Bobby Blotzer med Jim Clayton
"Tales of a Ratt" 2010
Ratt var tillsammans med Mötley Crüe ett av de där tidiga LA-banden jag fastnade för som en oskuldsfull tonåring i början av 80-talet.
Länge pratade sångaren Stepehen Pearcy om sin kommande bok "Rat tales", men nu visade det sig att trummisen Blotzer hann före, vilket antagligen inte gjort herr Pearcy glad. Dessutom är ju tieln väldigt like Pearcys tänkta titel. Med tanke på vad som berättas om de andra bandmedlemmarna i "Tales of a Ratt", torde det vara en något tryggt stämning när det här gänget ses tillsammans. Medlemmarna Pearcy, DeMartini och Croucier sågas både en och två gånger jäms med fotknölarna.
Boken är dock en kul historia och bjuder på mängder av roliga och även tragiska händelser i Blotzers och bandet Ratts liv. Allt avhandlas i någorlunda kronologisk ordning även om det hoppas fram och tillbaka lite här och där.
Att Blotzer inte är en författare är givet, men medförfattaren Clayton är kanske inte heller riktigt slipad i det gebietet heller. Boken är fullkomligt nerlusad med stavfel, syftningsfel, grammatiska fel och konstiga styckeindelningar. Det är ytterst konstigt att lämna ifrån sig en produkt som denna, då intrycket är att ingen överhuvudtaget korrekturläst något av det som skrivits. Flertalet namn i boken är grovt felstavade. Yngwie blir Inva och Hughes/Thrall blir Hughes/Thrawl. Lägg därtill svartvita bilder av genomgående usel kvalitet.
Det hela känns som ett projekt som slängts ihop på väldigt kort tid och som sedan gjort att boken blivit allmänt amatörmässig i sitt utförande.
Bäst är väl de stories som handlar om bandets uppgång, de tragiska händelserna som ledde fram till Robbin Crosbys död, samt Blotzers ärlighet i att berätta om alla diverse sidojobb han fått syssla med för att överleva när bandet legat på is. Tröttsammast är hans loja syn på rattfylla, hans eviga tjatade om diverse exfruar och exflickvänner och det faktum att även Blotzer, som så många andra rockstjärnor, mest framstår som ett stort barn.
Sammantaget ändå en ganska underhållande läsning på sina ställen, men ljusår från något större mästerverk inom rockbiografigenren.
/Niclas
