En kylig kväll i huvudstaden mötte jag sent upp Skinny på Warners kontor för att snacka om nya samlingsplattan och lite annat. Det var några dagar innan turnén med Rammstein skulle dra igång, så självfallet blev det prat om det också.
Det här med ”Greatest hits” plattan, varför just den titeln? Valde ni det eller var det skivbolaget?
Skinny: Vi har ju en låt som heter ”Greatest fight on earth” och då kändes det ganska naturligt att kalla en samling för ”Greatest hits on earth”. Vi vill ju driva med oss själva.
Hur summerar man det som har varit hittills? Var det mycket tjafs i bandet om vilka låtar som skulle komma med?
Skinny: Nej, det var faktiskt första gången som vi var helt överens. Några låtar är ju väldigt givna samt singlar och sedan låtar som blivit bäst mottagna. Vi vill också återspegla de låtar som vi kommer att köra i vårt set på Rammsteinturnén och de låtar som funkar bäst, så det var faktiskt sjukt givet vilka låtar som skulle med. Visst, man skulle kunnat klämma in några till men det känns dumt att göra en för lång skiva också.
Det är också intressant det här med en skivas längd nuförtiden. Vi har ju en genartion nu som för det första aldrig har betalt för musiken och för det andra är det mycket mer att man lyssnar på en låt i taget. Det är precis som att koncentrationsspannet har minskat. Tänker man på sådant som artist? Måste man få in 78 minuter musik bara för att man kan?
Skinny. Nej, vi har aldrig sett någon vits i att fylla ut hela, utan det känns bättre att man gör en skiva som är enhetlig och som bara har bra låtar. Det är viktigast för oss. Jag vet inte. Jag har aldrig sett det så. Jag tycker att alla mina favoritskivor... det är in på sista spåret på vinylen och på andra sidan också och de klämde kanske in fyra LP liksom, så känns det fortfarande enhetligt. Det är ju mina favoritskivor! Jag tycker inte att längden spelar någon roll och har aldrig gjort riktigt. Sedan är det någon The Misfits skiva som jag har gnällt över att den är för kort.
Jag minns att det ultimata var KISS ”Dressed to kill” som fick plats på ena sidan av ett 60-band.
Skinny: Ja, det där var ju hur man mätte, om de fick plats på ett 60 eller 90-band.
Nya låten som är med, ”Metal”, kommer den med på nästa platta också?
Skinny: Ja, det är en försmak av kommande skiva och vi är väl halvvägs inne i skrivandet av skivan och vi valde att börja spela in lite och se var vi ligger och testa lite. Vi har dessutom ny trummis och ville testa att för första gången köra livetrummor i studion och se hur det kändes och jobba med en producent som var van vid trumljud och allt och det kändes bara naturligt att vi skulle slänga de här låtarna på plattan. Det var egentligen tänkt att den andra låten ”Death is wasted on the dead” skulle bli singel, men när vi kom till mixningsprocessen på ”Metal”, så fanns det ingen återvändo och det var den vi körde på.
Har ni sista ordet med att plocka singlar och så? Från andra har man ju hört att det är skivbolaget som väljer.
Skinny: Nej, vi har alltid... vi vill aldrig visa någon utomstående förrän vi själva är helt hundra på vad vi har gjort, men sedan lyssnar vi självklart på folks åsikter när allt material är klart, ”Vad tycker ni? Vad tror ni?”, men det är alltid vi som har sista ordet annars skulle man inte kunna stå för det som band. Men jag är fullt medveten om att många band har det så, men vi har alltid jobbat efter egna principer.
När ni skriver nytt, bokar ni då in er så att ni har låtskrivarsessioner eller hur funkar det? Skriver alla på sitt håll?
Skinny: Det är ju så enkelt så att Emil skriver i stort sett all musik och vi bidrar med några riff här och där och om det passar in i några av hans skisser så kommer det med. Sedan skriver Andreas alla texter och alla sångarrangemang. När vi sedan går in i studion så sitter väl alla med och tycker och tänker arrangemangsmässigt och så, men det är en arbetsprocess som har funkat så bra hittills, men självklart är alla välkomna och bidra med egna låtar och så men det har blivit ett tillvägagångssätt som funkar jättebra. Mycket utav soundet i Deathstars finns i det, så det är ju dumt att ändra på det.
Absolut! Med tanke på soundet och den musik det är och den teknik som finns idag, finns det en risk att man är inne och petar för mycket i musiken för att det ska bli perfekt?
Skinny: Ja, det är väl klart att det alltid finns en risk och vi är ju perfektionister och tar väldigt god tid på oss, men jag tycker att det känns som att vi börjar gå ifrån det lite också i och med att vi väljer att använda livetrummor i studion. Det blir mer framrepade låtar och det ska kännas mer enhetligt och det ska vara ett band. Jag förstår vad du menar, men jag tror inte att det blir så i vårt fall. Det är självklart att man kan snöa in på detaljer här och där. Man pillar ju en himla massa, men det viktiga är ju att göra en bra låt och skruvar man för mycket så går det ju sönder, så det finns ingen vits med det. Man får lita på sitt omdöme.
Exakt! Inför en ny platta, använder ni er av saker som blev över från föregående inspelning eller börjar ni alltid om från scratch?
Skinny: Det mesta är från scratch. Det har väl hänt någon gång att man plockat upp ett gammalt riff, men det mesta skrotas vid ett så tidigt stadie så man känner ganska tidigt om det är en låt man vill jobba vidare med och då gör vi det. Det var faktiskt bara på den förra skivan som det kändes som att vi hade två, tre låtar som vi sa att ”Nej, de här skippar vi och fortsätter med något helt nytt!”. Annars skrotas det vid ett så tidigt stadie att det aldrig har hunnit bli något.
Vad har ni för förväntningar på Rammstein nu då? Det lär ju vara stora arenor och mycket folk.
Skinny: ja, det är eäl egentligen det enda man kan förvänta sig. Det är ju en så gott som utsåld turné i arenor, så det kommer ju bli mycket folk. I och med det så förväntar man sig väl eller hoppas någonstans att det ska falla dem i smaken och det är väl inte helt otroligt med tanke på att vi ligger någonstans i närheten av deras genre. Det kommer nog bli jättebra! (skratt)
Det tänkte jag också på, de sociala nätverken och du och jag har varit vänner på facebbok hur länge som helst, men inte träffats tidigare. Hur funkar det, skickar man en friend request till Lindeman när turnén är över?
Skinny: Han finns inte på Facebook så vitt jag vet! (skratt) Jag är redan vän med Christoph, trummisen, men vi är lite bekanta med några av dem sedan innan så det är väl lite smskontakt och så, men det kan ju hända att man fortsätter med att poka någon. (skratt)
Förfrågan om att vara förband, är Rammstein på något vis inblandat eller är det bara skivbolagen som styrt upp det?
Skinny: Skivbolagen har faktiskt inte varit inblandade alls utan det var att vi varit i lite kontakt med dem sedan tidigare på olika vägar fram och tillbaka och sedan började det väl ordentligt sist de var här och då ringde de till någon som jobbade någonstans och bad oss komma backstage för de ville träffa oss. Innan den turnén var det lite på gång att vi skulle kört på den turnén, men det blev aldrig av för att det var försent påtänkt och så. Det är väl egentligen sedan dess som vi hållit kontakten och så fort vi fick reda på att de skulle ut igen och köra en jubileumsturné, så vet jag att Andreas sms:sade till dem och sa att vi måste göra något och de sa ”Absolut!”.
Ok. Är det något gig så här långt som sticker ut över det vanliga? Något som ni minns som något rent överjävligt?
Skinny: Ja det är väl ett par. Mängdmässigt vad det gäller publik så är det väl Summer Breeze 2009 med närmare 30000 personer. Det är en väldigt speciell känsla när det är en hel festival och det är mörkt ute. Det var fantastiskt och sedan första gången i Ryssland var också helt hysteriskt. Mest på grund av att publiken är så hungrig och det bara känns som om de äter upp en. Sydamerika likadant! De är de där annorlunda tillfällena som inte händer så ofta, men när det är något helt nytt.
Är det stor skillnad mellan länder och världsdelar?
Skinny: Ja, det är det! Man märker där det finns ett sug efter det. Dels i öststaterna där det fortfarande är ganska nytt för dem med rockmusik eller kanske den västerländska musiken överhuvudtaget. De är fortfarande himla hungriga och nyfikna medan man kanske kommer någonstans i mellaneuropa där det åker förbi 20 band i veckan i samma stad och folk står där och tittar bort med armarna i kors. Det finns mycket av det klimatet i Sverige också, men man uppskattar ju det när folk uppskattar en! (skratt)
Sydamerika och så och Ryssland... jag pratade nyligen med Sabaton som turnerade i Ryssland med Scorpions och Scorpions är ju ett etablerat band, men även då var det strul med el och liknande. Ni märker inte av sådant?
Skinny: Nej, vi har väl varit där tre eller fyra gånger och det funkar jättebra! Vi har haft samma produktionsbolag varje gång och de tar verkligen hand om en och de har en kille stationerad som bara ska se till att supa ner oss och han är den största bjässen som man inte har en chans mot, så man går ju runt i en städnig dimma. De är roliga på det sättet.
Från ”Halv åtta hos mig” är det ju inte långt till ”Melodifestivalen”?
Skinny: (skratt) Det är fanimej långt! Du vill se oss där?
Nej, det hoppas jag ju verkligen inte!
Skinny: Nej, det får nog dröja i så fall. Sista utvägen. (skratt)
Men visst jobbar du på en soloplatta?
Skinny: Jo, jag har ju en liten fetisch för countrymusik. Jag började för ett par år sedan med att köpa en banjo.
Lite ”Deliverance” stuk?
Skinny: Precis! Jag började öva som fan och sedan köpte jag en pedal steel och jag har alltid älskatmusiken och sedan börjar man gräva djupare och djupare och forska lite mer och leta upp polare som är inne på det också så nu har jag fått ihop en hel platta. Jag och trummisen i Vain och en annan kille i Florida, det är vi som är grunden i bandet och så blir det många gästartister.
Du har inte köpt Steve Martins plattor?
Skinny: Nej. Just det, han spelar banjo ja. Jag såg honom på Letterman och han är ju jätteduktig. Jag visste inta att han släppt plattor faktiskt.
Jodå, en kom väl förra året och fick ganska bra kritik.
Skinny: Är det egna låtar eller?
Jag tror det. Det lät bra i varje fall. Men det var ju intressant i och med att det är ganska olikt det du gör i Deathstars.
Skinny: Jo, men det är ju min lilla frizon.
Nya plattan då? Har ni något tidsspann på när det kan vara dags?
Skinny: Det enda vi vågar säga är att det är nästa år. Så fort som möjligt, men vi vill inte jobba under någon press från bolag och så. Det viktigaste är att det blir som vi vill ha det och vi jobbar hela tiden. Det är inte bara att man... ”Nej, va fan!”, utan det ska bli bra!
Efter Rammstein då, blir det mer turnerande efter det?
Skinny: Nej, inget eget utan då känns det som att vi måste tillbaka till rutinerna och skriva. Det är ju ändå ens jobb.
Ett trevligt jobb!
Skinny: Ja! (skratt)
Kanon! Jag tackar och bugar!
/Niclas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar