Metal Shrine Bloggen

Konsertrecension

The Quireboys

Akkurat, Stockholm 130224

The Quireboys, med Spike i spetsen, är ute på en liten Sverigeturné och stannar till i nio olika städer utan tillstymmelse till vila. Stockholm är tredje stoppet och jag måste säga att bandet ser lite slitna ut när jag träffar Griff och Spike för en kort intervju. Odören av gammal fylla är påtaglig.
Just den här kvällen har bandet blivit ombedda att framföra två set. Spike tror att det främst handlar om att sälja öl i pausen, men de är ju här för att spela så det gör ingenting.
Det svänger bra om de gamla britterna och Akkurat är knökfullt med en mycket blandad publik. Bredvid sitter en kvinna i 75-årsåldern och hinkar öl och bakom mig står ett gäng äldre herrar i övre 60-årsåldern. En av herrarna frågar en annan om han hört bandet tidigare. Svaret är klockrent; "Bara på Spotify.". Jodå serru. Men här finns också sleazekillar som tagna direkt från 80-talets Sunset Strip och ensamma och hårt tauerade mammor från Kungsängen. En eklektisk blandning av folk med andra ord.
Strax innan klockan åtta äntrar då The Quireboys den lilla scenen till stort jubel. "This is rock and roll" basunerar Spike ut och så drar de igång med "Tramps and thieves" och "There she goes again". Det låter bra och det är onekligen svårt att inte stampa takten till britternas skitiga Facesrock.
Som fjärde låt slänger de in en ny skapelse som lär dyka upp på nya plattan, som ska se dagens ljus i maj om allt går som man tänkt. "Too much of a good thing" är en förbannat bra låt och tillhör en av kvällens bästa. Om resten av de nya alsterna ligger på samma nivå, så har bandet en riktig fullträff på gång.
Efter cirka 45 minuter går de av scenen och är borta nästan lika länge. Väl tillbaka är det pang på rödbetan igen. Spike dricker Guiness och verkar trivas som fisken i vattnet. Den blå scarfen runt huvudet är utbytt mot en röd och han svänger runt på scen med liknande moves som den numer ngt tyngre Axl Rose.
The Quireboys 2013 är en hyfsat tight orkester som kan sin rock and roll på sina fem fingrar. Musiken är stöpt i samma form som Mott the Hoople och The Faces och passar utmärkt på ett ställe som just Akkurat. Det blir aldrig dåligt, men kanske lyfter det inte heller till några högre toppar under kvällen. Det har dock mindre betydelse. Spike och hans mannar bjuder på ett beprövat recept och publiken njter av varenda ton.

Betyg: 3/5

/Niclas