Led Zeppelin
"Celebration day"
Bort från regnsrusk och kyla och in i värme och en kärleksfull omfamning av Led Zeppelin.
Ja, det var under väldigt trevliga former jag igår fick ta del av det senaste släppet från mastodontbandet Led Zeppelin. "Celebration day" är en konsertfilm av rang och bör således upplevas på stor duk.
Rio Bio Salong 4 ligger i källaren under restaurang Barbro i Hornstull. En helt ny bekantskap för undertecknad och jag ser verkligen fram emot nya besök i framtiden.
Warner bjöd in till förhandsvisning och det var med stora förväntningar jag släntrade in i den lilla lokalen. Med "Celebration day" t-shirt i hand samt ett litet VIP-pass till baren satte jag mig ner i en av de bekväma biostolarna och började så smått smutta på den första ölen. Ibland känner man på sig när något kommer att bli bra och denna kväll var en sådan.
Konserten är väldigt bra filmad och vid flera tillfällen infinner sig känslan av att man nästan är med uppe på scen. Ibland varvas filmformatet med vad som kan liknas vid Super 8-film och det ger hela upplevelsen lite av en bootlegkänsla. Scenen är som alltid enkel, men bakom bandet finns den stora skärmen som används flitigt under hela konserten. Ibland tycker jag dock att man slarvat bort tekniken och man faktiskt kunde ha gjort så mycket mer i bildform än vad som visas upp. Det är inte dåligt på något vis och kanske har det med bandets alltid så sparsmakade framföranden att göra, men lite mer extravagant kunde det kanske ha varit emmellanåt. Egentligen är det först i "Kashmir" som bilderna blir ett med bandet och dessutom är just den här låten det absolut bästa på hela konserten. Just i det ögonblicket förlåter jag Jimmy Page för samarbetet med P Diddy. Det är ett sådant sinnessjukt fläskande att man nästan tappar andan. Tänk att tre gamla veteraner och en "ungtupp" kan skapa något så fantastiskt tungt och svängande. "Kashmir" i sig är värd varenda liten krona som du lägger ut för den här dvd´n.
Egentligen finns det inget att klaga på. Kanske är "Stairway to heaven" inte riktigt hundra och smått svajjig, men det är kanske inte så konstigt med tanke på omständigheterna.
Avslutande "Whole lotta love " och "Rock and roll" är utmärkta. Det är smutsigt och tungt och alldeles, alldeles underbart. Just tyngden är något som är påtagligt under hela giget. "Led" blir verkligen synonymt för varje enskild låt.
Genom stora delar av konserten så ler medlemmarna frekvent mot varandra, främst Robert Plant. Det lyser i ögonen på dem allihop och det syns att den här kvällen verkligen var något extra. En kväll som nog ingen, inklusive de själva, någonsin trodde skulle komma att inträffa. Just den glädjen bandmedlemmarna emellan, förhöjer faktiskt upplevelsen och det är lite synd att det inte blev mer, med tanke på hur de alla ser ut att njuta av tillställningen.
När det hela är över dricker jag upp min sista öl, traskar ut i regnet och blåsten, men är så fylld av magi att jag inte refekterar över det. Led Zeppelin 2.0 är tamejtusan något av det mesta fantastiska jag sett på en bioduk vad gäller musik.
Betyg 5/5
/Niclas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar