lördagen den 3:e december 2011

Bokrecension

Mattias Kling

"Only young twice - Historien om Europe" 2011



















Mattias Kling, känd från Aftonbladet och Close-Up, har tagit sig an ett av Sveriges största band, nämligen Europe. Lite lustigt är att inom loppet av några veckor har två böcker om bandet dykt upp på bokmarknaden, Kee Marcellos självbiografi och så Klings redogörelse för hela bandet och alla äventyr som hör till.
Historien berättas från de första stapplande stegen i Upplands Väsby bland mopeder och folköl, till de stora framgångarna med "The final countdown" och sedan de efterföljande fiaskona. För under många år var det främst fiasko och ekonomiska bekymmer som förknippades med bandet. Ja, och så den där låten då. Den som faktiskt är ganska bra, men som har en ohyggligt ennerverande synthslinga.
Personligen föll jag aldrig riktigt för Europe, men minns att jag av någon underlig anledning började samla på urklipp från kvällstidningarna när det började rulla på för bandet i USA. Kanske var det en känsla av stolthet över att vara svensk och att det då fanns ett band som faktiskt började lira med de stora killarna. Musikmässigt tyckte jag inte de var så intressanta och fann mer attityd och bättre låtmaterial i LA-maffian under nämnda tid.
Kling skriver bra, om än lite torrt och avhandlande, men boken ger en bra bild om vad det var som ledde fram till den massiva hysterin kring bandet, men också om allt det som fick bandet att snabbt dala i popularitet, för att senare försvinna helt.
Precis som i Marcellos bok, är det managern Erdtman som ges den större skulden för det ekonomiska haveriet som drabbade bandet efter flytten till Bahamas och mot slutet ges det även en intressant genomgång av pengar som borde tjänats, men som bandet troligtvis aldrig såg röken av.
En annan viktig del i missad framgång kan nog vara den uteblivna fortsättningen på succéturnén i USA med Def Leppard. Båda banden spelade för utsålda arenor, de var på sin absoluta topp, men av olika skäl förlängde inte Europe sin roll som "special guest", trots att båda banden ville. Efter det gick det faktiskt mest utför.
"Only young twice" är ett utmärkt komplement till Marcellos bok och de två tillsammans ger en mycket bra och intressant bild av bandet Europe och alla motgångar och framgångar. Det bjuds på roliga historier från "vägarna" och bandet var verkligen långt ifrån så helylle som de framstod som, då det begav sig. Ordet "knulla" används ganska frekvent av Anders Tengner i hans beskrivningar av Europes äventyr i det stora landet i väster. Det berättas också mycket om spelet bakom kulisserna vilket ger ytterligare en dimesnion och förståelse för varför det gick som det gick.
Tyvärr saknas det input från exempelvis Erdtman och jag får uppfattningen om att medlemmarna själva har varit ytterst sparsamma med kommentarer till boken, men det blir väl oftast så då de själva inte skriver sin berättelse. 
Läs boken, lyssna på "Superstitious", som fortfarande är något av det bästa de gjort, och inse att bandet faktiskt var riktigt, riktigt stora. Dock under en förhållandevis kort tid.

/Niclas

Inga kommentarer: