tisdagen den 29:e december 2009

Skivrecension

Optimystical

"Distant encounters" 2009



Någon som minns bandet Vagh? Nej jag tänkte väl att ni inte var så många. Vagh, ett projekt/band av den svenske multiinstrumentalisten och låtskrivaren Robert Vagh, har släppt ett par plattor som förmodligen inte så många har hört talas om men nu är det dags att ändra på namnet och istället släppa musiken under namnet Optimystical. Hur bandet Vagh låter har jag ingen aning om som ni kanske förstår men det skulle förvåna mig om herr Vagh plötsligt skulle ändra inriktning på sitt musikskapande. På ”Distant Encounters” är det slätstruken, smått progressiv, AOR av det lite hårdare slaget med stora refränger och en sockersöt produktion som gäller. Varken mer eller mindre. Låtarna rullar på i någon form av mittfåra och sticker varken ut från mängden eller får dig att reagera. Det är både väl framfört och väl komponerat men det är allt för mycket mellanmjölk över låtarna för att detta skall kunna tilltala en bredare publik.
Till sin hjälp har han tagit in lite olika svenska musiker men få eller ingen av dom har ännu skapat sig ett namn värt att klistra fast på skivomslaget för att sälja fler plattor. På sång hittar vi Jonas Blum (Majestic) och Ronnie Hagstedt som båda gör bra ifrån sig men det är knappast något utöver det vanliga det heller. Sen kan man undra om det verkligen är den trio trummisar Vagh använder sig av som spelar på skivan för trumljudet är under all kritik och låter faktiskt mest som en trummaskin.
Trots namnbytet tror jag inte Robert Vagh kommer lyckas sprida sin musik speciellt mycket mer än vad han redan har gjort för även om musiken må funka så är det allt för slätstruket.

Betyg: 2/5

/Ulf Classon

Inga kommentarer: