måndagen den 26:e september 2011

Bokrecension

Joe Berlinger och Greg Milner

"This monster lives" 2004


















Endast ett fåtal sidor in i boken ångrade jag djupt att jag inte läste den här boken när den kom ut och låg närmre i tiden till filmen och albumet.
"Monster lives" är ett utmärkt komplement till filmen och ger en djupare bakgrund till hur "Some kind of monster" kom att bli vad den blev. Berlinger berättar om sitt samarbete med Sinofsky och hur de själva hade kommit ifrån varandra efter Berlingers kalkonrulle "Blair witch project 2" och hur skapandet av"SKoM" och mötena med Phil Towle även kom att hjälpa dem i deras realtion.
Det berättas mycket om deras tidigare filmer som "Brother´s keeper" och den fantastiska "Paradise lost" och hur dessa senare ledde fram till Metallica, även om filmen från början mest var tänkt som ett säljknep för kommande albumet.
Boken ger också en viktig inblick i skapandet av en dokumentärfilm och hur man går från 1600 timmar film till att klippa ner det till 140 minuter. Av stort intresse är hur de jobbade med händelser kronologiskt. Flera scener i filmen är inte kronologiska och även hur man klipper ihop scener för att skapa en större nerv i sammanhanget. Ett sådant exempel är den numera ganska kända "Fuck-scenen" där Ulrich skriker i Hetfields ansikte. I filmen vävs denna scen ihop med en spelning de hade för fansen i HQ, men egentligen var det flera månader mellan dessa händelser. Berlinger påvisar dock hur de ville visa hur stämningen i bandet var, då de ena sekunden skrek åt varandra för att i nästa enas och genomföra saker som om allt var som vanligt igen.
Här ges även exempel på hur svårt det var att välja bort många scener. Något de kallade för "slaying babies". Hur vissa scener som i sig själva var viktiga och starka, men som ändå valdes bort i slutändan för att ge ett flyt i filmen och bättre kunna berätta historien om bandet som föll hårt, men reste sig på nio.
En fascinerande och mycket intressant läsning, vilket ledde till att jag såg om filmen och även lyssnade igenom "St Anger" för första gången på många år.
En given läsning inte bara för Metallicafans, utan för alla som har ett intresse i det kreativa skapande och det mänskliga sinnet.

/Niclas

Inga kommentarer: