Starstruck memories!
(Athena Kottak backstage SRF 2007)
Vad gör man när man träffar Tommy Lees syrra? Jo, man snackar skvaller om kändisbrorsan och hans band. Men vi tar det från början.
Sweden Rock Festival 2007. Scorpions spelar på stora scenen och dagen till ära har jag lyckats fixa till mig en intervju med självaste gitarrguden Rudolf "Väderkvarnen" Schenker. Kan du ha ett mer tyskt namn än så?
Via mail och en generös tysk promokille på BMG, lyckas jag mot alla odds få denna relativt stora intervjumöjlighet. Stor pga att lilla Metal Shrine inte riktigt simmade med de stora websitefiskarna.
Sen eftermiddag denna händelserika dag blir jag och polaren inslussade till backstageområdet på SRF. Väl där börjar en lång, lång väntan, som sig bör, när det handlar om intervjuer. Vi slår oss ner och känner oss något obekväma. Mest med tanke på att större delen av Scorpions sitter vid ett bord bredvid och äter kvällsmat. Uli Jon Roth dyker upp i trätofflor och ett litet kramkalas utbryter medlemmarna emellan.
Av promokillen blir vi tillsagda att vänta ytterligare, då Rudolf måste få sin obligatoriska massage. Vi hör hur Motörhead drar igång i bakgrunden, men svarar självfallet att det inte är några problem med att vänta.
I ögonvrån ser jag en kvinna stå och snacka med en svensk skivbolagsrepresentant. "Är det inte...?", tänker jag för mig själv. Lite senare kommer hon gående förbi oss och jag samlar mod. "Are you Athena?" och självfallet är hon det. Hon har hängt med sin man, James Kottak och börjar snabbt berätta historier om än det ena, än det andra.
Helt plötsligt är Rudolf redo för intervju. Athena frågar om vi ska hänga kvar efteråt och visst ska vi det. Intervjun går bra. Rudolf är pratglad och trevlig. Bredvid honom under hela intervjun sitter en ung dam och läser en tidning. Vi får aldrig riktigt klart för oss om hon är dotter, ung fru eller bara en groupie.
När intervjun är klar kliver vi ut ur den linimentosande stugan och möter upp Athena. Den tyska promokillen frågar manande om vi fått vad vi vill ha? Jo visst har vi det, men vi ska ju hänga med Athena.
Athena visar sig vara sprallig som en tonåring på dextrosol och börjar berätta historier om sin käre bror. Det visar sig att han vid ett tillfälle hyrt en form av spåkvinna för att "rensa" sitt hus. Samma hus som den berömda videofilmen delvis spelades in i. Kvinnan gick från rum till rum, mumlade konstigt och utövade sin magiska rening. Vi skrattar så att vi gråter!
Tidigare under veckan har Athena besökt Gods of Metal med Scorpions och där sett Mötley Crüe uppträda. Hon skrattar gott åt Vince när hon berättar om hur de använder sig av förinspelad sång och hur Vince missade att mima.
Plötsligt frågar Athena oss om vi vill hänga med upp på scen och se Scorpions live därifrån. Vi försöker förklara att vi inte har några stagepass, men hon bara skämtar bort det, bjuder på chips och tar täten mot scenen. En minut senare står vi till höger, sidan om scenen och ser bandet gå på till publikens jubel. Vi diggar och Athena hämtar förtäringar.
Efter ett tag vill hon att vi ska smyga fram bakom James trumset för att se hans solo därifrån. Hon tar oss i händerna som två små barn och vi hukar oss bakom förstärkarna. Väl framme vid trumsetet står det snabbt klart att herr Kottak inte vill ha oss där. Tydligen är Mathias Jabs förbannad på Uli Jon Roth som får för mycket tid i spotlighten och detta går ut över James och de andra. Vi smyger tillbaka, fast till andra sidan, där jag nästan krockar med Klaus Meine, som ska vila ut i ett litet svart tält.
När giget är över frågar Athena om vi vill hänga med till Köpenhamn? Visst hade det varit kul svarar vi, men vi har ju jobb, familj och annat ansvar och tackar artigt nej till inbjudan.
Några månader senare intervjuar jag henne på telefon. Vi snackar löst om att ses när jag kommer till LA. Dock blev det inget av det. Jo, jag kom till LA och jo, jag blev inbjuden till ett Kottak-gig i Beverly Hills, men det var sista kvällen innan flyget hem till Svedala och det funkade helt enkelt inte.
Men men, tänk vad ett litet backstagebesök kan generera historier.
/Niclas