"Sex, drugs and ratt & roll: My life in rock"
Stephen Pearcy med Sam Benjamin
Ratt var ett av mina favoritband från LA. De hade faktiskt ett eget sound och kändes på något sätt lite ruffigare än alla de andra banden. De hade förbannat läckra riff och snickrade ihop låtar som håller än idag, nästan 30 år efter storhetstiden i mitten av 80-talet.
För tre år sedan kom trummisen Bobby Blotzers bok, vilken var en bedrövlig läsning. Mest pga en usel korrekturläsning, som gjorde att den nästintill blev oläslig på sina ställen. Dessutom var det mest gnäll på allt och alla andra och var inte av någon större behållning.
Stephen Pearcys bok är betydligt bättre och mer underhållande, även om han följer den sedan många år gällande standardmallen, som kanske hade sitt riktiga genombrott i och med "The dirt".
Men till skillnad mot bandets trummis, gnäller inte Pearcy utan håller sig mer till att förtälja sin och bandet Ratts historia, sett genom sina ögon självklart. Det är mycket "trim", ett slangord för tjej, i boken och han brer på med sina bravader över att klara av tre till fyra tjejer per dag.
En väldigt stor del av boken handlar om hans uppväxt och tiden i San Diego fram till flytten till LA och Hollywood. Därefter känns det som att han snabbt drar igenom Ratts storhetstid och han skriver egentligen ingenting om bandet efter att han lämnat det. Inte heller skriver han mycket om när han kom tillbaka i bandet och Robbie Crane och Carlos Cavazo, nämns i förbifarten eller inte alls. Nog hade han kunnat berätta mer om åren från genombrottet med "Out of the cellar" till "Dancing undercover". Tiden som får ses som bandets absoluta höjdpunkt.
Trots att boken är långt ifrån ett litterärt mästerverk, är den ändå förhållandevis underhållande och det ligger en avslappnad ton över själva berättelsen. Utan tvekan har Pearcy levt ett kul liv med både enorma toppar, men även en hel del dalar.
En tidigare opublicerad intervju med Pearcy från 2006, hittar du HÄR
/Niclas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar