Annexet, Stockholm 101014
Jag bestämmer mig en timme före konsertens början att jag inte kan missa Robert Plant ännu en gång. Plånboken får ta smällen. Har man möjlighet att se the golden god, ska man inte försätta den.
Bandet går på klockan 21.40 och ger sig i kast med en formidabel "Monkey". Svävande dysterhet av allra finaste snitt och det står klart inom några sekunder att det här kommer bli en trollbunden afton. Låten är från den nya plattan och är en Low cover. En fullträff till öppning!
I sitt band har han något av det bästa som kan vaskas fram i musikerväg; Buddy Miller, Patty Griffin, Darrel Scott, Byron House och Marco Giovino är alla värdefulla delar i det band som blir Band of Joy.
Buddy Miller sjunger i "Trouble" och spelar en tung, tung gitarr. Inte för inte är han en lysande stjärna i Nashville. Likaså gör Griffin en jublande insats i "Move up" och kompgitarristen Darrel Scott visar att han kan mer än kompa när han delar med sig av en gudabenådad röst i "Satisfied mind".
Hela konserten genomsyras av den musik som Plant gav sig på tillsammans med Alison Krauss och Zeppelinklassiker som "Houses of the holy" och "Misty mountain hop" får en helt ny svid i Band of Joys tolkningar. Det blir magiskt. Och "Tall cool one" från "Now and Zen" skiljer sig så markant från originalet att det nästan blir en helt ny låt.
"Please read the letter" från just "Raising sand", blir om möjligt ännu vackrare live och Robert Plant visar att han trorts sin ålder fortfarande har en röst att räkna med. Visserligen blir det aldrig några tillfällen att waila loss ordentligt, men det behövs inte. Respekten finns där ändå.
Under konsertens gång tittar jag på Patty Griffin där hon står och dansar på scenens vänstra sida och försöker erinra mig om vem det är hon påminner om. Mot slutet av kvällen slår det mig: Elaine i Seinfeld! Det är samma krokiga och underliga dansstil, men det Griffin missar i dansstegen tar hon igen med råge i röstresurser.
Avslutningen med "Rock and roll" i rockabillykostym och den fantastiska "Goodnight" med en smäktande stämsång, gör att detta blir ett av årets, om inte rent av de senaste 10 årens, absoluta konserthöjdpunkt. Visserligen hade jag gärna hört lite mer rå rock and roll, men när de river av en bländande version av "Down to the sea" från "Fate of nations" kan jag bara kapitulera. Plants beskrivning av bandet i inledningen av kvällen säger väl allt: "As humble as ever!".
Betyg: 5/5
Längd: 1 h 40 min
Setlist:
Monkey
House of cards
Please read the letter
Misty mountain hop
Rich woman
Trouble
Twelve gates to the city
Tangerine
Satisfied mind
Move up
Satan
Central two o nine
Angel dance
Houses of the holy
Down to the sea
Tall cool one
Gallow´s pole
Harms swift way
Rock and roll
Goodnight
/Niclas
