Black Trip är ännu ett i raden av svenska band, som hyllas unisont av recensenterna och hårdrocksfansen.
Med den gamle skinnpiskaren Flinta Stjärnvind i spetsen, som nu sadlat om till gitarrist, bjuds det på hårdrock med rötterna i tidigt 80-tal och det låter väldigt bra. Saxon är ett band som nämns som referens, men bandet själva ser inte riktigt den kopplingen, eller gör dem det?
Jag slog mig ner i en soffa på skivbolagets kontor och snackade hårdrock med Peter och Joseph, där den förstnämnde framstod lite som äldremannen i bandet. Han som sitter inne med all kunskap och som dessutom visade sig vara en pratglad hägerstensbo, som knappt lät sångaren Joseph få en syl i vädret.
Hur samlades Black Trip ihop?
Joseph: Det var lite slumpartat när jag och Peter träffade varandra. Jag kände inte Peter alls.
Peter: Vi spelade på festivaler ihop i Tyskland, Nifelheim och Enforcer, och drack lite bärs ihop. Sedan träffades vi på krogen någonstans och det var jäkligt ytligt egentligen. Sedan var det en festival då det var en hel busslast med band som Candlemass, Ghost, eller de flög väl dit, men då träffades vi och jag frågade om han kunde tänka sig att spela in en demo. Jag hade redan spelat in demos av de flesta låtarna. Någon låt kom väl till senare, men då var det glasklart. Jag hade provat lite annat folk innan. Det är lite trist med etablerade sångare, eller trist... JB från Grand Magus sjöng in ”Goin´under” på demo, men då lät det som att jag gjort en märklig låt med Grand Magus. Jag menar, King Diamond skulle kunna sjunga med vem som helst, men det skulle bara låta som en konstig King Diamond-låt. Det är för synonymt, så det var jävligt skönt att hitta en sångare som inte var etablerad i den här genren, utan det här blev snarare synonymt med Black Trip.
Hur blev det det här soundet då? Alla pekar ju på retro, 80-talet, NWOBHM och så vidare.
Peter: De pekar på det man själv säger, har jag märkt. På riktigt, så är Saxon en av mina största influenser till hur låtarna har blivit. Så enkelt är det, men däremot kan jag inte peka på ett enda riff som låter som Saxon. Ändå skriver alla att vi låter som och är influerade av Saxon. Vad bottnar det i?
Joseph: Det är en jätteenkel förklaring för att folk ska fatta, men jävligt tråkig också.
Peter: Sebastian sa en jävligt bra grej. Det som kanske gör att det låter som det eller att man jämför det med NWOBH 79-82, eller vad det var... vi tillhör inte Horisont, Graveyard och det där 70-talssoundet. Heavy metal band som är influerade av Judas Priest gillar plattan ”Screaming for vengeance” och vi är mitt emellan där. Vi har väl ändå lite gubbsväng någonstans och det är väl där man kan känna igen sig i första skivan med Saxon. Det är likväl en influens, men det vore fruktansvärt om man lät som Saxon för då är det ju ingen mening med det. Man är ju influerad av det på ett sätt.
Peter: Det gör ju inte jag heller, men om man skulle förklara det för en alien som kommer och man var tvungen, så är det ju mer 79-82 än 83 och framåt eller 79 och bakåt. Vi har ju inte Hammondmattor och liknande. Vi har ju inte det soundet och inte heller det där Judas priest-soundet som exempelvis RAM. Vi är ju egentligen bara ett rockband. Det är väl det vi är, ett hårdrocksband. Men jag gör ju så själv när jag lyssnar på en skiva. Man relaterar ju till någonting omedvetet. Man drar paralleller.
Men det är ju en väldans massa svenska band som kör det här retrostuket nu. Det poppar ju upp ett nytt band i veckan och har gjort så de senaste åren.
Peter: ”The sleeper” på singeln, som kom innan skivan, den skrev ju jag för 10 år sedan och spelade in en demo på. Tyrant på bas, Lill Erik från Watain på gitarr och jag på trummor. Så var den första demoinspelningen. Äldsta låten på skivan ”Tvar dabla” är väl från 2006, men jag tittar inte bakåt när jag skriver riff eller sätter ihop en låt. Jag tänker bara att jag vill göra en bra låt, som jag skulle vilja dricka bärs till själv. Jag tänker inte att det ska gå eller inte ska gå, i en viss riktning. Man kommer på något bra och fortsätter bara på det spåret. Jag tycker definitivt att vi inte låter som ett annat band i Sverige just nu. Vi har något eget uttryck, som skiljer sig från många band. Så tänker säkert alla, men jag är ganska övertygad om att det är så. Vi fyller väl ett litet tomrum.
Så du hade musiken och Joseph fick skriva texterna? Fick du fritt spelrum?
Joseph: Ja, det finns väl några titlar på skivan som jag rättat mig efter, som Peter hade från början, som ”Tvar dabla”, ”Voodoo queen” och ”Radar”. Där spelar det ju ingen som helst roll. Det finns ingen inspiration överhuvudtaget, inte ens från hårdrock. Det behöver inte vara det. Jag skulle nästan hålla det hemligt, vilka som varit mina inspirationskällor. Jag tror inte någon hårdrockare skulle kunna lista ut det.
Har namnet Black Trip också hängt med länge?
Peter: Ja. Jag spelade på Gates of Metal med Merciless och träffade Daniel från Wolf och vi blev jäkligt bra polare direkt.
Joseph: Jag kom fram med min jeansväst och ville få den signerad.
Peter: Jag kommer inte ihåg det. Du har sagt att jag inte var dryg i alla fall. (skrattar)
Joseph: Nej, du var ju mediatränad då. (skrattar)
Peter: Men den kvällen snackade jag och Daniel om att sätta ihop någonting, som inte lät som Wolf och jag kom på namnet. Eller kom på? Jag såg det på den där Samael-skivan (Ceremony of opposites 1994), så det var väl inte svårare än så. Jag tyckte det funkade och började skriva låtar och spela in demos och skickade till honom, bara som ett bollplank. Men namnet var väl lite att det skulle vara mörkt och så där tufft, men sedan försvann Mercyful Fate-soundet då det där maskgänget (Ghost) kom. Det blev vad det blev i och med att Joseph började sjunga. Jag tycker han låter som en 50-årig bluesgubbe med en väldigt själfylld röst, som passar låtarna. Vi började spela ihop som band och Sebastian är jäkligt bra på smådetaljer och dynamik och sa saker som att jag skulle spela själv på första versen i någon låt och det färgar ju också hela soundet.
Peter är ju betydligt äldre. Blir han nu den man går till för att lära sig?
Joseph: Nej, jag tycker det känns som att vi ger och tar av varandra. Det finns jäkligt mycket att lära sig av andra som har varit med länge.
Peter: Ålder är inte intressant och jag tycker inte det spelar någon roll. Jag tänker aldrig på att Joseph är så mycket yngre än jag är. Det händer kanske ibland när han är sen och så och då kickar föräldern i mig igång och jag suckar och himlar med ögonen. Fast det har ju inte med musiken att göra.
Joseph: Självklart, men musikaliskt är vi på samma nivå, men sedan är det ju att Peter spelat så jäkla länge, så det är klart att det finns mycket att lära utav det, rent businessmässigt.
Peter: Förhoppningsvis kan jag undvika några fällor åt oss. Man har ju en fördel av att ha varit med länge och fått ta smällar på käften. Man känner folk och det öppnar så klart dörrar och en del kan känna igen mitt namn och det är väl bra. Det ska man ta vara på, tycker jag. Något ska man väl ha när man är 40 år.
Om nu detta växer och det händer mer och mer kring bandet, skulle du då prioritera Black Trip över Enforcer, Joseph?
Joseph. Det kan jag inte svara på. Mitt mål är att ha ett gig varje dag. Så skulle jag vilja ha det.
