem och klippa ut från Expressen och Aftonbladet just då de höll på att breaka i USA. Jag vet inte om det var någon stolthet över att det var ett svenskt band som äntligen lyckades.

MK: Jo, men självklart! De blev ju, precis som du säger, någon slags nationell stolthet och dessutom blev de ju väldigt... alltså, deras framgång peppade ju många andra svenska band också och att det inte var omöjligt att slå igenom. På så sätt blev de ju otroligt inspirerande samtidigt som de tyvärr också på något sätt höll andra band tillbaka eftersom de var så många som ville vara Europe, under några år.

Exakt. Om vi nu tar det från början. Jag har förstått det som att det var ingen egen idé med den här boken om Europe?

MK: Absolut inte, utan det var faktiskt förlagets idé. De pitchade ju idén med mig i maj förra året och jag blev ju väldigt paff av denna förfrågan. Speciellt med tanke på att jag hade räknat med att de ville att jag kanske skulle skriva ett förord till en bok eller någon kommentar på något sätt. Alltså inte själv axla ett projekt, vilket också gjorde att jag var lite skeptiskt inställd i början. Bara så där spontant ”Nej, men va fan! Nu är ni ju dumma i huvudet!”, men så började jag fundera på det mer och mer och som du säger, jag var ju inte heller världens största Europe-fan, utan det som jag är otroligt fascinerad över med Europe, är historien. Det är den som jag går igång på som journalist och det är den jag vill skildra. Vilket jag också ser kan vara en fördel, att jag kan ha den här distansen och att jag inte tycker att ”The final countdown” är världens bästa låt. Utan jag kan bedöma det mer från... inte ett outsiderperspektiv med tanke på att jag de facto har följt bandet och gillar dem, det går inte att komma ifrån och det är ju viktigt att poängtera att jag gillar Europe, men samtidigt har jag känt mig ganska fri att inte göra den här fan-boken heller. Vilket också var väldigt viktigt och ett utav mina första kriterier när vi sedan började prata om att det här nog skulle vara något genomförbart, att jag ska ha sista ordet när det gäller vad jag ska skriva eller inte. Självklart har ju förlaget sitt ansvar om jag skulle skriva någonting som är åtalbart eller som skulle falla under förtal. Självklart har de ju rätt att göra det, men jag ville inte känna mig styrd eller censurerad av någon och det var väldigt, väldigt viktigt för mig. Det var just därför också som det var så viktigt... att boken blev så som den blev är ju beroende på att de (Europe) inte ville vara med och en av anledningarna är ju att de inte ville ge mig full bestämmande rätt. Det är väl inte den officiella anledningen som är framförd, men jag vet att det finns med i bilden i alla fall. Joey är ju väldigt kontrollerande och gillar ju inte att släppa sådana här saker, vilket jag förstår och respekterar, men nu får de det beskrivet på ett annat sätt.

När då förlaget kontaktade dig, hur hade de tänkt i och med att de valde dig? Var det för att de visste att du inte var ett diehardfan? Hade de sett vad du skrivit tidigare?

MK: Jo, de hade ju följt mig under ett tag och gillat grejerna jag skrev. De såg väl att jag var rätt man för projektet utifrån min journalistiska kompetens och sådant där. Det var ju snarare det och sedan självklart att jag inte är helt nollställd inför bandet heller. Det krävs ju ändå att man har någon slags passion i det man håller på med. Speciellt om man ska ro ihop ett sådant här projekt, då måste man fan i mig vara envis och inte ge upp! Det var väl helt enkelt det. Som sagt, de hade läst mina grejer och gillade det jag skrev och så tänkte de kolla om jag var intresserad och det var jag ju inte. (skrattar)

Vad var det första du började med? Satte du igång direkt och letade gamla artiklar på Kungliga Biblioteket eller?

MK: Nej. Alltså det första som jag började med egentligen var att redan under sommaren där, känna lite på medlemmarna. Prata lite allmänt och det var egentligen det första jag gjorde och då hade jag fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle göra det eller inte. Det var många saker som spelade in. Dels att jag var tvungen att ta tjänstledigt från jobbet och det visste jag ju inte när jag skulle få. Tanken var egentligen att jag skulle vara tjänstledig det första halvåret under 2011, men det blev det andra halvåret. Det var lite sådant där och jag började egentligen det riktiga arbetet i maj, för det var då jag gick på tjänstledighet. Innan dess så hade jag lite möten med Petri, deras manager, och jag var nere i hans villa utanför Ödeshög och vi hade bra möten, men sedan kom vi tyvärr inte överens till slut. Det är sådant som händer och sedan var det ju bara att researcha som tusan för att få fram det och att jaga människor. Jag får väl säga att de som är med i boken är väl ungefär en femtedel av alla de som har kontaktats. Det är väldigt många som inte vill prata om Europe och exakt vad det beror på... ja, det diffar ju lite från person till person. Vissa av gamla vänner och flickvänner känner att ”Jag vill inte skvallra!”, men ”Du behöver inte skvallra! Jag vill ha vad som är sant, det är allt!”. Sedan är det ju vissa som har haft mycket mer info som de inte vill gå ut med och som har sagt mycket mer när bandspelaren är avstängd. Sedan är det vissa människor som inte har velat ställa upp med sina namn i boken, men som ändå har bidragit. På något sätt är det fortfarande känsligt det där och jag tycker faktiskt det är väldigt konstigt för det är trots allt 25 år sedan som det hände. Till och med upp till 30 år sedan, så det borde inte vara känsligt, men tyvärr, så är det.

Det är ju jättefascinerande och jag undrar om mycket av det är förknippat med deras ekonomiska trassel?

MK: Det ekonomiska trasslet är ju en bit och vare sig Eugen Wikström eller Thomas Erdtman kände för att ”spill the beans” med mig och det förstår jag ju. Jag har gett dem möjlighet att kommentera uppgifterna och fine, då får det stå så här! Jag förstår väl att de inte är så superintresserade av att fläka upp sina svindlande affärer ännu en gång, men som sagt, faktum är faktum. De har gjort det här och om de väljer att inte kommentera det eller på något övrigt sätt förklara det, då får det stå som det står. Mycket är ju hämtat från rättegångshandlingar och det är ju officiella papper och ingen hörsägen utan det är ju helt enkelt så att bandet gick på en gigantisk blåsning, tyvärr. De var inte det första bandet i världshistorien som gjorde det och de var inte det sista. Tyvärr fick det väldiga konsekvenser för många av dem. Speciellt för grabbarna Levén, Haugland och Michaeli och även Marcello, som var tvungna att stå ut med det.

Ja, jag intervjuade nyligen Kee Marcello angående hans bok och i hans bok är det också mycket som läggs på Erdtman och han är väl även, mellan raderna, ganska kritisk mot Joey Tempest. Han bestämde mycket, tog mycket plats och släppte inte in honom.

MK: Det förstår jag ju, att situationen var så. Kee kom med i bandet i ett läge där Europe är på väg att bli störst i världen och det på grund av Joey Tempest låtskrivartalang. Det är han som har skrivit låtarna, det är han som har skrivit hitsen och det är ju självklart att skivbolaget vill att han ska fortsätta göra det. Sedan var det ju synd för Kee Marcello att han blev spelad av Thomas Erdtman. Å andra sidan var han ju knappast ensam om det. Då förstår jag att han får svårt att komma in i bandet och han upplever det som att Joey styr i och med att det är Joey som styr och till viss del även idag.

Det kan jag tänka mig. Men du tackar ju ändå Haugland, Levén och Michaeli och så i slutet av boken. Har du ändå haft någon form av kontakt med dem?

MK: Oh ja! Vi pratar ju när vi träffas och det är inga som helst hard feelings mellan oss. I alla fall inte innan boken släpptes. Nu har jag ingen aning om det. Varje gång jag har pratat med dem och kommit idéer eller hur vi ska göra, så har de funderat på sakerna och jag vet att John Levén var på väg att smälla över och även John Norum var på väg att smälla över ibland, men sedan var det ”Nej, vi har ju kommit överens om att vi inte ska göra det här.”. Därför har det blivit så. Jag har inga hard feelings för det, men jag tror ju att det hade varit mycket bättre för boken om de hade ställt upp. Samtidigt hade det varit sämre med tanke på att då hade jag inte researchat dem så jävla hårt, som jag har gjort nu. Jag har fått fram några guldkorn, så det är ju både och det där. Men som sagt, det finns inga hard feelings från mig kontra deras beslut att inte medverka i den här boken. Vi har haft bra kommunikation och sedan kom vi inte överens om en samarbetsform och det må väl vara hänt.

När du då sätter igång med denna bok, är det dygnet runt för att sitta och skriva? Hur mycket strök du sedan? Var det mycket som ströks innan den färdiga produkten?

MK: Ja, det var en del som ströks. Inte så där jättemycket faktiskt, som ger något bestående intryck om vi säger så. Det är ganska mycket smådetaljer som plockats bort och det har jag ju självklart gjort i samarbete med min redaktör. ”Tighta upp där! Du behöver inte berätta varenda detalj om det. Var rakare på det!”. Vi hade ju faktiskt en sidbudget på 400 sidor och jag fick ju precis under det. Det var in och småstryka lite här och ge upp med några mindre bidragande anekdoter här. Det är svårt just när man är inne i den processen. Det blir som att springa ett maratonlopp om dagen nästan. Jag har ju jobbat, i stort sett som du säger, dygnet runt. Från typ 11 på förmiddagen till 5 på natten i ungefär två månader. Det var ju den skrivande fasen som var så och så hårt var det inte i början utan då var det ett mer normalt heltidsjobb med vanliga kontorstider.

När du skrev, skrev du i rent kronologisk ordning?

MK: Ja, den är skriven i den ordningen som den presenteras med ett undantag och det är det ekonomiska kapitlet, för det skrev jag sist. Nu ligger det nästsist. I övrigt är det precis så som det är presenterat, vilket också gör att jag är väldigt stolt över det med tanke på att det som du har mellan pärmarna till 97-98 % är mitt originalmanus. Det är inte mycket som har tallats på och det kändes otroligt bra med tanke på att det är mitt första projekt och egentligen hade jag ingen aning om vad jag håller på med när jag började. Jag är van vid att skriva texter som har 2500 tecken och nu hade jag 600000 tecken! Det går liksom inte att föreställa sig det där. Jag har ju lämnat kapitel för kapitel under resans gång till förlaget, för att de ska kunna säga, ja ”Vad håller du på med? Gör så här istället!”, men de gjorde ju inte det, helt enkelt. (skrattar) Vilket innebär att jag var rätt ute från den första meningen som jag skrev och det känns otroligt bra.

Om du då ser på den research du gjorde, vad tycker du var det mest intressanta du fick fram som du inte riktigt visste om? Något som stack ut utöver det andra?

MK: Ja, det finns ju alltid sidoanekdoter som sticker ut och som fördjupar bilden, men jag fattade väl inte riktigt hur djup sprickan var mellan Tempest och Norum innan jag riktigt började dyka ner i det. Det finns ju väldigt många anledningar till den sprickan som var där på 80-talet, men riktigt hur sjup den var fattade jag inte förrän jag började detaljstudera och just hade den fördelen att jag kunde syna det utifrån rent kronologiskt och se vad som händer bit för bit. Man märker hur det gradvis byggs upp det där och jag förstår ju att det var rätt frostigt ett tag. Det får jag väl säga var lite överraskande. Sedan är det vissa detaljer som jag går igång otroligt mycket på, som hela den här Sovjetgrejen. Den visste jag faktiskt inte om. Någonstans i bakhuvudet hade jag det. Visst de blickade österut, men ett stort frågetecken för mig var tidigare... ok, de gjorde en fantastisk turné i USA våren ´87 och sedan gjorde de bara fyra spelningar till under hela året. Vad fan hände? Nu har man ju fördelen att jag har kunnat syna skeendet utifrån det här perspektivet och då ser man att ”Aha, det här hände!”. De riktade in sig på Sovjet och det blev total bajskorv av det och sedan hade de ingen backup-plan och då blir det så. Då gör de Roskilde, de gör en spelning på Island, de gör en spelning på ett CBS-konvent och sedan försöker de göra en spelning på Hovet som blir totalfiasko. Hur kunde det där ske?

Jag fascineras över denna Def Leppard-turné som var med utsålda arenor och Def Leppard på topp i USA. Det var nog ett jäkligt bra paket, de två banden, med ganska lik publik och båda ville fortsätta och att man sedan då inte väljer att fortsätta. Mycket var väl just med Erdtman, att var det i USA var han tvungen att dela med Herbie Herbert och i Europa kan han ta allt själv. I grund och botten bara ren girighet.

MK: Jo, men det är klart det är! Thomas Erdtmans bakgrund innan han började på CBS var att han krängde chokladkakor åt Marabou. Han är ju en försäljare! Det är ju klart att han inte vill dela på kakan med Herbie Herbert. Det är ju hans upptäckt och hans band och det är han som ska casha in ansåg han så klart. Det får man ju säga, att för deras karriär var det väldigt dåligt med tanke på att satsade väldigt mycket på... eller, de var ju på gång i USA. Plattan började sälja helt ok, ”Superstitious” gick bra och försäljningen av ”Out of this world” gick bra och sedan när de stack till Europa, då dog ju ”Out of this world” i USA!

Man känner ju det att hade de fått möjlighet att fortsätta kanske en månad till så hade de kunnat cementera plattan ännu mer och befästa sitt namn i USA.

MK: Helt klart! Det var ju ett stort problem att det inte blev något. Det är ju också genomgående i deras tidiga karriär, eller tidiga karriär kan man väl inte säga, men den mest hysteriska, att de gjorde vissa felbedömningar som de trodde... ”Ok, nu gör vi den här turnén i USA våren ´87 med total brakförlust, men vi tar igen det i höst!”, men det blir inge höstturné. ”Oj då, då står vi med en massa skulder igen, men det tar vi igen på nästa turné och nästa skiva som kommer att sälja 13 miljoner!”. Nu gjorde den ju inte det. ”Ja, då måste vi bli av med Erdtman också och då måste vi ta över alla våra skulder. Jaha, 13 miljoner, men det tar vi igen på nästa album!”. De har ju bara skjutit misstagen framför sig.

Ja, det är jätteintressant! Allt spel som är bakom hela tiden och hur mycket det är som ligger bakom ett band. Man tänker själv på alla de drömmar man haft som tonåring om att bli rockstjärna och att det måste vara det ballaste som finns och ju äldre man blivit ju mer förstår man att det är så fruktansvärt mycket som kan gå fel och det är så mycket skit bakom allt. Det är bara business och pengar och kallt och kalkylerande.

MK: Visst är det så och det är ju viktigt att poängtera också, att jag lägger ju ingen skuld hos medlemmarna i Europe på det som hände. De ville ju bara ut och spela rock och supa och knulla brudar! De litade ju på att Erdtman och hans rådgivare tog hand om det där, vilket man gör självklart. Jag tror inte att jag skulle agerat på något annat sätt om jag hade varit i deras situation.

Exakt! De var ju unga och jag tror man hade blivit exakt lika blåst och skrivit på saker i tron om att folk vill en gott. Det utgår man väl ifrån för det mesta.

MK: Självklart gör man det! Speciellt när det är en människa som de hade så pass nära under en väldigt lång tid. Han var ju mer än en manager. Han var ju en extrapappa för dem också.

Vad sysslar han med idag? Är han fortfarande involverad i musik?

MK: Nej, han är... enligt vad jag förstår så bor han i Spanien och lever svenssonliv. Det är allt jag vet. Det senaste försöket han gjorde i musikbranschen var med ett norskt band som heter M2M runt millennieskiftet. Sedan vet jag att han var inblandad i något annat också, fast det var mer någon teknisk innovation som han försökte marknadsföra men det gick inte heller så bra. Han har ingenting med musikbranschen att göra idag.

Gjorde du någon research i utländsk press?

MK: Det gjorde jag! Jag har så otroligt mycket material som jag inte har använt. Jag har tre vanliga hålpärmar med bara artiklar från svensk press och utländsk press. Jag har använt en del, men inte så jättemycket från den utländska. Mer bara att exemplifiera i enskilda recensioner. Annars har det mest faktiskt varit fakta och sådant som redan är känt eller som inte ytterligare driver historien framåt. Mycket utav det som skrevs om dem när de var som störst i USA, var ju mycket en presentation av bandet och de fick berätta om bakgrunden och om att de var svenska och de bidrog inte så mycket. Jag har ju läst allt, eller allt har jag ju inte läst, men...

Titeln på boken, hur tidigt kom den och fanns det andra titlar du lekte med?

MK: Nej, grejen var att titeln har en liten speciell historia bakom sig faktiskt. Väldigt tidigt bestämde jag mig för att jag ska absolut inte ha en titel som har någonting som kopplar till den slutliga nedräkningen eller någonting som på något sätt tar den enkla vägen genom att anknyta till deras största hit, vilket man självklart skulle kunna ha gjort. Jag gjorde det bara i slutordet för att vitsa till det lite, men det var egentligen min första tanke, att jag ska inte ha den där uppenbara titeln som anknyter till ”Rock the night” eller så. Det ska vara någonting som tar ett bredare grepp på historien och då föll det sig så olyckligt att det helt plötsligt blev kris och panik på förlaget och då befann jag mig i New York på semester. Jag var där i två veckor i februari var vid min förläggare sms:ar mig ”Jag måste ha en titel på boken till torsdag!” och det här var på tisdagen, så då gällde det bara att fundera och grejen är att i det här skedet så har jag ju inte egentligen börjat jobba med boken på allvar. Jag vet ju inte egentligen vart den kommer att ta vägen, så då gäller det att gnugga geniknölarna och även konsultera I-podens spellista och se vad som funkar. Då tänkte jag att ”Only young twice” är den som sammanfattar det. Den sammanfattar också att historien om Europe är inte bara om ett band som var stort på 80-talet, utan ett band som de facto nu är aktiva och på många sätt också kanske mer sunt än någonsin. Därför ville jag ha fram det med titeln och då blev det ”Only young twice” eftersom den sammanfattar mycket av vad jag ville beskriva med boken.

Omslaget då? Har du varit med på det eller är det förlaget?

MK: Vi kan väl säga att jag och Micke Johansson kläckte grundidén. Jag hade ett hum om ungefär hur jag ville ha det. Jag ville att det skulle vara ganska ruffigt och jag ville att det skulle vara åt det svartvita hållet och en dokumentär känsla så långt ifrån ”The final countdown” och randiga tights man kan komma. Samtidigt ska det ju gå att känna igen bandet så klart. Jag ville att det skulle andas klass. Det skulle visa att ”Ok, det här är inte bara en bok som en Poppiuselev har slängt ihop, utan det här är kvalité!”. Därför så slog vi oss ihop, jag och Micke. Han var en av de första som jag involverade i projektet också. Vi hade möte i januari då jag presenterade det för honom.

Jo, det var ett kul bildmaterial och majoriteten av bilderna hade man ju faktiskt inte sett tidigare.

MK: Det var ju tanken att bilderna ska vara opublicerade och också med tanke på att Micke sitter på så otroligt många bilder från de här viktiga åren och även under senare år, vilket gör att man kan presentera något unikt även där. Det var jag väldigt tidigt inne på, att få in honom i projektet.

Jo, bilden på Joey Tempest är jäkligt snygg!

MK: Jo, den är jävligt snygg. På tal om bilder på Joey Tempest. Den bilden som avslutar bildblocket...

Ja, där han sitter i ...

MK: Där han sitter ensam i omklädningsrummet är fantastisk! Den förtjänar egentligen en hel bok bara den. Det är liksom en rockstjärna som släpper på garden, vilket sällan Joey Tempest gör.

Och det ser väldigt oglamoröst ut.

MK: Precis.

Han kunde lika gärna precis ha spelat en innebandymatch.

MK: Ja och det är inte mer glamoröst än så. Den bilden säger så mycket. Den var perfekt att avsluta hela paketet med. Jag är jättenöjd med bildmaterialet. Det stora problemet har varit att sålla. Vi började med 300 bilder kanske. Sedan strök man efter hand. Jag har ju väldigt mycket som jag inte kunde använda i boken och tyvärr är det ju så.

Finns det planer på en engelsk version?

MK: Ja, förlaget håller på och förhandlar med internationella agenter. Det som är intressant för mig är ju dels England. En engelsk version funkar bra så länge den finns att köpa på deras stora marknader och något som är väldigt intressant är ju Sydamerika och Japan. Där måste den ut och det inser förläggaren. Det ingick tidigt i deras vision att det här skulle vara något som man skulle kunna sälja utomlands. Det är med i min beräkning också för det har blivit ett väldigt dyrt projekt. Jag ligger just nu minus 150000 kronor och det får jag ju hoppas att jag får tillbaka.

Ja, vad gör man inte för det man tycker är roligt!

MK: Ja, precis! Så länge det går plus minus noll så är jag nöjd. Jag har inte gjort det här för att på något sätt tjäna en massa pengar. Skulle jag tjäna pengar, då skulle jag stanna kvar på Aftonbladet den perioden jag var tjänstledig. Det har ju bara blött ut pengar från mitt sparkonto och som sagt, får jag tillbaka dem är det bra. Mer behöver jag inte.

Jo, Kee Marcello var det ju samma med och den skulle också komma på engelska och sedan fanns det tankar på andra språk också.
Första Europekonserten då? Såg du dem när det begav sig?

MK: Jag såg dem i Kalmar 1986. Kalmar ishall på ”The final countdown” turnén den 24 maj vill jag minnas. De gjorde ju en del spelningar tidigare i närheten, men då var jag för liten och fick inte åka.

Jag minns att du gav deras akustiska gig på Nalen fem plus, eller var det fyra?

MK: Fyra var det. Det var väl där som på något sätt mycket av min pepp för bandet väcktes igen. Jag tycker att ”Start from the dark” är en ok skiva, men kanske inte riktigt det som Europe skulle ha gjort. Stämma ner och försöka låta som Audioslave och Black Label Society. Funkar så där. ”Secret society” har en del bra låtar, men är som helhet ganska förvirrad tycker jag. ”Always the pretenders” är en av mina senare favoritlåtar. Det finns bra låtar, men lite av den ojämnhet som de hade på plattorna, tyckte jag de även hade live när de gjorde comeback.

Jag såg dem på Sweden Rock och det var första gången jag såg Europe, men jag minns att jag blev jäkligt imponerad. De hade ju jäkligt bra låtar!

MK: Fördelen med just Sweden Rock var att de kunde bara brassa på med en hitkavalkad. Sedan blir det lite svårare när de ska spela nya låtar och de inte riktigt mäter sig med de gamla. Just på Nalen när de arrangerat om låtarna blir de ett annat liv i dem och man kan helt plötsligt höra ”The final countdown” utan att kräkas. Det blev en helt annan låt. Där på något sätt väcktes lusten.

Finns det planer på fler böcker?

MK: Det finns planer på fler böcker! Jag har två projekt som är i alla fall i tankefasen. Ytterligare en biografi och en bok som är något helt annat, men inom rockgenren så att säga.

Biografin, blir det Municipal Waste?

MK: Nej, det blir det inte. Det är många som har varit på mig om olika namn att skriva om, men jag väljer att hålla det för mig själv än så länge. Jag måste fundera lite. Det har varit så otroligt intensivt nu och när boken var klar ville jag inte göra någonting like i hela mitt liv eftersom jag var helt dränerad, men jag är nog lite peppad nu. Recensionen i SVT i morse peppade ju mig ännu mer på något sätt. Nu har jag liksom fått ett officiellt mottagande också. Om jag nu ska göra det här och kanske till viss del försörja mig på det, så måste jag veta om det finns ett intresse och har jag det som behövs för att kunna göra det och i princip så har jag ju det.

Det var skittrevligt att snackas vid Mattias!

MK: Ja, tack så mycket för din tid!

/Niclas

2011-12-10T21:59:00.000+01:00

Hetfield arbetar numera även som...

Ja, läs noga! Wikipedia har dock redan ändrat.

/Niclas

2011-12-10T17:12:00.001+01:00

Intervju med Seb Hunter!

Seb Hunter har skrivit den otroligt underhållande "Hell bent for leather", där han berättar om sina tämligen misslyckade försök att bli rockstjärna som ung.
Hans senaste projekt handlar om att göra film av KISS "(Music from) The Elder". Tanken är att filmen ska vara löst baserad på historien som knåpades ihop av Gene Simmons i början av 80-talet och utspela sig i en dyster framtid då större delen av världens befolkning utrotats av ett virus.
Det hela lät så spännande att jag inte kunde låta bli att kontakta Seb och några dagar senare snackades vi vid över telefon.

When did you first get the idea of turning ”The Elder” into a movie?

Seb Hunter: About two years ago! I was just e-mailing somebody and bizarrely I was e-mailing Julian Cope´s wife, who I e-mail every now and then and we sort of e-mailed each other back and forth and I can´t remember why we were talking about “The Elder”. Sometimes you´re just doing streams of consciousness e-mails and I just said “Oh, and I´m finally going to make The Elder film!” as a joke literally and she e-mailed back and said “Yes, what a brilliant idea!” and I just thought “Yeah, that is a brilliant idea! Fucking hell!”. Basically that was about two years ago and I´ve just been sort of developing the idea. It´s one of those ideas that when you say… when you mention it to people, some people just go “That is the best idea in the world, ever!” or they just think it´s ridiculous. I knew it was a good idea and enough people agreed with me to get to this stage. It does actually seem to be happening.

Cool! When it comes to the script and stuff like that, are you writing it?

