Metal Shrine Bloggen

Konsertrecension

Dead Lord
Imperial State Electric

Kägelbanan, Stockholm 140207

Det höll på att gå åt skogen. Efter att ha intagit en trevlig måltid på hipstermatsalen Harvest på Söders höjder, erbjuder jag mig att betala för polarens mat då han köpt biljetterna till kvällens evenemang. Döm om min förvåning då det visade sig att han inte alls köpt biljett till undertecknad. Kommunikationen över Facebook hade tydligen inte varit så tydlig, som jag trott. I rask takt begav vi oss mot Mosebacke i hopp om att få tag på en biljett. Väl framme var kön kort och tur nog fanns det biljetter kvar, trots att konserten tydligen annonserats som utsåld. 
Sist jag besökte Kägelbanan var troligtvis för The Sounds första gig i huvudstaden för många år sedan, vilket jag minns som en trevlig tillställning. Ikväll var det dock mer fart på scen och runt halv tio tågade Dead Lord ut på scengolvet. 
Bandet har hypats både här och där och trots mitt stora musikintresse hade jag inte hört en ton från dessa herrar förrän de drog av den första låten. Att påstå att bandet bär drag av Thin Lizzy, faller nog inom kategorin årets understatement. Det lät bra, men den där riktiga nerven saknades. Singeln "Hammer to the heart" är härligt liten sak och en vit Flying V som samsas med en vit Gibson SG är en ren fröjd för ögat.
När sedan ISE slår an sina högoktaniga riff, blir klasskillnaden extremt tydlig. ISE har mer nerv i en låt än vad många band lyckas krama ur sig under en hel karriär. Nicke Andersson är utan tvekan den person i Sverige som förvaltar rock and roll allra bäst. Han lånar kors och tvärs, men gör det snyggt. När de bjuder på introt till KISS "Black diamond" innan de smäller igång "I´ll let you down" från debuten, känns det bara självklart. Det är snyggt, så förbannat snyggt. 
Kvällen igenom öses det på med så många överjävliga rifforgier att det nästan blir svårt att ta in allt. Både gitarristen Egge och basisten de Borst får ge utlopp för sina vokala ambitioner och gör det bra. Framförallt den senare som bjuder kokande Kägelbanan på en riktigt sprudlande "Reptile brain".
Det bjuds på nytt material i form av "Turn it up", som verkade vara alldeles färsk. Även den suveräna "Get off the boo hoo train" tror jag är ny. 
Kägelbanan var alltså fullsatt denna regniga och kyliga kväll, men inomhus fullkomligt badade publiken i svett och tung tryckande värme. Publiken tjöt av glädje och det syntes att bandet verkligen trivdes på scen, vilket fick dem att bara fortsätta köra över alla glada som infunnit sig. 
Var det här årets konsert? Tja, kanske. Jag har svårt att se att något annat band ska få mig att hytta med näven så mycket som jag gjorde den här kvällen. 
Allt kan summeras av följande ord. Nicke is king. All hail the king!

Betyg: 5/5

/Niclas