Metallica lirar nytt!

För väldigt länge sedan brukade jag verkligen se fram emot flera skivsläpp varje år. På 80-talet fanns inte Internet och ofta fanns det väldigt lite info att tillgå om kommande släpp med sina favoritartister. Bästa källorna var oftast tidningarna Okej, Faces Rocks, Hit Parader eller Kerrang. Dessutom fanns ju det underbara programmet Rockbox på P3, som spelade en låt eller två från någon kommande platta och allt bandades på den lilla Hitachibandaren hemma i pojkrummet. Minns fortfarande med glädje när Pär Fontander presenterade "Keep your eye on the money" från Mötley Crües då kommande "Theater of pain". Jag var i himlen under flera dagar.
Numera är överraskningsmomentet borta i och med Internet och ett mediaflöde utan dess like. Allting är "Instant" och även om man vill behålla den där spänningen över en ny skiva, är det nästan omöjligt att inte snappa upp saker här och där. En annan orsak kan ju också vara att jag personligen inte är lika intresserad längre. Det är inte många band där jag verkligen sitter som på nålar inför ett kommande skivsläpp. Man har väl blivit för gammal helt enkelt och dessutom sett och hört på tok för mycket för att man skall slås med häpnad längre.
Ett band som dock fortfarande lockar lite är Metallica. Riffmeister Hetfield och hans mannar har tyvärr inte åstadkommit några större ögonblick sedan "The black album", men inför varje släpp finns ändå en viss längtan och nyfikenhet från min sida.
Metallica har alltid varit fenomenala live och majoriteten av de konserter jag sett med dem har alltid varit värda biljettpriset. Dock var spelningen på Ullevi senast inte någon höjdare. Säg vad man vill, men Hetfield är inte Hetfield nu när han är nykter. Det ska vara fuck och motherfucker i varannan mening och den vita ESP´n ska hänga vid knäna. Numera lirar han mest på en svart Gibson, har hasat upp gitarren och svordomarna är ett minne blott. Den där lilla "farligheten" är borta, tyvärr.
"S:t Anger" var och förblir en besvikelse och det faktum att bandet inte inkluderar någon av låtarna live talar sitt tydliga spår. Men nu när Rick Rubin fått sitta vid spakarna eller rättare sagt, lämnat spakarna och bandet ifred, kan kanske "Death magnetic" bli ett steg i rätt riktning.
Låten "Cyanide" premiärspelades för en dag eller två sedan i Dallas och det låter ju faktiskt inte helt tokigt. Riffandet är tillbaka i gammal god anda och Hammet får svänga loss på gitarren som bara han kan och ge ett sådär lite halvsvajigt solo. Låten har något extra, helt klart och den växer för varje gång jag hör den. Är Metallica på rätt spår? Har demonproducenten Rick Rubin lyckats skaka om gamlingarna och fått dem att inse att experimetlustan skall lämnas där hän?
Den som lever till september får se.

/Niclas Müller-Hansen