Metal Shrine Bloggen

Konsertrecension

Bullet
´77

Debaser Medis, Stockholm 121012

Spanjorerna i ´77 sparkar igång sitt kalas runt 22-tiden, denna något kylslagna afton på Medborgarplatsen. Några timmar tidigare har jag och polaren, som av en händelse råkar vara kusin med Gustav i huvudakten, ätit en formidabel måltid på anrika Pelikan och mättnadskänslan är påtaglig.
Det är inte överdrivet mycket folk framför scen, men det byggs så sakteliga på under kvällen. ´77 är som gamla svenska AB/CD, men ofantligt mycket bättre och roligare. Malcolm Young-riffen haglar som spön i backen, men på något sätt lyckas de ändå göra en egen grej av alltihop.
En stark öppning med "High decibels", titelspåret från senaste given som precis som Bullets senaste "Full pull", producerats av svenske rockstjärnedemonen Nicke Andersson.
Gitarristen LG Valeta kör Angus Young-stilen rakt av med bar överkropp och sin Gibson SG. Han hoppar, studsar och headbangar som om det var hans sista stund på jorden. Att han dessutom är bror till sångaren och kompgitarristen Arman, gör AC/DC-kopplingen än påtagligare.
´77 uppvisar en sällan skådad spelglädje och det är fullständigt omöjligt att stå emot deras charm. AC/DC har inte varit så här vitala sedan börjab av 80-talet. Kolla in bandet när ni får möjlighet!
Bullet då, våra småländska rockhjältar som börjar få hår på bröstet? Jo för helsike, visst svänger det även om dessa gladlynta gossar.
Titelspåret "Full pull" sitter där det ska och det gör väl det mesta denna kväll, men ibland känns bandet något stelt där uppe på scenen. Mest rockvalitet står att finna i gitarristen Erik och batteristen Gustav som båda ser till att hålla drivet uppe.

Jag gillar Bullet och deras musik är, precis som förbandet, fast förankrad i klassiska rockriff och AC/DC-sväng, som i exempelvis "Stay wild" där Hell Hofer pratar om fina lägenheter och porschar och undrar om det bara är han som vill fortsätta vara vild?
Med små medel bjuder bandet på en mycket trivsam show och själva Bullet-skylten är så där härligt KISS/The Hives influerad. En blinkande skylt med bandnamnet borde vara standard för alla band.
Efter en timme tackar bandet för sig och jag och polaren vandrar ut i natten för att ta en taxi hem, men så blev det inte. Istället blev det en liten barrunda med trummisen Gustav, diskussioner och funderingar kring bästa spelningen, Belgien, toabseök på turnébussen och alla ständiga möten som fick honom att känna sig som att han jobbade på landstinget.
Nej, rock and roll är minsann inte bara svett, sprit och tjejer. Sanna mina ord.

Betyg:

´77: 3/5

Bullet: 3/5

/Niclas