Metal Shrine Bloggen

Bokrecension

Mick Wall

AC/DC: Hell ain´t a bad place to be (2012)

Den gamle rockjournalisten skriver böcker i samma takt som en annan byter kallingar. Hans senaste skapelse är en ingående biografi om AC/DC. 
2006 kom den i mitt tycke fenomenala "Maximum rock and roll" (Engleheart/Durieux) och spottade ur sig mängder med intressant fakta om bandet. Även "Let there be rock" (Masino) kom ut samma år och lyckades dessutom med konstsycket att använda sig av samma omslagsbild. Denna bok är också mycket läsvärd.
Mick Wall har en förmåga att fånga läsaren med sitt sätt att skriva. Många gånger lyckas han även komma huvudpersonerna in på skinnet och ge en väldigt bra bild av deras liv och tänkande. I den här boken är det Bon Scott som ges huvudrollen och boken är till tre fjärdedelar en berättelse om åren med den karismatiske sångaren.
Personligen började jag inte lyssna på bandet förrän i samband med att "Back in black" kom ut och tycker givetvis därför att Wall kunde lagt lite mer krydda på åren med Johnson. Å andra sidan är den tiden kanske inte fullt lika intressant? Visserligen började den "nya tiden" med en gigantisk succé, men sedan hade bandet svårt att leva upp till nyss nämnda album och de fick dessutom uppleva några år i mitten av 80-talet då de faktiskt inte spelade för utsålda arenor. 
Boken ger en ingående blick i hur bandet fungerar. Malcolm styr med järnhand och framstår inte alltid som den där lilla mysgubben, utan kan vara oerhört snabb med att klippa band för gott med diverse samarbetspartners. Här ges även bilden av ett band som består av en ytterst liten och tight kärna där du antingen befinner dig på insidan eller utsidan. Är du ute är risken stor att du aldrig kommer in i den där kärnan igen. Små misstag kan få katastrofala följder för de som arbetar med bandet vad gäller skivbolag, management eller promotor.
I boken framkommer det även att allt inte var så bra mot slutet med Bon. Han hade grava alkoholproblem och Wall väcker också frågor kring hans drogintag den där ödesdigra kvällen i februari 1980. Kanske var det så att han blandade droger med sprit, vilket i sin tur ledde till hans död? 
"Hell ain´t a bad place to be" är precis som de två andra böckerna jag nämnde, obligatorisk läsning för ett fan av bandet och ger en mycket bra bild av ett av de där riktigt stora banden, från bildandet fram till senaste "Black ice" och huruvida det blir något mer album, eller turnerande för den delen. 

/Niclas