Skivrecension
Brian Robertson
"Diamonds and dirt" 2011
Den gamle Lizzygitarristen har vaknat till liv och satt ihop ett gäng låtar som kanske inte knockar, men ändå får en att dra lite på smilbanden.
Tillsammans med flertalet svenska musiker som Ian Haugland, Nalley Påhlsson och Leif Sundin bjuds det på egna och andras kompositioner. Mest snack har det varit kring låten "Blues boy", som Robertson skrev tillsammans med Phil Lynott inför plattan "Jailbreak", men som aldrig kom med. Dock finns demoversionen ute sedan tidigare och är dessutom inkluderad som bonusspår på deluxeutgåvan av nyss nämnda album. Denna version skiljer väl sig inte nämnvärt och det låter bra, men inget man direkt hoppar högt över.
Nej, bäst är nog de egna skapelserna som exempelvis inledande titelspåret och den snygga "Texas wind".
Albumet bär en snygg produktion delvis signerad Chris Laney och från och till får jag vibbar av gamla Dare och Russ Taff, som i exempelvis "Passion", men det är kanske bara jag som är ute och snurrar i det fallet.
Kudos ska den hårt tatuerade sångerskan Liny Wood ha. Bra röst som passar bra till de spår hon sjunger i, framförallt titelspåret.
Kanske hade jag hoppats på ett något "smutsigare" material med lite mer riv i, men det här är ändå ett helt ok album och det är verkligen kul att Robbo är tillbaka på scenen.
Betyg: 3/5
/Niclas