Kamelot "Poetry for the poisoned" 2010
För en gammal 80-talshårdrockare som mig själv, är Kamelot ungefär lika intressant som Kikki Danielssons alkoholproblem. För länge sedan såg jag dem live på SRF. Jag satt i gröngräset och undrade vad det var jag tittade och lyssnade på.
Nu, åtskilliga år senare, har min hjärna lika svårt att greppa bandet och dess musik. Visst är det välspelat och självfallet kan man knappast klaga på Roy Kahns röstresurser, men det blir aldrig upphetsande. Mest är det sterilt och innehållslöst och personligen liknar jag dem med de "goa gubbarna" i Hammerfall. Lika småteatraliskt och den ständiga balansgången mellan seriositet och Spinal Tap-överslag är påtaglig. Det går liksom inte att ta det riktigt på allvar.
Bäst blir det i andra spåret "If tomorrow came". En bra låt med någorlunda hyfsad melodi och substans.
Betyg 2/5
/Niclas