SH: Yeah, I´m writing and directing the film myself. I´m writing a screenplay at the moment. I´ve not written a screenplay before, but I´ve written books. It´s a very different discipline and it´s much more like an instructional manual. You´re sort of hiding behind your style. You can lose…. I don´t know, there´s a lot of places to hide in a book, but in a screenplay you are literally describing the action and you´re kind of describing a 3-D scene in real time and it´s a whole different way of looking at the whole creative process, but I´m really enjoying it. There is a rule apparently which is that one page of screenplay should equate to one minute screen time, so essentially if you´re making a 90 minute movie, you should a have a 90 page screenplay. I´m taking a lot of advice from a lot of wise people, but it´s going well so far.

There never was any kind of script for the original idea, right?

SH: I don´t think so! Since the website went live about a month ago, I´ve had all sorts of people contacting me about all this sort of interesting stuff. I think it got a lot of development, but I don´t think there was ever a script. I know that Gene Simmons wrote a lot of stuff and had a lot of notes about it and they certainly had ideas. You know, it was supposed to be a trilogy! “(Music from) The Elder” was the first one and then there was another one, I can´t recall what it was called and then there was a third one. I think they sketched out a vague sort of narrative ideas for the trilogy, but of course it all got scrapped after the commercial response to the original one was so terrible.

It was kinda like the “Lulu” of the 80´s and Lou Reed was involved in that one too!

SH: (laughs) It was, wasn´t it and he was wasn´t he! I rather like that! (laughs) It was exactly the “lulu” of the 80´s. So maybe in 30 years time someone will actually make the play of “Lulu” that it´s based on, you know. Poor Lou Reed, or not poor Lou Reed! He´s a rich man!

But I understand it´s gonna be a serious movie?

SH: Yeah, yeah! It´s a very serious movie! I think the only way to do this is to do it properly and not to make some kind of kitsch sorcery thing. Not to completely copy the ideas that KISS had. It´s 30 years and a lot has happened in 30 years in art and culture and cinema and everything. I think the only way to make this credible, to make it work as far as I see it… I´ve decided to reset it as a kinda post apocalyptic road movie, but with all the signifies in place and the characters are the same and the general narrative is the same or at least what we know of it. It basically tells the same story and of course it´s an old story with a boy on a quest and the story of good and evil. It wasn´t exactly a radical storytelling, but in a sort of credible environment really and that´s it. I´m not making a film for KISS fans! I´m making a film that I want to be for the general audience. I want to make a good, low budget, high concept film which will appeal to everybody. Hopefully it will be underwritten and paid for by KISS fans, as long as they don´t sue us. This is the big potential problem that we have at the moment. We´ve gone this far and people know about it and I´m 99 % sure that KISS know about it. We´ve written to the management and we´ve written to the label, but we haven´t heard anything and the big worry is that they… you know how Gene Simmons likes to wield his lawyers and he´s not scared of doing that, so the big worry of course is that he´ll come down on us like a ton of bricks… and we´re prepared for that. People ask question about what chance do we have on a project that doesn´t set out to glorify the KISS brand? I understand, but we´re not asking for money and we´re not asking for investments. We´re potentially reactivating some long dead part of their catalog in an incredible new way. We´re doing it respectfully and we´d love their authorization. I´m hoping they´ll be able to see the potential in it.

It could never get worse than “Phantom of the park”!

SH: Yeah, I don´t think I should say that, you know what I mean? (laughs) I don´t think I should ever mention those words. (laughs)

Location and so on? Is it gonna be filmed in Britain?

SH: Yeah, yeah! If we get massive investment and KISS get involved and we suddenly get a huge budget increase, we might shoot it somewhere else, but at the moment because of costs, we´ll shoot it around southern England. The plot is kinda this landscape where a virus has wiped out 99,9 % of the people living and it´s set in southern England and what happens in the wake of that. The characters and Mr Blackwell is a baddie and we´ve got the structure of it there, but it could be set anywhere. It´s a window on what happens in a particular part of the world when a catastrophe like this happens to mankind.

I was checking out the website and you´ve already got some actors involved. Are those professional actors or amateurs?

SH: No professional actors but my best friend, Owen Oakeshott, he´s a Royal Shakespeare Company actor and he´s been in lots of television and films and he´s a very accomplished actor and he´s going to play Morpheus. He´s gonna be great and he´s gonna help produce the film and he´s produced film in the past. My cousin is a man called David Knox-Williams and he runs his own theater company and he´s gonna play a guy called Father Cerberus, who´s a baddie and he´s kind of Blackwell´s tenant on the ground and he´s got lots of experience and he´s written lots of things. It´s not gonna be lots of people who don´t know what they´re doing. We´ve got all the camera equipment for free and people have offered that and a guy who does the matte paintings and we´ve got a 3-D animation specialist and people have just kind of offered us their services for free because they just love the idea of this project. If we´re successful and we go to cinema, then of course everyone gets paid. It´s a real passion project for everybody concerned! It only works if we do it seriously and properly with passion.

Yeah, I saw that you´re involved with that 3-D company… that Serpent guy who´ve done all those KISS stages.

SH: Yeah, I have had lots of e-mails from people and I got a call from this guy that does Serpent
3-D and I don´t know him. He linked to his website and he said “Can I do 3-D stuff?” and I said “Yes, fantastic!”. Do you know anything about him?

All I know is that he started posting on KISS FAQ and I think he works for some kinda constructing company or whatever and apparently he´s a KISS fan and I think the first one was the “Dynasty” stage set and then he just kept on going to show what he could do with that kind of animation. He´s done it really well and seems serious. It all seems legit.

SH: Oh, that´s good! He seems like a great guy and he sends lots of technical stuff that I don´t know about.

Is the plan to also include the music in the movie?

SH: Good question! I think it would be disingenuous to attempt to sort of shoe horn in a 30 year old album into a new film. I think the best thing to do is to use bits of it. This all depends on if we get authorization to use the music at all. I think we could definitely have something over the opening credits and in the closing credits. Maybe if a song feels appropriate for a scene, we´ll definitely use it, but we´re not building the film from the album. If we get access to master tapes we could take a piano fill here or a vocal line here and use it very discreetly, so fans will recognize melodies coming in and out, but we´re certainly not gonna cover the film with the music. Hopefully we´ll create a whole other potential for a soundtrack recording. Some of the original and some of the new stuff.

If everything works out, you´re plan is also to cast Gene Simmons?

SH: I would love to cast Gene Simmons! Back in the 80´s I went to see “Runaway” and he had a descent enough acting career. He was in “Wanted dead or alive” and he was good in those. They were good films! I know he´s very keen on acting, so I´m hoping that this might be the bait that lures him into the project. He might be so flattered by the fact that I want him to act in this film. I think he would be great and I´d love for him to play Blackwell.

It sounds awesome! I was totally thrilled when I read about it. There´s a book coming out about “The Elder” as well.

SH: Yeah, I heard! A guy in America. A friend of mine at Classic Rock Magazine told me about it and it´s incredible isn´t it? Suddenly you wait 30 years and these two things come along at once. I got in touch with him and I think first of all I thought “Oh shit, are we gonna get in each other’s way?”, but I think both projects will kinda complement each other and I think we´re gonna sort of see if we can do some stuff together and kinda publicize each other´s projects. I think his book comes out in the spring. Our plan was to start the website to just get out there, really. To get serious and get the blog going and then start raising money for the film and then start to write the screenplay and take things from there and also we´ve got a TV company doing a documentary. We hope that´s gonna happen. It´s a company called Mentorn, who are kind of an independent production company here in the UK and they´ve got international arms as well and they want to film it. It´s like a human interest thing, me small town guy against the KISS machine. They say it´s a bit of an Anvil type thing, so hopefully that will be something and that might open the door for KISS.

Did you hear “The Elder” when it came out or way later?

SH: My first KISS album was “Animalize” and I bought it in the shop and although it was… Christ, it was only three years before but it felt like a lifetime. Like any band, you discover them and then you go back into the back catalog. I remember when I first discovered it, I was genuinely… since nobody else liked it, I felt that I had it to myself. Nobody likes this record, so I´m able to give it all my love.

It´s pretty funny that for so many years people laughed about it and looked at it as a big joke, but later on and the last couple of years, more and more people come out and say that they really like it. I do as well, if you don´t look at it as a KISS album it is a good album.

SH: Exactly! I agree! I think actually people don´t like it because it doesn´t sound like what they think KISS would sound like. And also, people get lazy about it. It´s famous for being the shit KISS album that no one bought and it´s embarrassing. People are lazy and they like falling into clichés. If you get beyond that, it´s a great record and KISS shouldn´t be ashamed of it. I think the only reason they´re ashamed of it is because it as such a failure and KISS don´t like failure! If we can turn it into a success, KISS might embrace it. On the KISS Kruise they played a medley from it and if they´re prepared to go that far, maybe we can help properly rehabilitate it. I hope to maybe get a book out of this as well. We might get a soundtrack album, a film, a documentary and hopefully this can provide a lot of cool stuff! We´ve got a real momentum now. Cinema release my friend, cinema release!

Definitely! This was really interesting Seb!

SH: I really appreciate it Niclas and your interest in the project! Let´s stay in touch, man!

Absolutely! Have a great weekend!

The Elder officiell sida här

Serpent 3-D KISS scenshow här

/Niclas

2011-12-09T17:33:00.001+01:00

Konsertrecension

Opeth

Arenan, Stockholm 111208

Kallt och lite lätt ruggigt ute när jag bli inslussad på Arenan lagom till att Opeth drar igång med "The devil´s orchard" från senaste "Heritage". Stället är packat med folk och gästlistan längre än samtliga barns önskelista. Det är hemmagig för ett av Sveriges definitivt mest intressanta band och det är ett väloljat maskineri som visar upp sig på scenen.
Åkerfeldt har sin mamma i publiken och menar att han får hålla igen lite på svordomar och annat. Först får jag dock återigen påpeka vilken usel konsertlokal denna gympahall är. Jag tror faktiskt inte jag sett ett enda band komma till sin fulla rätt här, bland basketkorgar och reklamskyltar. Synd då storleken på Arenan annars är ganska bra fö banden som ännu inte säljer ut Hovet och Globen själva.
Kvällens gig bjuder bara på skönsång, vilket inte faller hela publiken i smaken. runt omkring mig suckas och stönas det mer och mer ju längre bandet driver på uppe på scen. Uppenbarligen är det många som saknar det "gamla" Opeth där growl var ett stående inslag, men i och med nya "Heritage" har allt sådant skalats bort även live tydligen. Inte mig emot, men nog hade det varit ypperligt att bara slänge in en låt som bryter av mot det andra?
Innan "Porcelain heart" förtäljer Åkerfeldt en ganska rolig anekdot från videoinspelningen till låten ute i Vaxholm. Folk skrattar gott och sedan följer en förträfflig version av sagda låt. Låten bryts sedan av för ett i mitt tycke riktigt bra trumsolo. Med hjälp av effektiva ljusspotar blir trumsolot som ett lokalt blåsigt åskoväder som drar igenom Arenan. En riktig fullträff då trumsolon annars är något av det sömnigaste som finns.
Vi bjuds även på ett akustiskt set som inleds med den makalösa "The throat of winter", där Åkerfeldt passar till Ronny Svensson (filmkritikern), som är på plats, att titeln är snodd från Marc Bolan. Frågan är om det inte är kvällens höjdpunkt.
"Slither" dedikeras självfallet till the late great Ronnie James Dio och Åkerfeldt berättar här att arbetstiteln var "Kill the queen". Kul. Sedan blir det formidabelt tunggung i "A fair judgement" och Opeth är på sin absoluta topp. Lägg därtill avslutningen med "Hex omega" och "Folklore" och du har ett band som få kan värja sig mot. Gitarrliret är bättre än någonsin och keyboardistens uppbackning på sång det perfekta komplementet till ett ytterst samspelt band. Och som socker på moset kan jag meddela att SR´s P3 spelade in hela kalaset för senare radiosändning.
Opeth regerar!

Betyg: 4/5

/Niclas

2011-12-08T18:44:00.000+01:00

Mer firande av Metallica!

SF Weekly fortsätter att bevaka firande på Fillmore. Kul text och roliga bilder.

Metallica i SFW här

Samma tidning om "Black album" här

Även snack med Brian Lew och Metallicas tidiga år här

/Niclas

2011-12-08T18:37:00.000+01:00

Veckans Henry!

Henry ser Iggy and The Stooges live och undrar om "Raw power" är det amerikanska svaret på Rolling Stones "Exile on Main Street"?

Henry här

/Niclas

2011-12-06T21:58:00.000+01:00

Metallica firar!

Det är väl ett understatement att påstå att man skulle vilja vara i San Francisco den här veckan.

Rolling Stone sammanfattar första kvällen här

SF Weekly med coola bilder sammanfattar här

/Niclas

2011-12-06T14:27:00.000+01:00

25 bästa hair metal-plattorna enligt Klosterman!

Författaren/journalisten Chuck Klosterman listar sina 25 favoritplattor från eran många kallar för "hair metal".

Chuck listar här

/Niclas

2011-12-05T22:04:00.000+01:00

Kan det bli mer fel?

Killen som säljer denna platta på Ebay vill ha 99 dollar för den.

1. Plattan, som är ett bootleg, kom ut 1994.
2. Han hävdar att Eric Carr signerade den på Creatures of the night-turnén 1982/83.
3. Eric Carr dog 1991.

Säljaren här

/Niclas

2011-12-05T21:05:00.000+01:00

Prisa gud, Peter Steele är återfödd!

Fantastiskt bra! Spår av Type O Negative och Paradise Lost runt tiden för "Draconian times". Släpigt och alldeles, alldeles underbart.
Bandet bildades 2002 i Kanada och femte plattan "Woods 5: Grey skies & Electric light" släpps nästa år på Earache Records.

Bandets myspace här

/Niclas

2011-12-05T18:17:00.000+01:00

Britternas nya gunstlingar bloggar!

Bonafide, som nyligen gjorde ett finfint gig på Debaser Medis, är ute på en alldeles egen Englandsturné och tydligen går det riktigt bra. På Rockbladet skrivs det dagbok.

Bonafide här

/Niclas

2011-12-04T22:22:00.000+01:00

Kul story om Axl!

Barry Fey är tydligen en legendarisk konsertpromotor i USA och har nyligen publicerad sin historia i bokform, "Backstage past".
I en intervju med Denver Westword berättar han bl a om en hysteriskt kul incident med allas vår Axl, när Guns N´Roses turnerade tillsammans med Metallica.

Story om Axl här

/Niclas

2011-12-04T21:52:00.000+01:00

Grattis i efterskott!

Glömde bort att gratta Ozzy igår. Rolling Stone har lagt upp ett fotoalbum med 19 roliga och lite ovanliga bilder som en hyllning till "The prince of Darkness".

Ozzy i RS här

/Niclas

2011-12-04T18:37:00.000+01:00

Skivrecension

XIV Dark Centuries

"Gzit Dar Faida" 2011

Det något udda bandnamnet XIV Dark Centuries har med "Gizit Dar Faida" släppt ett tämligen fulländat, men icke orginellt, Pagan Folk Metal-album.
Ingenting som ska finnas där saknas, samtidigt som ingenting heller sticker ut från mängden.
De glada och tralliga melodierna finns överallt, skriksången låter som den ska och man får känslan av att befinna sig på ett lustspel någonstans i Europa under medeltiden.
Om något spår sticker ut som lite bättre så skulle jag vilja nämna "Hinauf Zum Gold'nen Tor", annars är det en relativt jämn kvalitet på innehållet. Dock kunde de kanske ha skippat de 3 instrumentala styckena som finns i början, mitten och slutet, men de gör ingen större skada.
Slutsatsen är att om du gillar Folk Pagan Metal så kan du absolut köpa "Gizit Dar Faida" utan att bli det minsta besviken, men du kommer heller inte sakna den i din samling om du låter bli.

Betyg: 3/5

/Martin

2011-12-04T18:33:00.000+01:00

Skivrecension

Edguy

"Age of the Joker" 2011

Edguy är ett viktigt band för min väg in i hårdrocken i början av 2000-talet. Tillsammans med band som Helloween, Hammerfall och Rhapsody banade de väg in emot en helt ny musikalisk värld för mig. "Theater of Salvation" (1999) var den första skivan jag hörde med dem och jag hävdar än idag att det är deras bästa alster, vad alla andra än säger.
Edguy förlorade utan tvekan en stor skara fans i och med den totala stilförändringen inför "Rocket Ride" (2006) och det är förståeligt då de gick ifrån Power Metal-genren helt och hållet och riktade in sig på mer klassisk rock.
Även om jag tycker att det är synd att ett av världens bästa Power Metal-band då i princip gick i ,så håller jag mig kvar vid dem och uppskattar deras nya musik, även om jag hellre bränner på "Babylon" än "Superheroes" alla dagar i veckan.
"Age of the Joker" är det 'nya' Edguy's tredje album och deras nionde totalt i karriären och den här gången blev jag ganska besviken på resultatet.
Den inleds dock väldigt bra med 8-minuterseposet "Robin Hood" som låter ganska typiskt för det nya soundet och följs åt av "Nobody's Hero" som är en riktig metaldänga av världsklass och det bådar gott. Men sen tappar skivan allt och ha skip-knappen redo och hoppa fram några hack, för det här är nästintill sömnmedel som tyskarna bjuder oss på.
Men som tur är faller inte resten helt platt, utan den rycker upp sig rejält med "The Arcane Guild" som gör att man får svettas lite och följs av skivans bästa midtempolåt, "Fire on the Downline". De två avslutande "Behind the Gates to Midnight World" och powerballaden "Every Night Without You" rundar av "Age of Joker" på ett bra sätt och de slutar ändå med hedern i behåll. Men ack vad jag saknar deras fantastiska 90-tal!

Betyg: 3/5

/Martin

2011-12-04T18:28:00.000+01:00

Skivrecension

Eagleheart

"Dreamtherapy" 2011

Tjeckien är inte ett land som inte spottar ur sig stora metalakter direkt, men Eagleheart från Brno har lyckats nå ut till en bredare publik än vad som är vanligt i den gamla Sovjet-staten.
De släppte sin debut "Moment of Life" 2008 och fick mycket fin kritik både från recensenter och publik världen över och har agerat förband åt bl.a. W.A.S.P.
Tre år senare har ingen mindre än Roland Grapow (Masterplan, ex. Helloween) rattat i kontrollrummet på deras andra skiva "Dreamtherapy".
För mig är Eagleheart en ny bekantskap och inledningsvis kunde jag inte märka av att de tillför den redan mättade Power Metal-genren någonting nytt.
Men med "Lost in the Dead End" händer någonting och helt plötsligt lossnar det och Eagleheart har skrivit en riktig hit! Efterföljande "Creator of Time" är inte sämre den och jag börjar gnugga nävarna och tänker att det här kan verkligen vara någonting.
Sen slår de av på takten med en midtempolåt i "Nothing Remains" och efter det så tappar de plötsligt lite igen och är tillbaka där de började.
Men inte rullar allt utför, de kommer tillbaks med bravur i och med den mäktiga och progressiva "Glass Mountain" och avslutar hela skivan med "Wheel of Sorrow", en storslagen tolvminutare som avrundar ett i det stora hela mycket bra Power Metal-alster.
Musikaliskt ligger de inte så långt från akter som Kamelot, Royal Hunt och Masterplan, med andra ord lätt symfonisk och progressiv Power Metal. Sångaren Voitech Simonk för tankarna till Norge's kanske största namn i metalvärlden, Jörn Lande, och det är banne mig inget dåligt betyg! Nu är det inte bara i hockey vi behöver se upp med Tjeckien, de kan lira metal också!

Betyg: 4/5

/Martin

2011-12-04T17:15:00.000+01:00

Intervju med Lips Kudlow och Robb Reiner i Anvil!

För några månader sedan hade jag nöjet att ringa upp Robb Reiner i Kanada och prata om nya plattan och lite annat smått och gott.
När de gjorde anhalt i Stockholm tillsammans med Saxon fick jag möjligheten att ta ett nytt snack. Tanken var att det bara skulle ha varit Lips, men Robb kom med som en bonus. Det blev
bl a snack om Frank Sinatra, tidiga inspirationer, filmen "The Green Hornet", uppföljaren till "The story of Anvil" och en del annat.

How´s the tour been going so far?

Lips: Killer! We have a great time!

Robb: Every show´s been killer!

You´ve played with them before, right?

Lips: Yeah, in the UK.

Robb: That was killer too!

Lips: These guys treat us good. We treat each other good. That´s part of it, you know. You gotta get along and we really do. We´ve found out that we have a lot in common, other than heavy drinking. (laughs)

Robb: Musically it´s a great package. These two bands really fit together, so it´s a great package.

Lips: Same era!

Yeah! You´ve been around so long now, but is there a band that has treated you badly? Ever come across that?

Robb: Not in recent years. Everybody´s been real nice to us.

Lips, I was kinda wondering about your last name, Kudlow? What´s the origin of the name?

Lips: Polish! My parents were born in Poland. My Polish name is Kudlowich. My parents moved to Canada in the 30´s. Then they took the “ich” off and shortened it. They didn´t want to have any association with Poland. Poland was very brutal and not a good place at that particular time.

It´s a Jewish name, right?

Lips: Yeah, because it starts with a K. That´s usually the give away! If it starts with a K it must be. (laughs)

Have you been back?

Lips: No, never! They (parents) went back a number of years ago and it was very upsetting. The only thing that my mother said was there was the old church. Everything was gone! The Germans expropriated everything… I mean, that´s part of what the whole thing was about anyway. It was just “Take out the Jews and take everything they ever owned!”. Including their gold teeth or whatever they might even have on them. It was hidden I Swizz bank accounts!

Robb: In the Swizz vaults!

So, you´ve never played there?

Lips: No! We were supposed to on this tour, but as it turned out, we got to go back to Canada and do three shows with Alice Cooper.

Robb: We chose to do bigger and more high profile shows.

Still, those countries in Eastern Europe are really hungry for metal.

Lips: Oh, no doubt! We´ve never been there and it would be great to go there at some point and we will.

You´re nickname Lips, where did that come from?

Lips: Robb´s dad! (laughs)

Robb: As a teenager…

Lips: I do a lot of talking! (laughs)

Robb: He was called Lipsomatic! (laughs)

Lips: The old chief! (Referring to Robb´s dad) I miss the old chief, man!

When I talked to you Robb, we talked about the possibilities of doing another DVD as a follow up to “The story of Anvil”?

Lips: They´ve been talking about it, but right now it´s just talk. I don´t see any cameras! (laughs)

Robb: We haven´t started anything. They´ve talked to us about it and stuff.

Lips: We´re waiting for it to begin. I think they´re looking for specific points in time to begin so… I don´t know what they´re waiting for and it´s not up to me. At this point Sacha (Gervasi, director) is up to his eye balls in projects. They´re trying to put together… they´re making a movie about Alfred Hitchcock with sir Anthony Hopkins and they´ve hired Sacha to direct it and write it, so he´s really busy. Once at least that gets started and they can get into it, we´ll know more of what his schedule is like, so that we can begin the second Anvil movie. It´s not that he doesn´t want to start it, he´s busy and he can´t be in two places at once. He wants to give it his undivided attention.

So since the last movie, there´s been no filming what so ever?

Lips: No!

Robb: Who knows how he´s gonna present it, but he´ll figure it out. There´s ways to show what happened to the band.

Lips: Yeah and there´s plenty of footage. Definitely! There´s tons of footage of gigs if we wanted to compile it. It´s insane! I think there´s more YouTube footage of Anvil than any other band in the world. I don´t even get the chance to dry myself off from stage and my performance is already on YouTube. “Did I make a mistake in that song? Hold on! Gimme a second! Oh yeah, there it is!”. (laughs)

The age of technology! When you started out playing, which was the first song that you learned to play?

Lips: “Satisfaction”! And “Secret agent man”. I think “Satisfaction” was first because it was a little easier. You only needed one string. (laughs) “Secret agent man” was a little trickier because you had to use the B and E string. (sings it) Then I found out years later when I watched it on YouTube and watched Johnny Rivers actually performing the song and I discovered I´d been playing it wrong since I was a kid. (laughs)

What was the first thing you learned to play Robb? Did you play along to records?

Robb: Yeah, I actually did, for many years. Creem records, Hendrix, Deep Purple, Sabbath… I played along to all those records when I was a kid.

Lips: And I used to stand outside listening. “Who is this guy?” (sings the drum beats)

Robb: And of course Cactus!

I´ve got kids myself and I don´t know if I´d buy them a drum kit.

Lips: It´s usually the first thing they want. It usually starts out with the pots and pans.

Robb: I actually had a practice pad before I had a drum kit and I took drum lessons, so I was actually playing and learning a bit before my mother bought me a kit. She wanted to make sure that I was really interested. That´s how it all started.

Did you take any guitar lessons?

Lips: Yeah, of course! They were virtually of no use to me. (laughs) I wasn´t the kind of person that liked to be taught. I like to do things my own way. I´m basically self taught and I´m not much on copying and I´ve been very creative since the very, very earliest days. In the old days I used to have a little reel to reel tape recorder and I´d sit there record myself playing all kinds of stuff. That´s how I really learned and I had an older brother that was eight years older and we got the Beatles books and that´s how I learned to play all the chords, but actually playing the songs I wasn´t particularly… I´d rather take the chords that I learned and make something up. That was me, that was my thing! I´ve been doing it since I was really little and I´ve never really been attracted to copy as much as I have been to create. It always seemed much more gratifying. “Look at this cool thing I just figured out!”. It´s your own and not really…

When you come to a new city and I guess you have a lot of down time, do you sit around noodling on the guitar?

Robb: Nah, he sits around noodling on the internet! (laughs)

Do you ever write on tour? Do you come up with stuff when you´re out playing?

Lips: Seldom! I really don´t find it that it´s the right environment. The road is all about fun.

But you should get a lot of inspiration?

Lips: Yeah, but for when you get home. Nothing´s more comfortable than going to the rehearsal place or sitting on my couch at home and coming up with stuff and then coming into rehearsal and working through it. When I´m out on the road there´s never really no time. You´re rushed around and there´s shit to do.

Right! You did the movie “The Green Hornet” a few years back. What was that like?

Lips: Michel Gondry, the actual director of the movie, had seen the Anvil movie and goes “We´ve got to get these guys into The Green Hornet!” . When they filmed us it was supposed to have been at the beginning of the movie when the club blew up and we were supposed to have been on stage and were supposed to have melted, burned up. As it turned out, they cut that completely out of the movie and they just had a few shots of us on a screen, that was supposed to be like “This is what´s going on in the club!”.

Robb: They were security cameras.

Lips: Everybody thought they were just watching a video in the office of where the first scene took place.

Robb: It was fun filming it!

Yeah, it must´ve been cool to see it all behind the scenes?

Lips: Yeah! Let´s face it, I´ve taken cinematography and that kind of stuff in college, so it´s not like it was foreign to me. We´ve done videos before. It was nothing unexpected. It was a lot of fun though!

Robb: Yeah, watching these guys try to film 30 seconds of nonsense.

What kind of music do you listen to? Do you listen to a lot of new music?

Lips: I listen to mostly old stuff. 60´s and 70´s is what I enjoy. The music of my youth… which is very normal. When you listen to the music of your youth it brings back all the possiblilities you had in your life. It´s very warm and comfortable and that´s what I prefer. I dwell on it. If I listen to stuff other than that it´s outside the genre. I listen to Benny Goodman and stuff like that. Big band swing, I like a lot! Even blues and Peggy Lee.

I love Peggy Lee!

Lips: Tony Benett! I like the old crooners, when you really had to have talent to get recorded. I really like that stuff! I really like “Is that all there is” (Peggy Lee)

Yeah, “Let´s break out the booze and have a ball!”.

Lips: Yeah! I like it when something´s really sung well and a lot of feeling. I mean, I love Sinatra! No doubt about it! It might seem out of place for someone who´s into metal, but to me, someone like Frank Sinatra is Ozzy of the 40´s! Not particularly the best vocalist, but a hundred percent character. Frank could never sing a note dead on, he just slid into it! That´s not much different than Ozzy.

You don´t keep up to date with new stuff? Metal stuff or otherwise?

Lips: No interest in it! The problem is, you see, we grew up in an era that if you wanted to get a record deal you had to be an expert. In other words, if you couldn´t play and really write music, you didn´t get a record deal! In today´s day and age, anybody can record! I don´t have the time or the desire to sit down and screen all this shit looking to find anything. Most of the time, there´s no A&R, there´s nobody sitting there doing it for you, you´re never gonna find out what´s good! It´s really sad for the kids because it cost them 25 bucks for an album whether it was recorded in someone´s living room or whether it was recorded in a top notch studio and you pay the same for that same product. So how do they know which one to buy?

And the funny thing is that these days, no one pays for it.

Lips: That´s right and that´s what it has turned into. Why am I paying for any of it?

There´s a whole generation of kids now that have never paid for anything. Everything is for free and they kinda thing everything is for free.

Lips: And on all levels it really is! Music has now become nothing more than advertisement to come to the show and buy a t-shirt!

Finally, have you heard Metallica´s “Lulu” with Lou Reed?

Robb: No, but I have heard Lars telling the world that he can´t handle the bad reviews and everybody´s missing the point. That´s all I know. (laughs)

Lips: I haven´t heard any of it, but I still kinda scratch my head. Lou Reed? “Take a walk on the wild side”? Huh, I don´t know!

Could you see yourself… not doing anything like that, but something music wise that is totally opposite of Anvil?

Lips: What I would love to do… What I would really love to do, is actually play a song like “Swing thing” and actually have an orchestra… have the brass come out and play it with us! I´d love to experience that! I mean, on the record it was done separately, but I´d love to actually have three or four guys rocking out with us. I´d love to see what that felt like and hear it and experience it.

You should do it!

Robb: We will!

Lips: Yeah, we will! All we have to do is dream it up and it will happen! (laughs)

Robb: We play the song live but without the horns.

Lips: People are really enjoying it because it´s unexpected. “They won´t play it without the horns!”. “Oh yeah!”. “Hey, that´s pretty damn good considering there´s no horns in it!”. Comes across actually very, very well.

After this tour with Saxon, what´s the plan?

Lips: Well, we have these three dates with Alice Cooper.

Robb: After Helsinki we´re going right back to Toronto and we have three shows Monday, Tuesday, Wednesday with Alice.

Lips: Then we´re gonna have time off for Christmas and all of February we´re going back out in the States and after that we´ve got South America.

Robb: Then we´re coming back here to Europe for the festivals.

Lips: Yeah, we´re doing all the festivals in the summer and we figure by fall, we´ll have time to write the new album and get into the studio by winter time, so that we can have it out like next summer, in 2013.

Well, it´s nice to be busy!

Lips: Tell me about it! Sure beats the hell out of doing deliveries! (laughs)

Robb: The last five years of my life have been the best years. It´s been great and it´s gone by just like that! (snaps his fingers)

Well, time flies when you´re having fun!

Robb: Fucking does it ever!

Lips: Last time I saw my son he wasn´t as tall as my wife and now he is! (laughs)

Thanks so much guys!

Lips: Thank you!

Robb: Thanks!

/Niclas

2011-12-03T21:05:00.000+01:00

Skivrecension

Coldworker

"The doomsdayer´s call" 2011

Coldworker har funnits på metalscenen i snart sex år och har inte legat på latsidan då "The Doomsdayer's Call" är deras tredje studioalbum. Debuten "The Contaminated Void" utkom 2006 och mixades av ingen mindre än Dan Swanö, uppföljaren "Rotting Paradise" (2008) likaså.
Swanö är som bekant ett stort namn i dessa kretsar och han har återigen fått förtroendet och det lär de inte ångra, han har fått till en riktigt snygg ljudbild.
Till materialet då. Coldworker är för mig en ny bekantskap, faktiskt så har jag aldrig ens hört talas om dem, trots att de hör hemma i min nya hemstad Örebro, man brukar ju ha koll på lokalkändisarna.
Till att börja med är "The Doomsdayer's Call" ganska slätstruken och alldaglig, ingenting som sticker ut ur mängden direkt. Men med "Pessimist" händer det något, lite mer fart och fläkt.
"Monochrome Existence" drar dock tillbaka åt det tråkigare hållet, men följs av plattans hittills starkaste spår i "Vacuum Fields".
"The Walls of Eryx" är den enda låten som faktiskt drar ner skivan lite, men följs ganska snart av de två bästa låtarna, den manglande "Violent Society" och avslutningsvis "The Phantom Carriage".
"The Doomsdayer's Call" är uppe och nosar på fyran när den är som bäst, men den intetsägande inledningen på skivan känns som för klent saltad potatis och håller den nere på en trea.

Betyg: 3/5

/Martin

2011-12-03T17:58:00.000+01:00

Skivrecension

Confession

"The long way home" 2011

Confession nämns som Australiens nya flaggskepp på hardcore/metalcore-scenen, jag tycker snarare att det liknar en roddbåt med hjälpmotor.
Shout-sången och de distade gitarrerna är riktigt snygga, men helt plötsligt mitt i den brutala mosh-musiken så träder det in någon välkammad highschoolpunkare med pikéskjorta och vita jeans och verkar tro att det är Linkin Park han sjunger i.
Stundtals får de till riktigt snygga melodier som i "Piece By Piece", men det är å andra sidan den mest rensångthrashade låten. Skivan klockar in på knappa 21 minuter och det får väl ta och ses som det bästa med "The Long Way Home". Det blir ganska platt fall av det hela och min comeback till Metal Shrine kunde ju gett mig mer.

Betyg: 2/5

/Martin

2011-12-03T17:46:00.000+01:00

Bokrecension

Mattias Kling

"Only young twice - Historien om Europe" 2011

Mattias Kling, känd från Aftonbladet och Close-Up, har tagit sig an ett av Sveriges största band, nämligen Europe. Lite lustigt är att inom loppet av några veckor har två böcker om bandet dykt upp på bokmarknaden, Kee Marcellos självbiografi och så Klings redogörelse för hela bandet och alla äventyr som hör till.
Historien berättas från de första stapplande stegen i Upplands Väsby bland mopeder och folköl, till de stora framgångarna med "The final countdown" och sedan de efterföljande fiaskona. För under många år var det främst fiasko och ekonomiska bekymmer som förknippades med bandet. Ja, och så den där låten då. Den som faktiskt är ganska bra, men som har en ohyggligt ennerverande synthslinga.
Personligen föll jag aldrig riktigt för Europe, men minns att jag av någon underlig anledning började samla på urklipp från kvällstidningarna när det började rulla på för bandet i USA. Kanske var det en känsla av stolthet över att vara svensk och att det då fanns ett band som faktiskt började lira med de stora killarna. Musikmässigt tyckte jag inte de var så intressanta och fann mer attityd och bättre låtmaterial i LA-maffian under nämnda tid.
Kling skriver bra, om än lite torrt och avhandlande, men boken ger en bra bild om vad det var som ledde fram till den massiva hysterin kring bandet, men också om allt det som fick bandet att snabbt dala i popularitet, för att senare försvinna helt.
Precis som i Marcellos bok, är det managern Erdtman som ges den större skulden för det ekonomiska haveriet som drabbade bandet efter flytten till Bahamas och mot slutet ges det även en intressant genomgång av pengar som borde tjänats, men som bandet troligtvis aldrig såg röken av.
En annan viktig del i missad framgång kan nog vara den uteblivna fortsättningen på succéturnén i USA med Def Leppard. Båda banden spelade för utsålda arenor, de var på sin absoluta topp, men av olika skäl förlängde inte Europe sin roll som "special guest", trots att båda banden ville. Efter det gick det faktiskt mest utför.
"Only young twice" är ett utmärkt komplement till Marcellos bok och de två tillsammans ger en mycket bra och intressant bild av bandet Europe och alla motgångar och framgångar. Det bjuds på roliga historier från "vägarna" och bandet var verkligen långt ifrån så helylle som de framstod som, då det begav sig. Ordet "knulla" används ganska frekvent av Anders Tengner i hans beskrivningar av Europes äventyr i det stora landet i väster. Det berättas också mycket om spelet bakom kulisserna vilket ger ytterligare en dimesnion och förståelse för varför det gick som det gick.
Tyvärr saknas det input från exempelvis Erdtman och jag får uppfattningen om att medlemmarna själva har varit ytterst sparsamma med kommentarer till boken, men det blir väl oftast så då de själva inte skriver sin berättelse.
Läs boken, lyssna på "Superstitious", som fortfarande är något av det bästa de gjort, och inse att bandet faktiskt var riktigt, riktigt stora. Dock under en förhållandevis kort tid.

/Niclas

2011-12-03T15:40:00.001+01:00

Heavy Christmas!

Julen är räddad! Perfekt för dig som vill ge den där extra lilla kryddan till det julutsmyckade hemmet. Även om paketet skulle visa sig vara mjukt gör det ju inget när man får fiska upp det ur en så "tung" strumpa.

/Niclas

2011-12-03T15:08:00.001+01:00

Konsertrecension

Saxon
Anvil

Münchenbryggeriet, Stockholm 111202

Tidigare under dagen intervjuar jag två glada och trevliga kanadensare och på vägen ut från spelstället lyckas jag få legenden Biff att ställa upp på ett snabbt foto. Första konserten i mitt liv var just Saxon. Då spelade de på Olympen i Lund 1985 och jag kissade nästan på mig av lycka. 14 år gammal och livet blev aldrig detsamma efter den upplevelsen.
Nu skriver vi december 2011 och Saxon står åter på svensk mark och har med sig numera tokälskade Anvil.
Anvil, med Lips och Robb i spetsen, må vara hur roliga och gemytliga som helst, men den stora anledningen till att det aldrig blev något när det väl begav sig, är ju pga att de aldrig var särskilt bra. Bandet har på sin höjd några mediokra låtar där "Metal on metal" klingar bäst, men mycket mer är det verkligen inte.
Det här är första gången jag ser dem live, men inte kan jag påstå att jag skulle vilja göra det igen. I mina öron är det så fullkomligt uselt att jag inte riktigt vet när jag såg något liknande senast? Det kan ha varit Nifelheim på Sweden Rock och kvällen till ära är faktiskt åtminstone en av bröderna Hårdrock närvarande, stolt bärandes en Anvil-tröja.
Lips är en kul typ, men hans solo med dildon fortsätter att bara vara ett stort frågetecken. Varför envisas han med dildon? Jag tror inte någon hade saknat den delen av showen om han beslöt att plocka ur batterierna från sin numera något mer uppdaterade version, än de dildosar han använde på 80-talet. Det låter för jävligt och tankarna går oavkortat till Nigel Tufnels solo med fiolen. faktum är att Anvil är precis som Spinal Tap med skillnaden att Anvil faktiskt är på riktigt.
Ärligt talat har jag svårt att hitta någon ljuspunkt under deras framträdande. "Fuken eh!" är lite, lite småkul, men när den sedan övergår till "New orleans voodoo" glöms det roliga snabbt bort.
Bäst blir avslutande "Metal on metal" och att se Lips totala glädje över att få turnera och spela live för en någorlunda stor publik, som tydligen verkar avguda honom. All kudos i världen till Anvil och deras nyfunna framgång, men bra det är det inte.
Saxon då? Tja, Saxon är Saxon är Saxon! Man vet vad man får och det räcker oftast väldigt långt, så även denna kylslagna kväll där man får pröjsa 30 pix i tvångsinlämning av väskan.
Biff Byford är nog en av få i sin genre och årgång som har en hyfsad pipa kvar. Han sjunger utan att behöva ta i så han spricker och det låter överlag väldigt bra. Öppningen med nya "Hammer of the gods", som sedan går över i klassiska "Heavy metal thunder", visar den gigantiska skillnaden mellan britterna och kanadickerna. Saxon har alltid lyckats prångla fram stentuffa riff och är ett extremt rutinerat band. Må så vara att de är långt ifrån sina fornstora dagar i mitten av 80-talet, men det funkar bra ändå och publiken älskar det hela vägen.
Nya låtar blandas friskt med örhängen som "Never surrender" och "Motorcycle man", men när publiken får avgöra låtval i en klassisk "vråla högst tävling", blir det i mitt tycke tyvärr "The eagle has landed" som slår "Broken heroes" från i mitt tycke en av deras bästa plattor, "Innocence is no excuse".
På soundchecket spelade bandet både "Out of control" och "Rough and ready", men dessa framfördes tyvärr aldrig under kvällen. Mot slutet av tillställningen drar jag mig bakåt i lokalen, kollar in shotglasen och muggarna med Saxonlogga som går att köpa för en symbolisk summa. Killen bredvid mig blir skogstokig när bandet drar igång "And the bands played on" och Dough Scaratt wailar sedan iväg på gitarren i ett självskrivet solo, en dyngrak Nicke Andersson rumlar runt i foajén och själv säger jag tack och godnatt. Det räcker gott så.

Anvil 1/5

Saxon 3/5

/Niclas

2011-12-02T17:24:00.000+01:00

Dagens möte!

Stressade som en skållad råtta från radiostudion på KTH för att ta mig till Münchenbryggeriet i tid. Kom fram på minuten och möttes av Suzan som lotsade in mig i byggnaden.
Vi slog oss ner och tjatade lite och sedan blev det intervju med både Lips och Robb i Anvil. Hoppas ha intervjun uppe innan söndag.
På vägen ut stannade jag för att kolla in Saxons soundcheck. Bl a bjöds det på "Out of control" och "Rough and ready". En sak är säker, Biff har kvar rösten!
När han var klar och gick av scen fick jag möjligheten till att skaka tass med en av mina tidiga tonårsidoler och samtidigt få ett foto. Biff is da shit!

/Niclas

2011-12-02T09:16:00.000+01:00

Hårt i Huddinge!

"För andra året I rad arrangeras Winter Throwdown på Huset I Huddinge. Den 16 December invarderar Stockholms, Helsingborgs och Uppsalas unga metalelit Huddinge och bjuder upp till mosh. På Lineupen hittar vi Last View och Pray for Locust från Uppsala, Helsingborgs Humanity's Last Breath och Stockholms Exist to Exist och Deathember.

Med några utav Sveriges vassaste undergroundband bådar detta för en kväll fylld med tung metal utav hög klass med bland annat skivaktuella Humanity's Last Breath, Deathember och turnerande Pray for Locust och Last view."

Tid: 16 December
Pris: 50kr inträde, inget förköp

Mer info om eventet finns här:
http://www.facebook.com/events/238242052902708/

/Niclas

2011-12-01T21:09:00.000+01:00

Oh Henry my Henry!

Henry förtäljer minnen från Florida. Mat, Ozzy, Black Flag mm.

Henry här

Henry samlar in pengar till "Drop in the bucket" med hjälp av Scott Ian, John 5, Dave Navarro, Corey Taylor mfl här

/Niclas

2011-11-30T22:06:00.000+01:00

Intervju med Kee Marcello!

För en tid sedan ringde jag upp Kee Marcello för att samtala lite om hans nyutkomna självbiografi. Han visade sig vara trevligheten själv och det blev självfallet mest snack om boken och hans livs historia.

Grattis till en väldigt trevlig bok, måste jag säga!

Kee Marcello: Vad kul!

Jag gillar den skarpt och tycker att du skriver jäkligt roligt på många ställen. Rakt på sak och även väldigt rörande också som i fallet med din pappa och din kompis Sven. Det var nästan så att man låg och snyftade för sig själv.

Kee: Kanon!

Man har väl blivit betydligt mer blödig sedan man fick barn.

Kee: Jo, jag känner igen det där. Man blir ju det. Det är ju vad som händer.

När började ideéerna för en bok att ta form?

Kee: Egentligen så var det en nobrainer att det skulle bli en bok till slut. Det var väl egentligen när jag började fatta att jag har en historia att berätta liksom. Tanken har funnits länge. Det finns ju en bild i boken när jag är 10 eller 11 år och har fått in en uppsats i lokalblaskan och originalplanen var nog att bli författare, men sedan kom Deep Purple och satte stopp för det. Jag har alltid haft ett sug att skriva någonting, men inte riktigt vad, tills jag började läsa rockbiogafier som ”The real Frank Zappa book”. Den var ju fantastisk när den kom, runt 88 eller något sådant. Sedan har ju jag hållit i en massa clinics och hållit föredrag och där tycker jag ramverket för hela historien är. Det började med squashen på garageplan och hela resan tillbaka med den röda tråden som är kärleken till gitarren. Det har funnits där lite grann, så det har ju funnits en stomme att bygga på.

Hade du skrivit något själv innan du började jobba med Stefan Johansson?

Kee: Ja, alltså... jag har börjat på två noveller eller två romaner eller vad man nu ska säga? Jag har skrivit och testat liksom, men varit så kritisk mot mig själv så jag har aldrig färdigställt det. Sedan när vi började prata om det här med att skriva, så kändes det som att det var det jag skulle göra, att berätta min historia och då fick man en annan infallsvinkel till att skriva. I början när jag var mycket yngre så var ju planen bara att skriva någonting men sedan fick man ju skriva något som var på riktigt. Jag läser inga deckare och jag har svårt att fastna för sådant, utan det blir mer musikböcker.

Jo, det är samma för mig. Jag är också helt insnöad på musikbiografier och vet inte när jag läste en vanlig deckare senast.

Kee: Ja, jag kan inte sätta mig in i någon fictiondeckare. Det tog ju ett och ett halvt år att göra den här. Först började vi med intervjuer och grejer och Stefan skrev och det funkade så där. Sedan började jag skriva egna stycken och sedan blev det till slut, efter två månader, att vi hittade formen och då blev det en blandning av det hela, men det är ju mina ord genom hela boken. Alla som känner mig, de känner igen precis allting i boken. Det bär mitt språk och vi har lyckats hitta det personliga.

Ja, det tycker jag man märker ganska tydligt i alla uttryck. Och Stefan kände du ju sedan innan.

Kee: Jo, egentligen var det ju han som gjorde att jag började spela i Europe. Jag hade ju tackat nej och så bjöd han hem mig på en snart legendarisk brunch där han sa ”Du måste ju ta det här! Om du lämnar Easy Action för Europe så sviker su ju dina gamla polare i Easy Action, men om du inte lämnar easy Action för Europe, så sviker du dig själv!” och sedan var ju hjärnan i full rullning efter det. Det var ju någonstans självklart att han skulle vara med och skriva boken när han var så involverad ändå. Första gången vi träffades var ju i början av Easy Action, så vi har ju känt varandra jättelänge. Större delen av mitt aktiva musikliv!

Den här grejen med att du ersätter John Norum? Jag förstår inte riktigt det här med att du köper hans plats för en miljon kronor? Hur funkade det där egentligen?

Kee: Ja, de var ju väldigt måna om att jag totalt skulle ta hans plats och jag var inte så pigg på att pynta en miljon rakt över disk, men vi visste ju att det fanns pengar på ingång från ”The fianl countdown” royalties, så jag gick med på det. Det var faktiskt deras förslag och då köpte ju jag rättigheterna till både de tidiga plattorna och framtida album och det är det som gör att det är ett bråk nu. Det är det det handlar om. Jag satt i en annan intervju idag och fick frågan ”Kommer inte folk bara se dig som bitter och nu är han pank och måste ha pengar?”, men jag undrar om de hade frågat det om det var styrelsen i Volvo? Det är samma grej. ”Sören, du måste gå nu och den här killen Gösta får alla dina aktier!”. Det är inge skillnad egentligen, men när det gäller musik så tycker folk innerst inne på något sätt att det inte är ett riktigt jobb.

Visst är det så.

Kee: Det enda jag vill ha är ju att ha det som är mitt och som jag investerat i.

Men då måste det ju finnas skrivna papper på det.

Kee: Ja, det gör det ju!

Då borde det ju vara en nobrainer egentligen?

Kee: Det borde vara en nobrainer, men så finns det ju något som heter advokater. (skrattar) Jag vill ju inte dem något ont, utan vi låter våra advokater avgöra det här i rätten. Det är ju inte bara pengar utan jag vill ju också få kontroll över audio och video material från den tiden då jag var med i bandet. Saker jag vill ha möjlighet att mixa om och ge ut och fixa och greja, va. De gör ju inte det för tillfället för de vill ju lansera den nya sättningen, så sådana saker är också viktiga.

Har du inte fått någon ersättning under de här åren för de plattorna du var med på?

Kee: Från ´93 till nu, nej.

Åh fan! Det är ju jäkligt skumt!

Kee: Ja, det är det. (skratt)

Det hade väl varit mer troligt om du hade skrivit på papper där du avsade dig allt?

Kee: Det gjorde jag ju inte. Så är det inte och jag hade ju vilkor när jag gick med. Jag ville ju inte bli någon inhyrd kille för jag hade så mycket som jag fick lämna för att ta det där giget. Jag lämnade ju en massa grejer till förmån för detta och då är det inte ok att de inte vill betala idag.

Fanns det en given tanke med stämningen nu och att boken kommer samtidigt? Är det marknadsföring på den högre nivån?

Kee: Jag skriver ju... vi har haft så mycket att göra. Jag har varit helt fullpackad med jobb och anledningen till att det kommer nu är ju för att det är ju nu som ”the goose is out”! ”The cat is out of the box!”. Det är nu det kommer ut när boken kommer, för där står ju allt om det och därför valde jag att göra det nu.

Har du hört någon respons på boken från Europelägret?

Kee: Inget alls och det är ju deras taktik! Deras taktik är att totalt försöka tiga ihjäl det här.

Fascinerande! Och du har inte haft kontakt med någon av dem?

Kee: Nej!

Man tycker ju ändå att ni borde springa på varandra?

Kee: Ja, det gjorde vi ju. Vi sprang på varandra väldigt hastigtringt i korridoren på en kick off på Globen Annexet för Sweden Rock Festivalen, men det var ju bara några korta ord. Jag skulle upp på scen och hade inge lust att prata med dem. Det är ingen som har kontaktat mig eller mailat eller eller någonting. Svårt att förstå när man ändå har spenderat så mycket tid i turnébussen och luktat på varandras pruttar. (skrattar)

Ja, jag gillar verkligen boken och ärligheten i den. Alla problem du hamnade i och att du föll in i ett så svårt missbruk, det hade jag helt missat. Det var väl Tore S Börjesson på Aftonbladet som skrev att det var väl i stil med Nikki Sixx och boysen.

Kee: Ja, exakt!

Har du någon aning om hur mycket som försvann upp i näsan i rena pengar? Det måste ju ha varit en del?

Kee: Jahaha, (skratt) det måste det ha varit! Grejen är den också, vilket är märkligt, att när man är så på toppen så ville ingen att man skulle betala! Alla ska betala åt en. Det hade ju varit mycket bättre om det var tvärtom, eller hur? När man inte har några pengar... men när man har bra med pengar och är framgångsrik så ska alla betala åt en. Det är så jäkla mycket bjudkola hela tiden!

Det styrker ju ytterligare den bilden man har av LA på mitten av 80-talet och slutet av 80-talet, att det bara var en enda lång kokainfest?

Kee: Ja, visst! (skratt) Det är var det var och egentligen var det ju ingen som tyckte att det var knark eller att det var farligt. Det var lite annorlunda då och det får man komma ihåg. Det var ju som snacks!

Jo, det har man läst om en del band. Som när Fleetwood Mac spelade in ”Rumours” och det var ett berg av kokain i studion, men ingen tänkte på det!

Kee: Ja, det var precis så det var! (skrattar) Helt sanslöst!

Just första snedtändningen i Stockholm, som givetvis inte egentligen är kul som så även om jag skrattade högt, där du ser en massa diken i gatan och din polare ser fladdermöss.

Kee: Jo, det är det, men det var fruktansvärt när vi var med om det! Det blev jävligt bra faktiskt! (skrattar)

Men du skriver ju också att det troligtvis lämnade ett märke i hjärnan.

Kee: Ja, det gjorde det ju. Det hände ju någonting. Det var efter det som jag fick... vad heter det... jag hittade liksom på avsnoppande svar i huvudet på alla kommentarer. Mycket märkligt!

Det är ju som om det skulle vara lite åt Touretteshållet?

Kee: Rätt! Exakt1 Något åt det hållet. Jag har ju lärt mig att kontrollera det, men det var värre i början efter det här. Då kunde det ploppa ut lite vad som helst.

Har du kollat med läkare om det är så att det lämnades ett ”ärr” på hjärnan?

Kee: Nej, det har jag aldrig gjort! Jag har ju gjort en catscan... när jag fick det här krampanfallet och då var det inga problem, men då kollade de kanske inte efter just det. Mycket märkligt!

Men som jag sa tidigare, din pappas bortgång och din vän Svens bortgång är väldigt rörande och rörande skrivet. Det kändes ju som att din kompis hade hittat rätt i livet med familj och allt.

Kee: Ja, det var fruktansvärt tragiskt!

Ja, och det krävs alltid... eller krävs... det är vid sådana tillfällen man själv börjar tänka efter om sitt eget liv och vad som egentligen är viktigt. Man inser ju att det finns mycket skit som inte betyder något.

Kee: precis, så är det ju och man funderar på vad man själv gör och så.

Fanns det många saker som du utelämnade i boken, om exempelvis de andra medlemmarna i Europe, där du kände att ”Nej va fan, det här kan jag inte skriva!”?

Kee: Nja, jag vet inte! Jag har inte medvetet utelämnat någonting, men däremot kan man ju inte skriva om allting för då fastnar man hela tiden. Historien måste ju gå framåt hela tiden. Dels att hålla en röd tråd och så måste man hålla sig på banan och ett visst tempo. Det var exempelvis en massa anekdoter jag var tvungen att steka för det spretade, så många anekdoter fick stryka på foten. Men jag har inte medvetet försökt utelämna någonting som de har gjort.

Det jag alltid fascineras av i självbiografier är ju att själv kommer jag inte ihåg vad jag gjorde förra julafton och du har ändå dragit i dig en massa koks och skit, men kanske är det att lever man ett sådant liv med extrema händelser så blir det så mycket tydligare minnen?

Kee: Jo, det är ju precis det jag menar. När man får hjärtstillestånd så glömmer man ju inte det. (skratt) Det sitter ju etsat liksom. Andra gånger när det gäller datum och så, så får man göra lite research och fråga när saker hände och sedan har Stefan varit fantastisk. Han har ju sådan örnkoll och är en riktig kalenderbitare, speciellt under den eran.

En annan sak är att jag förstod självfallet att Europe sålde en hel del skivor, men jag förstod nog aldrig hur stor hela cirkusen blev. Det blev ju jäkligt stort, vilket man inser efter att ha läst din bok.

Kee: Ja, det var gigantsikt! Och man kan inte skylla på media i Sverige heller för de hade ju inget att jämföra med och jag menar... ABBA var gigantiska, men grejen var ändå att vi var ett hårdrocksband på turné och de var ett popband och de visste inte heller hur stort det var! De kunde ju bara skriva om vad som hände och det blev bara en massa siffror. ”Nu är de etta i det här landet och nu är de etta i det här landet!”. Det blev så och det kändes verkligen tydligt. En kompis till mig som bodde i Los Angeles då sa ju att det var först han kom till Los Angeles som han fattade hur djävulskt stora Europe var! Då fick man ett perspektiv på det hela. Alla de största var ju våra kolleger!

Av alla de andra band ni träffade, vilka var roligast? Ni var ju på något party i LA med Bon Jovi och Def Leppard.

Kee: Def Leppard killarna var ju störtsköna och Bon Jovi killarna också.

Jon Bon Jovi har ju de senaste åren mest framställts som en stor skitstövel. Anders Tegner tycker ju väldigt illa om honom.

Kee: Jaha, ok! Det hade jag ingen aning om. Jag har väl inte träffat honom så mycket och vi spelade tillsammans några gånger. Jag minns en gång på Hard Rock Café när Gibson fyllde 75 år, men han har inte varit otrevlig mot mig. De andra snubbarna också är ju grymma. Dave Bryant har jag skrivit låtar med och så. Jag och Phil Collen gick ju bra ihop också.

Det måste ha varit en bra paketturné, ni och Def Leppard, när det begav sig?

Kee: Ja, det var helt fantastiskt den sommaren. Ofattbart lyckat! Spela på de stora arenorna, sällskapet och professionalismen.

Hur ser det ut idag? Blir det mycket eget eller är det producentjobb?

Kee: Nej, jag producerar väldigt lite nuförtiden. Jag såg imorse att det stod ”producent” i TV, men det är att ta i alltså. Jag spelar ju 99% av tiden. Det är två år sedan jag producerade en platta. Jag lirar ju och det är det roliga! Nu har det inte blivit så mycket för jag har hållit på i ett och ett halvt år med den här jäkla boken och två plattor! Det har ju tagit mycket tid! Men jag satsar fullhjärtat på min grej som ”performer”, att spela gitarr och sjunga med mitt eget band. Det är två svenskar och två engelsmän.

Kan du fullt ut leva på musiken idag?

Kee: Oh ja och det har jag alltid gjort! Jag har inte någonsin behövt ta några andra jobb eller så.

Det är väl ändå få förunnat i dessa tider?

Kee: Ja det är det ju och det måste man vara tacksam för! För några veckor sedan var jag på Sardinien och spelade med Ian Paice och Chris Slade och det var fantastiskt kul att få gå upp med alla de där ”catsen”. Sådana grjer gör jag ju ibland. Jag har kört med Uli Jon Roth och vi var ute med Vinnie Moore. Det är kul att man får spela med olika människor och testa nya prylar. Marco Mendoza var med i bandet ett tag.

Ja, Mendoza är ju rent överjävlig! Första gångerna jag såg honom var när han spelade med Michael Ruff och Straitjackets.

Kee: Ja, just det! Det är roligt att göra allt det där, men vägen till det här bandet var att jag ville ha något permanent. Just den turnén med Mendoza och ingen skugga över dem för de är fantastiska musiker, men jag ville ha något som lirade som ett band! Därav denna grupp. Sedan håller vi på att översätta boken till engelska så någon gång under 2012 kommer den på engelska och det tar lite tid för att det är en hel del saker som är svåra att översätta från svenska. Det är lite pill på det. Sedan får man släppa den på andra språk sedan. Jag träffade det där författarparet som skrev...

Kepler?

Kee: Ja, just det och deras bok har blivit översatt till 40 språk och då frågade jag dem hur pass delaktiga de var i översättningarna och de sa att i engelskan var deväldigt involverade, men sedan kan man ju inte göra någonting. (skratt) Det är ju så det är! Man kan ju inte bidraga med något när den ska översättas till katalanska eller något!

Jo, men det är ju bra att översätta den för det är nog en hel del internationella fans som vill läsa den.

Kee: Ja det tror jag absolut och vi har fått kritik för att vi inte släppte den på engelska direkt.

Där ser man! Men tack så hemskt mycket Kee och stort grattis till boken och all lycka med plattorna och så!

Kee: Kanon! Vi höres!

/Niclas

2011-11-29T21:09:00.000+01:00

WTF?

Inte nog med att det ska komma en bok om detta musikaliska misslyckande, det ska visst även bli film av spektaklet.
Självaste Seb Hunter, som bl a skrivit den hysteriskt roliga "Hell bent for leather", ska med hjälp av frivilliga och donationer göra verklighet av den film som aldrig blev av. Ja jisses!

The Elder här

/Niclas

2011-11-27T20:18:00.001+01:00

Konsertrecension

Electric Boys
Bonafide

Debaser Medis, Stockholm 111126

Innan Electric Boys ens gått på scenen inser jag att de kommer få svårt att slå Bonafide med skånske herr Snibb i täten. Bonafide hyllas sedan en tid tillbaka av brittisk press och kanske främst av Classic Rock och deras journalistlegendar Malcolm Dome. Och självfallet stämmer jag in i de hyllningarna efter gårdagens konsert i gråa Stockholm.
Herr Snibb är en charmant ung man som verkligen ser ut att trivas i spotlightens sken och när gick senast en gitarrist runt i lokalen och fortsatte spela sin boogierock med fullt blås? Helt plötsligt stod han bakom ryggen på mig där jag lite lojt parkerat mig i baren för att under framförandet försökte byta ut min tomma Staropramen mot en fylld.
"Hard livin´ man" river rejält och givna "Fill your head with rock" med sina släktband till AC/DC svänger så det står härliga till. Bandet är verkligen på gång denna afton och bjuder på snitsig rock som får publiken att jubla i takt. Kanske är bandet inte det mest originella i världen med sina tydliga influenser från nyss nämnda AC/DC, men även Status Quo och Thin Lizzy, men jädrar i min låda vad kul det är!
I kommande vecka bär det av till England för en alldeles egen turné. Få förunnat och kanske blir det ett litet genombrott för dem på andra sidan sjön? Det är de värda.
Electric Boys då? Tja, det som jag trodde skulle bli något kul att förtälja om för frun där hemma, visade sig bli ett ordentligt sömnpiller. Efter halva konserten känner jag att det inte kommer bli mycket bättre och lämnar Bloom och hans mannar för ytterligare en Staropramen med polaren i andra baren.
Det blir aldrig något riktigt driv i låtarna och "Mary in the mystery world", som jag har för mig var något av en hit när det begav sig, faller platt till Debasers golv, trots publikens starka allsång.
Kanske var boysen i bandet trötta eller så var jag trött eller så var mina förhoppningar på tok för stora, men Electric Boys 2011 är långt ifrån så kul som det skulle kunna vara. Dock är det ett faktum att jag aldrig ens brydde mig om dem när de hade sin "storhetstid". Det är något med deras låtar som inte riktigt faller i god jord hos undertecknad.

Bonafide: 4/5
Electric Boys: 2/5

/Niclas

2011-11-26T16:50:00.000+01:00

It´s the end of the world as we know it...!

Nu när världen verkar vara på väg ner i avgrunden känns ett program som detta självklart. Athena Lee har jag faktiskt träffat och även intervjuat. Helskön kvinna med grym humor, om än något spattig. Förstår fortfarande inte riktigt vad hon tjänar pengar på.
Bobbie Brown, som var gift med Jani Lane, var även tillsammans med Athenas bror Tommy, om jag inte minns fel. har även för mig att han gav henne stryk på en parkeringsplats. Sharise Neil var gjyttjebrotterska/strippa när hon mötte Vince Neil och jag har även för mig att Vince pryglade upp henne. Den sista kvinnan i samlingen, Susan Dixon" vet jag inget om. Hela kalaset proddas av Lorraine Lewis som var medlem i Femme Fatale och är väninna till Athena.
En sak är dock säker, man kan verkligen göra tv av vad som helst.

/Niclas

2011-11-26T16:00:00.001+01:00

Dagens köp!

Vid det här laget har jag en hel hög med olika demoinspelningar, men kunde inte motså detta boot från Godfather Records på mässan idag.
Gene Simmons hade verkligen en period i mitten av 70-talet då han knypplade ihop bra låtar. Kul är också att återigen påminnas om hur tunga och ibland även betydligt bättre, demoversionerna från Destroyer är.
Lägg därtill snygga foton från den ökända partyplåtningen till "Hotter than hell".

/Niclas

2011-11-26T15:49:00.000+01:00

Oh dear Henry, my Henry!

Henry lyssnar på obskyr musik, läser om Lincoln och diskuterar republikanernas kandidater.

Henry här

/Niclas

2011-11-22T20:00:00.001+01:00

Intervju med Paolo Gregoletto i Trivium!

När In Flames rullade in med Trivium i fredags, fick jag ett litet snack med basisten Paolo. Vi slog oss ner i In Flames cateringrum och vi skämtade lite om att det kunde varit en romantisk middag. Levande ljus och bord överfyllda med allehanda läckerheter och roadies, bandmedlemmar, fruar och barn gjorde att en viss restaurangatmosfär infann sig.
Vi snackade bl a om pågående turné, vänskapen med In Flames, nästa platta och självfallet det hetaste ämnet just nu, Loutallica.

How´s the tour been so far?

Paolo Gregoletto: It´s been killing, man! We´re just two shows in to this leg of it. We did like six shows to warm up and they were great and they were packed, sold out club shows. These shows have been huge so far and I think tonight (Stockholm) and tomorrow (Gothenburg) are gonna be the biggest. It´s awesome, man! We´ve toured with In Flames so much but never in Europe and to be doing home town shows is really killer!

You´re gonna go dining at 2112 tomorrow?

PG: Yes we will! I hear there´s good food and there´s booze and we know the owner so hopefully we´ll get hooked up with some good food! (laughs)

I interviewed Dez in DevilDriver and they ended up at 2112. I guess you´re in for a treat!

PG: Awesome!

As a bass player, do you feel you´ve evolved as a musician since being in Trivium?

PG: Definitely! Technically I´ve become better just from touring and practicing, but I think all these years of touring and doing albums, as a player, honed my own writing skills and I know it´s done the same for Matt and Corey and that´s the biggest thing. The technical side of it, the goal for myself personally, is to be the best I can be technically and doing all the crazy stuff. When it comes to Trivium it´s about what does it take to make the song better? What does it take to make the live show better? You gotta know when to hold back and when to throw it all out there and that´s what I´ve learned through all these years.

How come you ended up playing bass?

PG: I just loved it from the beginning. I started playing bass when I was 11 or 12 and I just wanted to play with friends and stuck with it. I learned guitar like two years after that and I´ve been playing since then, so I can play guitar very well. I just have always been drawn towards bass and I never wanted to play guitar in a band. I just liked playing bass, I don´t know! It´s just one of those things. Just like a drummer is drawn to the drums and a guitar player is drawn to the guitar. Some guitar players become bass players by either default or they get that position to go into a band, but I´ve just always wanted to be just the bass player. I did vocals in a band before Trivium as a bass player as well, but I just like playing bass and Trivium´s been a great opportunity for me to become the best player, but also still do the vocals with Matt and Corey does vocals as well. It´s a very dynamic band and that´s been the key, we just want to keep pushing those dynamics further and further.

Growing up and learning to play bass, did you have like bass player heroes that you looked up to and aspired to be as good as?

PG: Yeah, when I got into metal that´s when I started to find those heroes. I was into music when I was young like 3-11, Sublime and stuff like that, but when I got into metal, Metallica being the first metal band I got into, it was obviously Cliff Burton and Jason Newsted in his own right and then I discovered Iron Maiden and Steve Harris. I think that´s what I´ve always liked with metal, there are so many killer bass players and you look at those guys and “That´s what I wanna be!”. When I´m on stage, in my mind, that´s what I wanna project. What Steve Harris looks like up on stage when I´m watching Iron Maiden and I wanna be that, so it´s cool to have heroes like that. It gives you a basis to start from.

Do you practice a lot?

PG: Yeah, I mean, on tour when there´s some down time which there is a lot of, I definitely try to practice and literally just pick up the bass and have no set routine and just start playing and jamming. I don´t like to sit down and have this regiment of how I´m gonna approach bass. That´s the artistic side of me that just wants to sit down and play and see where it goes and stumble upon something that is really cool. That´s how I feel I´ve become a better player. I guess, being classically trained and formally trained is great, but there´s two sides to that. It can sometimes be a hindrance to a player. I feel like… in the beginning I definitely started learning how to read music and I was pretty good at it and then when I got into metal it was like “You know what? I don´t wanna do that!”. I just wanna make what I think sounds cool. Fuck the rules! (laughs)

As I understand it, you play a five string bass. Me, I don´t play any instruments and know nothing about it, but is that just one string more to play or does it bring extra power to the sound?

PG: The lower string is the fifth string and it´s the lower register and lower frequency and get a good bass with good pickups, that fifth string can really give you that next level low end. I don´t always ride on it at the lowest string… most of the time and it depends on what song we are playing, that lower string just pops in the mix. It´s like a really fat, low end.

What was it that made you join Trivium, because I understand it as you just signed up for the album and then doing the tour?

PG: The first tour I did with Trivium was in August 2004 and it wasn´t like any assumption of me joining. They were just looking for a bass player and kind of went into it like “Let´s just have fun!”. I wasn´t going into it like “I´ve got to make this work!”. I had some of my own stuff going on, so I wasn´t too worried about making it work, but it just felt better than what I was doing and I think the band felt that I fit and that was kind of what made it all happen. We did “Ascendency” about two months later right after that tour. The way it worked out was just fate. It´s crazy!

Before Trivium, were you in a lot of different bands?

PG: No, there was just one before Trivium really and six years I was in it. I started that band, actually with Nick (Augusto) who´s in the band now. We started it together when we were like 15, or actually 13 or 14.

Did you take that to a professional level?

PG: Well, I mean towards the end it was getting to that point. I think the first two years it was the same group of people and then it started shifting and shifting and by the end I felt I was doing so much work in a group of people that weren´t a 100 % there. Yeah, they would love to make it, but they didn´t want to have to work for it. I just got sick of it. I wanted people with my mindset and that´s what I saw in Trivium. Four equals in terms of working for it. Everyone´s not willing to put all into it and throw everything on the line for it. You gotta work, you know! I don´t like to pick up slack for people! (laughs)

Of course! Nobody likes that!

PG: Yeah, and in bands it just doesn´t work!

You´re from Florida, right? What´s the scene like in Florida these days?

PG: It´s a lot of pop punk! I don´t know… the scene music? It´s such a broad term I guess, but there´s a lot of bands playing. There´s no one genre like a scene. It´s not like the New England scene. That was the last scene out of America that was really… people will look back at the New England scene that came out in early 2000 like they look at death metal from Tampa. Right now in Florida there´s nothing. There´s just lots of bands, but definitely a lot of pop punk. There are a lot of hardcore bands down there, but I´m just so unfamiliar with it. When I was still in local bands, those bands have all come and gone, so there´s a new breed.

What kind of venues are you playing in the US with In Flames?

PG: Pretty big places. The States are so wide spread so if it was just five or six shows they´d be bigger, but it´s 31 shows so I think the smallest thing is like 1500 up till 3000 maybe. Maybe bigger in like New York and LA. I think it´s gonna be a really fun tour! We mesh really well as people and musically. A lot of the older stuff I know had a really profound impact on Matt. If you listen to “Ember to inferno” you can definitely hear a lot of In Flames in that record. It´s cool to be out with them and they´re really cool dudes on top of it, so you can´t really complain. It´s the best!

After that tour you´re heading for Australia. Is that gonna be the last of it for this tour?

PG: No, it´s only the beginning. January to probably the end of next year will be most of the touring for the album and then I wanna say what we´re thinking about is probably doing a new album early the next year (2013) and have it out by that next summer. So many touring opportunities just jump up and especially for a band like us now, we get a lot more opportunities so it´s hard to know when to say stop. You just wanna keep going. I´d like to put the album out sooner rather than later. I´d like to tour this next year really hard and do the next album. We´ve got a lot of good ideas already so the sooner the better. If we get a little bit of break here and there, maybe we´ll book a studio and do demos. Just be really prepared because I don´t think we´re gonna take like a year like we did with this last year. I don´t think we will need to now.

This next album, is there stuff laying around that wasn´t used for “In waves”?

PG: We usually start fresh. There might be something really cool that just didn´t get into any songs, but most of it is probably fresh ideas. Usually that´s what makes the core of the album and I think what we wanna do with the next record, is demo a little less than we did on this record. I think we demoed too much in a way. (laughs) There´s too many demos and I think we wanna be concise with the idea that we´re going for for the next record. “This is what we´re doing!” and we´re gonna write for that and that´s what will be whatever it is! (laughs) It´s hard to explain but the way we usually write is that everyone just brings a lot of stuff and work every idea into a song. Sometimes it gets so scatterbrained because of that, so we wanna be less scatterbrained and more concise. But I think this record was a big step for us. It was kind of like our start over album. Visually this album is different than everything we´ve done. We had the time to really focus and hone what we wanted on this album. Musically and visually. We´ve practiced so much so I think we´re the tightest we´ve ever been. It was good and it was a good fresh start for us.

Nice! A final thing, have you listened to “Lulu”?

PG: Oh yeah! (laughs)

What do you think of it?

PG: Eehhh, it´s really weird.

Do you understand it?

PG: If anyone thinks they understand it, they´re on drugs! It´s a weird album, man! We listened to it… when the hell did we listen to it? Oh, on the last tour! We did a show in Tampa and a couple of us drove back to Orlando for the night because we were playing there the next day and we listened to most of it. We were just like “What the fuck is this?”. It´s so weird. I saw some videos of it live and I don´t know, man. If those dudes are happy doing that, then more power to them because they´re still my favorite band, but it´s really weird and I think everyone thinks that too!

Probably. It´s pretty funny that Metallica fans in general, hate it, but magazines like Mojo and Uncut are giving it raving reviews, like 4 out of five and so on.

PG: I feel that that´s why they were making this album, whether they say it is or not, but I feel it´s kind of to make those kind of magazines… I guess, what´s the right word? Like metal´s kind of the outcast and everyone looks at us like second class genre and it´s like trying to make those people respect you more. I couldn´t give a shit if those magazines would review our albums ever! I would never do an album like that to make them like us. It´s so weird!

I can understand why they´re doing it. They´ve got millions of dollars and they can do whatever they want and they need something to get them out of bed.

PG: I´ve got a good thing to counter that! So does Iron Maiden! They´ve got millions of dollars and when they get out of bed, they play metal and they still pack arenas and they seem like they´re having a good time. (laughs) I can understand that they do that and as an artist myself, I definitely don´t wanna be constrained to one thing, but I also don´t wanna make a non metal record with Trivium. We´ve established that we´re a metal band and our fans love us for that But Metallica even said that “A lot of people aren´t gonna get it, but wewanna do it!” and you gotta respect that they do what they wanna do. And hey, they´re playing the “Black album” this summer! Every time they do this, they do something cool! They made “St. Anger” and then they did “Death magnetic” and it was like “Alright, they´ve still got it!”. They do some interesting things sometimes. They´re one of the best live bands by far!

They sure are! Thanks so much!

PG: Thank you!

/Niclas

2011-11-22T18:18:00.000+01:00

Q&A med We Came As Romans!

WCAR är ett relativt färskt band på den stora amerikanska rockhimlen. Andra albumet "Understanding what we´ve grown to be" kom ut tidigare i år och pushas hårt av skivbolaget.
Jag skickade iväg lite frågor till gitarristen Joshua Moore och fick omgående svar. I januari spelar de i Sverige.

26 januari KB, Malmö
27 januari Brewhouse, Göteborg
28 januari Klubben, Stockholm

What´s the story behind the name?

Joshua: Unfortunately there is no cool story behind our name. We were all really young when we picked it five years ago, and we just thought that it sounded cool. We honestly never thought that the band would gain any sort of success or that we would tour the States, let alone Europe.

Tell us a bit about Troy, Michigan! Happening music town?

Joshua: It's just a suburb of Detroit, really. When we were local, it had a really good local scene with a lot of loyal kids coming out to shows every weekend. It's been three years since we became a full-time touring band, so I'm not sure how the local scene is there anymore since we are rarely home to see it and only get to play shows there a few times a year now.

What are your major influences?

Joshua: Everything in life influences my outlook on life. And from that, my outlook on life is a huge influence on the lyrics that I write for We Came As Romans; My relationships, my hardships, the things I'm blessed with, etc. they all influence me.

Any fun stories from the recordings of your latest album?

Joshua: We recorded it in two separate sessions, with two months in between, which included a full US and a full European tour. After those tours, I went back in the studio to record the guitars, and then Dave and Kyle came down to the studio to record vocals. Right after that, about four days later, we left for the two month long Vans Warped Tour.

How do you usually go about writing songs?

Joshua: So far, I've written all of the music for We Came As Romans. I write a song and then show the guys and make sure that everyone is cool with it. Eric will go back and write drum fills and make parts more interesting, I'm not a drummer and therefore do not write very good drums hahaha. Then Dave, Kyle and I sit down together and bounce ideas about vocals back and forth. I don't know if the process will always be this way, but so far that's the way it's been.

What did the producer bring to the album?

Joshua: Joey is really good at everything he does: producing, engineering, mixing, everything. We're really, really comfortable working with him and he has really good ideas about how we should sound and the way we need to be portrayed musically, the way our CD sounds. I don't think our CDs would have came out as good without Joey there, and I'm very grateful for the work he's done with us.

In what way have you evolved since your first album came out?

Joshua: I think we've matured as a band, musically and just as people. Being on the road for two years straight really puts a lot of things in perspective about life. We were all still really young when To Plant A Seed was released, I think I had just barely turned 20 around that time actually.

Is it in anyway difficult being six people in a band?

Joshua: Our band operates a lot like a family, like we're all brothers. So, of course there are some minor quarrels and whatnot, but at the end of the day it's nothing unbearable and nothing too bad. I think it's difficult being in a band, no matter how many individuals are in it, so it definitely can be with six members.

Are there any gigs that stand out so far, as being more fun or electrifying?

Joshua: we played the Warped Tour date in Detroit this summer, I think it was my favorite show we've ever played and the most people we've ever played for. Playing a hometown show is an amazing feeling; And being able to play for the friends and family that have supported us since we were playing local shows for 10 kids.

Do you listen to or know of any Swedish metal?

Joshua: Unfortunately, I personally don't really listen to any sort of metal. I spend so much of my time at "metal" shows that when it comes down to wanting to listen to music, I tend to stay away from any heavy variation of music. I want something a little easier and less intense on the ears.

What can your fans expect when you come to Sweden in January?

Joshua: A really energetic live show and a lot of passion! We always try to give kids a really good experience to walk away from the show with.

Bandets officiella sida här

/Niclas