onsdag 6 januari 2010

Skivrecension

Lahannya

"Defiance" 2009



Det är en blandning av industriell rock och goth metal som brittiska Lahannya levererar på sitt andra album ”Defiance”. För mig var detta en helt ny bekantskap men tydligen har hon gjort sig lite känd i gothkretsar med första skivan ”Shotgun Reality”, och hon har också gjort lite sånginsatser i låtar av det välkända EBM-bandet Combichrist.
Med en lite halvdryg och kall röst sjunger denna gothprinsessa om att hon är ”Sick and Tired” och om att brinna i helvetes eld i ”Burn”.
Man känner helt tydligt av de olika musikinfluenserna och det första bandet jag kommer att tänka på är sena Theatre Of Tragedy. Efter några låtar hörs även likheter med italienska Lacuna Coil. Ta de två banden och blanda in en gnutta industri så närmar man sig nog Lahannyas recept. Sångmässigt hamnar hon nog närmare Cristina Scabbia från Lacuna Coil än bredvid de mer skönsjungande fruntimren i många av de gotiska rock/metal-banden.
För ett tag sedan lyssnade jag på några låtar av den speciella Emelie Autumn som är väldigt annorlunda och Lahannya kanske kan beskrivas som en light version av Autumn, dvs. inte riktigt lika konstig eller udda, men med en relativt hård attityd.
På bladet som medföljer skivan står det att det bör även tilltala fans av Marilyn Manson, vilket jag inte riktigt kan förstå. Mansons musik må ha ändrats genom åren och blivit lite mindre sjuk men låtarna på ”Defiance” är långt ifrån lika sjuka och knäppa som många av de som skapats av herr Manson.
”Defiance” bör ändock kunna tilltala många som tycker om nutida goth och mjuk industri, speciellt kan jag se framför mig hur yngre gothflickor kommer att lyssna på denna skiva och se en förebild i Lahannya.
Men för mig, som faktiskt kan tåla att spisa lite synth, industri och goth är Lahannya inte så speciellt intressant eller uppseendeväckande. Jag skulle många gånger hellre välja Nine Inch Nails, Combichrist eller varför inte Bauhaus ur skivhyllan.
För ”Defiance”, trots de kyliga industrigitarrerna och ibland småcharmiga melodierna, är lite för tråkig. Det skulle kunna göras mer spännande med ännu mer personlighet och attityd, så därför får den så lågt betyg av mig.

Betyg: 1/5

Sara Andersson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar