Hammerfall släppte nyligen "Infected" och då de hade releasefest på Debaser i Stockholm, fick jag tillfälle att sitta ner en stund med herr Dronjak.
Samtalet kom självfallet att mest handla om nya plattan och arbetet kring den. En kul liten notis är att Nikki Sixx var tänkt att medverka som spekaerröst på ett av spåren.
Vi börjar med titeln ”Infected”? När, var, hur kom den i arbetet? Tidigt eller sent?
Oscar: Nej, jättesent. Vi brukar ha rätt bra koll eller plan, men vi hade inget bra förslag och inte Jocke heller och ”Infected” tillkom på ett lite udda sätt för våran del. Det är inte en titel som har en jättestor betydelse som ”Chapter V: Unbent, unbowed, unbroken”. Det har alltid funnits en underliggande mening hela tiden. Det här var mer av en fyllegrej faktiskt. Första låten på skivan, ”Patient Zero”, där sjunger ju Jocke infected och efter två tredjedelar av produktionen så hade vi typ ett lyssningsparty för oss själva för att se var vi låg någonstans och alla drack och hade jättekul. Sedan kom den där låten och det var full volym inne i studion och så sa jag till Jocke ”Fan jag får gåshud där när du sjunger infected!” och jag kommer inte ihåg att jag sagt det ens, men han sa ingenting. Dagen därpå så mailade han mig och sa ”Jag har tänkt på det här hela natten och jag gillar idén!” och jag var bara ”Öh, vad pratar han om?” och sedan var det som ”Ja, just det, det var något med det igår.” och sedan började jag komm aihåg det och på den vägen är det.
Samtidigt hänger ju titeln ihop med omslaget ihop. Min första tanke var ju att det var någon slags temaplatta och jag började tänka i banorna av ”Operation mindcrime” och det stuket.
Oscar: Den reflektionen har jag inte ens gjort. Det var ju så att när vi hade titeln och skivan färdiginspelad, så visste vi att vi ville göra en zombievideo för vi tyckte det var coolt och då blev det helt naturligt att göra omslaget och bookleten i den stilen också, så allting bara föll på plats.
Jag tänkte också på att omslaget skiljer sig markant från tidigare omslag som varit lite mer bombastiska och mer typiska metalomslag...
Oscar: Ja absolut!
Detta är ju mörkare och dystrare och mer anonymt. Jag tänkte som så att presumtiva köpare som inte hört er innan kanske bara bläddrar förbi?
Oscar: Jo visst, det är ju en risk. Men samtidigt får ju ingenting stå ivägen för det kreativa arbetet och vill vi göra det här så gör vi ju det. Nuclear Blast vägrade ju släppa skivan först. De är ju så jävla insnöade. De hade ju förväntat sig ett tecknat omslag med Hektor i centrum och de sa ju bara att ”Det här kan vi inte göra något med och ni kommer att skrämma bort så mycket folk!” och det finns ju alltid en viss risk, men samtidigt måste vi ju förnya oss. Jag ville att vi skulle gjort det med förra skivan redan, men vi kom inte på någon riktigt bra idé att göra.
Lägger ni fram en sketsch på hur ni ungefär vill ha omslaget?
Oscar: Det kanske har hänt någon gång, men vi är ganska usla på att måla. Vi är bättre på att måla upp bilder med ord istället så det brukar vi göra. Någon gång har han kommit på det själv, som den här dvd´n vi släppte för några år sedan. Då gjorde han en och skickade och då tänkte vi att ”Den här ska vi använda någon gång!”, men vi visste inte till vad och så blev det till dvd´n. Men oftast så kommer vi på idén själva.
Vad var det med Biohazard egentligen?
Oscar: Så här är det! Det har blivit en höna av en fjäder. Vi la fram det här vita omslaget med handen och allting som gick hand i hand med bookleten då och då tyckte vi att vi hade någonting. Vi skickade det till Nuclear Blast och de svarade bara ”Nej, det här går inte!”. De hade ju som sagt förväntat sig något i stil med det vi alltid haft, så då ville de göra ett slipcase att lägga in skivan i och det gjorde vi ju nu. Sedan tänkte vi svart med lite rött, det är ju lite ”Shout at the devil” stil och i och med att skivan heter ”Infected” så tyckte vi att det skulle vara rätt coolt att ha den där Biohazardloggan och vi visste ju att bandet använt den, men hur fan kan de ha trademark på den? Jag tror den ägs av Världshälsoorganisationen, så vi körde på och la ut det, ”Det här är det nya slipcaseomslaget!” och ”Kanon!” sa de då och direkt så hörde de (Biohazard) av sig, deras management, och sa att de hade rättigheterna till det här. ”Hur fan går det till?” tänkte vi, men istället för att ta en strid som vi förmodligen hade förlorat, för har de rättigheterna att använda den i ”musical context”, kan jag tänka mig att det heter, så sa vi ”Fuck it”, vi skiter i det och tar bort den bara och då blev handen från jewelcaseomslaget, så det var bara det det handlade om.
Det är ju fascinerande och känns väldigt amerikanskt, hela grejen. Men det är väl som så att bandet antagligen inte ens är inblandat utan det är bara advokater och management. Evan Seinfeld har väl fullt upp med att sätta på sin porrstjärnefru.
Oscar: (skrattar) Seinfeld?
Evan Seinfeld!
Oscar: Ja ja, jag tänkte Seinfeld. (skrattar)
Jo, Evan Seinfeld och Tera Patrick och hon är ju jättestor inom branschen och hon gör ju bara film med honom nu.
Oscar: Fan vad roligt! Sjukt!
Mycket. Hur arbetar ni i bandet när ni jobbar med låtarna? Är det alltid samma givna personer som sätter sig och kommer fram till 15 låtar?
Oscar: Nej, vi jobbar på ett lite annat sätt än så. Vi skriver nog mer en skiva än ett gäng låtar bara. Vissa band har ju 45-50 låtar varje gång de ska spela in och så väljer de dem som är bäst, men det är inte min filosofi riktigt. Jag tror inte att det skulle funka. Jag vill känna på låten, ”Hmmm, det här är nog fan bra!”, istället för att fatta ett snabbt beslut i studion. Jag vill vara säker. Vi brukar börja med att jag gör en låt, ett riff och så bygger man på den och gör någon slags demo av den. Sedan skickar jag den till Joakim och så sjunger han in melodierna och gör melodierna och texten och efter ett tag så har vi ju en fyra-fem låtar och då ser man lite vart skivan är på väg och vilken typ av låtar man redan har gjort. Då brukar jag göra ett slags skelett där den typen av låt passar där och så vidare och sedan ser man, inte vad som fattas, men vad jag har i övrigt, så det inte blir två eller tre låtar som är exakt samma typ av låtar. Det kan ju vara skitbra låtar ändå naturligtvis, men jag gillar variation på skivan och det tycker jag att vi har lyckats med den här gången. Väldigt mycket mer än vad vi brukar göra kanske. Jag brukar jämföra med Iron Maiden för alla månniskor känner igen dem. Det är inte några av mina superfavoriter, men de är ju bra. ”The number of the beast” innehåller några sinnessjukt bra låtar. Det är helt sjukt hur bra de är! Men så har den ju ”Gangland” och ”Prisoner”.
Jag gillar ju ”Gangland”!
Oscar: Ja, det är ju absolut inget fel på den, men det är en jävla klasskillnad på ”Gangland” och ”Hallowed be thy name”!
Självfallet!
Oscar: Jämför man den då med en skiva som ”Somewhere in time” till exempel där den kanske inte har de absoluta topparna, men det är ju en så jävla mycket högre lägsta nivå på den skivan, men åter igen så är det ju bara min åsikt. Jag gillar att bygga en skiva istället för att bara göra ett gäng låtar, så när vi nu har gjort de här 10 låtarna och vi har bestämt det, då är de de som gäller. Då är vi färdiga med det och så fokuserar vi på dem och försöker förbättra dem så mycket det går.
Har det hänt att du kommit på ett jäkligt bra riff bara för att inse senare att det där riffet hade du redan kört tidigare?
Oscar: Nej, det är ju det som är en liten del av den här processen att det kommer man på innan. Nätet fångar upp de grejerna. Det är inte så mycket riff som melodier. Det var mer melodier förr i tiden faktiskt. Det är nog mer strukturer på saker och ting. Att man går från ett ackord till ett annat och så blir det en uppbyggnad jag gjort förut och då är det som ”Fan, det kan jag ju inte göra nu!”, hur bra det än är.
Hur länge varade det aktiva arbetet med att skriva låtar till denna plattan?
Oscar: Vi började väl i början på förra året och då gjorde vi klart ”Patient Zero” och... undrar om det inte var ”Redemption” som var först. Sedan var det ett uppehåll. Vi gjorde festivaler förra sommaren och så gjorde vi en USA-turné i mars-april, som bröt av och efter det blev det inte så mycket låtskrivande, men vi kom väl igång vid slutet av sommaren igen. Effektiv tid var det kanske fem månader eller någonting.
Jag har ju inte lyssnat så mycket på er tidigare, men har sett er live flera gånger. Jag måste ju säga att ”Bang your head” är en jävel till låt alltså!
Oscar: Tycker du det? Fan vad härligt!
Först är det 80-talskänslan och jag är en sucker för den tidsperioden och sedan är refrängen förbannat bra. Det var en låt som stack ut direkt.
Oscar: Jävligt intressant att höra det för att det är rätt många som har sagt att den är deras favorit, men tyskarna som jag trodde skulle ta åt sig den låten direkt, har nämnt att den inte är så stark. Men det är väl den mest klassiska Hammerfalllåten och passar bäst in på de andra skivorna fastän att den är lite annorlunda också, men den är mindre annorlunda än sig ”One more time” eller ”The outlaw”. Det är jäkligt intressant att höra, men det är ganska vanligt att det är många olika favoritlåtar. Det är inte bara en utan utspritt på fem-sex låtar.
Jag tolkar den som en hyllning till hårdrocken?
Oscar: Ja den handlar ju om hur Joakim upptäckte hårdrocken.
Ja han sjunger ju om 1981. Var det då han började?
Oscar: ja, det var ”Strong arm of the law” om jag inte minns fel. Den speglar ju vad vi alla tycker, men den handlar om honom eftersom han har skrivit texten. Jag ser den låten lite som en hyllning till festivalen Bang your head också. Vi headlinade ju den festivalen och de har ju haft band som Edguy och så och jag ser ju oss som lite nyare metalband, en nyare generation och det är extremt svårt att få en headlineposition på en bra festival för oss. Det ska alltid vara de här gamla klassikerna och till och med Saxon som har hållit på... nu har de ju fått ett uppsving, men även när de var så att ingen brydde sig direkt och det var halvfullt på Trädgården, då fick de den högst uppsatta positionen på festivalen. De tar inte hänsyn till bandens status nu och även lite så att om banden aldrig får chans att headlina någonting, om vi aldrig får chansen att visa folk och festivaler att vi kan göra detta, vad händer då när Iron Maiden och vilka andra band som helst inte längre kan vara i den positionen. Det är ju ett begränsat datum. Judas Priest är på väg bort nu, men det vete fan för nu har de ju spelat in en skiva. Jag undrar varför KK slutade, men jag gissar att han tänkte att nu får det vara nog! Men de har ju inte så många år kvar ändå.
Visst, och det har ju stått mycket just nu angående The Big Four också och folk funderar på vilka band som är de nästa stora och som är på samma nivå och ta över. De är ju snart 60 allihop.
Oscar. Javisst, de har ju hållit på länge! Men för att återgå till låten så är det vår hyllning till festivalen. De vågade ta chansen och jag känner han Horst rätt så väl. Vi spelade ju där för första gången 1997 och det är väl vårt sätt att säga tack för att de vågade satsa på oss. Det var ju ingen katastrof eller så, utan det handlar ju bara om att våga ge banden en chans. Vi levererar och det är jävligt många band i vår position som gör det, som inte får chansen att visa att de klarar av det.
”Bang your head” fick mig att tänka på dels festivalen, men även Quiet Riot och sedan finns det ju även en bok som heter ”Bang your head”, som handlar just mycket om 80-talshårdrocken. En annan sak, det här introt i början där det pratas om ”Sector 7 G” och det där, är det bara taget från en introkatalog eller är det något ni själva har skrivit?
Oscar: Nej, det är jag! Jag vaknade lite tidigt en morgon i USA och kom på det. Vi gillar ju zombiegrejer som fan och den här ”Walking dead” är ju den bästa. Har du sett den eller?
Bara något enstaka avsnitt.
Oscar: Ok, men de är inne i ett sådant där research center och alla stängs in och så kommer det ett sådant larm och lampor blinkar. Vad händer nu då? Jo, då är det ju någon som ska spränga skiten i luften och då tänkte jag att så ska ju ”Patient Zero” börja, det är ju helt klockrent! Sedan hade jag det i bakhuvudet och så vaknade jag som sagt en dag i USA under inspelningen ”Fan, det här kan ju vara coolt!”, så började jag fundera och jag är alltid väldigt kreativ på morgonen när jag vaknar till. Det är nog den bästa tiden. Jag skrev ned vad jag hade tänkt, en synopsis eller vad man kallar det? Jag tänkte att det skulle vara live också, men nu gör vi det ju inte live för vi har inte vårt crew med (Debasergiget), men det är ju tanken sedan när vi gör den riktiga turnén. Jag tyckte ju att en nedräkning var coolt och jag tror det var en nedräkning i ”Walking dead” också och just det att det är en sådan generic female voice som pratar, det var ju någon som vår producent tog in, så vi har ju skapat introt. Det var den roligaste stunden på hela inspelningen. Vi testade lite och så hade vi en bra grund att stå på. Vi ställde upp i ett annat rum och i en liten korridor fanns toaletten där inne med klinkersgolv och så ställde vi upp lite plåt och grejer som skulle föra oväsen. Jag hade ju beskrivit hur jag såg det hela. Micken var inne i rummet och så satte vi igång den, gick in i rummet och sparkade till och så blev det lite klirr och så. Det var en bra början på det. Sedan gjorde vi samma sak igen och låtsades att vi blev överfallna av en zombie. Tanken är att man befinner sig utanför i korridoren och så hör man lite tumult... pang, klirr bakom... för detta är ju på research centret och så blir någon smittad av det här och blir en zombie och bryter sig ut ur det här och så krossas fönstret. Det var en sådan grej vi köpte på en ljudbank på nätet. Förvånansvärt svårt att hitta det vi ville ha. Det tog ett tag innan det gick, men när det var gjort fick vi den där tjejen att komma in och prata och allt det har vi ju skrivit exakt vad hon ska säga och den här sirenen var också jävligt komplicerad att hitta. En sådan som lät som jag ville, men det gick ju också till slut. Men det var som sagt den roligaste grejen på hela inspelningen. Vi har alltid velat skapa ett intro. Det har ju alltid varit någon jävla synthgrej, men nu blev det lite filmiskt.
Ja, det låter ju bra! James Michael då? Nu står det helt still i huvudet, men är James Michael och DJ Ashba samma person?
Oscar: Nej det är det inte. Ashba är ju gitarristen i bandet, som jag trodde var en dj hur länge som helst ända tills mitt under inspelningen ”Aha, han heter DJ Ashba!”. (skrattar)
Jag fattar det som att du producerade och han var co-producer, men hade ni kunnat göra det... och det är intressant för många är som så att ”Nej, producent, vad fan ska vi med det till?” och andra säger ”Nej, det är klart att vi ska ha en producent som guidar och säger vad som är bra eller vad som är skit!”. Hade ni kunnat göra plattan själva?
Oscar: Njaeee... grejen är ju att vi gjorde hälften själva och hälften inte så att säga. James Michaels roll i det hela var att producera sången och mixa så klart, vilket är det viktigaste av allt egentligen. Joakim ville ha någon han litade på och någon som han kunde luta sig mot, så att säga. Det visste han ju inte innan vi hade spelat in det här, men han hjälpte ju Joakim mycket. Närvaron i hans röst. De jobbade ju jäkligt mycket på det och det var ju egentligen bara det vi gjorde med James och så lorade vi in lite solon. Då satt ju Pontus och jag uppe i hans kontor på övervåningen med våra datorer och så. Men visst skulle vi ha kunnat gjort det själva, men det skulle ju inte ha låtit så här. James tillförde ju enormt mycket på det han gjorde. Han var jävligt viktig. Dels för att få Jocke att uttala orden helt rätt. Han har ju ett bra uttal, men det är ju inte helt perfekt och särskilt när han sjunger så märker man ju det. Vissa småord och James högg direkt på dem och någon textrad som att ”Så här säger man det här uttrycket på engelska! Det är väl det här du menar och då säger man så här!”. Det gjorde ju mycket.
Hur mycket Nikki Sixx och Mötley Crüe snackade ni då?
Oscar: (skrattar) Tanken var att Nikki Sixx skulle vara med på skivan, men det blev aldrig så. De höll ju på med sin nya Sixx AM skiva, så Nikki hade väl fullt upp. Tanken var att han skulle prata i ”Let´s get it on”. Där är lite snack i den och då skulle han säga det, men det blev inte så, så det blev James som fick säga det istället. Men vi visste inte ens när vi fått färdiga produktionen, masteringförslaget, om det var Nikki eller inte. (skrattar)
Hur blir det med turné och så nu då? Nya effekter, ny scenshow?
Oscar: Sommarfestivalerna blir lite... det blir som det blir. Det är inte så mycket nytt scenshowmässigt efter som detta är som en förlängning av förra sommaren känns det som. Den riktiga Hammerfallturnén börjar inte förrän i höst. På festivaler så har man ju också ett begränsat... man får ju inte vara där och bygga hur länge man vill och ibland är det dagsljus och så vill man ju ofatst dra åt sig så många människor som möjligt. Alla som går på festival har kanske inte koll på Hammerfall och då vill man ju visa ”Det här är Hammerfall!” och köra ett lite bredare spektrum medan på turné får man köra mer av nya skivan, för det är det vi vill göra.
Ni har ingen tanke som många band har nu, att köra hela skivan så som Maiden gjort?
Oscar: Nej, det tror jag är dumt att göra på festivaler i sommar. Kanske inte, men man vet ju aldrig. Vi är lite för fega för det just nu.
Ok. Jag tackar!
Oscar. Tack själv!
/Niclas