Peter: Så är det för mig med om det skulle rusa iväg. Frågan kommer alltid om exempelvis en tre månadersturné. Allt är relativt. Jag har två ungar, Sebastian har två och Johan har tre. ”Kan du tänka dig en tre månadersturné? Ja, får jag två årslöner?”. Allt är relativt, men jag tror inte det är nödvändigt att man måste gå all in för att exponeras och nå ut till folk. Hur många hundår har man inte gjort och inte fan blev jag miljonär för att jag var ute på 200 gig per år i tio års tid med Entombed! Jag tappade håret och blev bittrare och surare, om möjligt. Det kan också vara en nackdel att tjata sönder ett band. Till slut blir det ”Är det här Hässleholm? Har vi inte varit här två gånger i år redan?”. Hur kul är det? Men det är klart att vi vill att det här ska bli stort, det vill man ju inte annat. Man blir ju nästan berusad av all bra respons vi fått.
Peter: Ja, precis. Den fick en trea i DN och det tyckte jag var lite ljummet, men det är många som läst det å andra sidan, plus att man fick vara med i DN. Det är en massa lärare på barnens skola som sagt, ”Peter Stjärnvind, jag vill prata med dig!” och jag tänkte ”Vad har dottern gjort nu? Hon brukar inte ställa till det.”. Sedan har de bara sagt ”Jäkla bra platta! Grattis!”. (skrattar) Sådant är ju kul så klart.
Var det tänkt från början att arbeta med Fred Estby?
Peter: Jo, det tror jag.
Joseph: Jo, men vi kände honom och han var väl den enda vettiga.
Peter: Både jag och Joseph var väl ganska överens om att vi inte behövde en utomstående producent. Vi var rätt klara med hur det skulle låta. Det var mer en ljudproducent vi behövde och då hade vi ju Fred. Det flöt på ganska bra. Vi spelade väl in i två veckor och mixade i en. Sedan har vi spelat in en splitsingel med Dead Lord och en med Imperial State Electric också. De spelade in ”The bells” och vi spelade in en Imperiallåt. Det är lite släpp som kan komma pö om pö. Sedan snackar vi om att gå in i studion igen första veckan i april nästa år och då har vi snackat om att spela in själva, så som vi gjorde med singeln till Sweden Rock Magazine. Vi har väl en fem låtar redan och de känns redan nu mer intressanta. Jag skrev de låtarna snabbt efter skivan, men nu har jag inte skrivit en låt på två månader. De fem kom ju till för att man fortfarande var i rullning från inspelningen. Det är en bra förstaskiva och det är kul med all bra respons, men å andra sidan tycker jag att den är värd det. Och jag är glad över att den inte associeras med våra andra band. Det har inte stått någonting om Nifelheim eller Enforcer.
Joseph: Ja, det är ju nu som det börjar rulla. På första skivan har man satt ihop ett sound och man blir ett band och vet hur alla fungerar. Ska jag vara ärlig känns det mycket lättare att sätta ihop andra skivan. Nu behöver man inte leta sig fram och man har mycket större självförtroende. Jag tycker att den här plattan är bra, men lyckligtvis känner jag att det kan göras så mycket bättre.
Är det något planerat i turnéväg?
Joseph: Vi har precis börjat boka nu.
Peter: Vi förhandlar. Vi har fått många förslag och från flera festivaler. Det närmsta är Lucia med Bombus på Debaser Strand.
Videon till ”Radar” då?
Peter: Vi spelade i Mariehamn i mars eller april och då passade vi på att spela in den på dagen under soundcheck. Man har ju sällan budget till att göra dyra videos nuförtiden, men det är ett lätt sätt att få fram budskapet om hur man ser ut och låter. Man kan ju också göra som storbolagen med popartisterna och göra en sådan där lyric video med en massa stillbilder. Det ser ju ut som en skärmsläckare och är ju jävligt tråkigt. Men att göra en enkel video är ett jäkla bra sätt att promota sig på. Det kostade oss ingenting att spela in och kanske 1600 att klippa den. Kristian Ekeblom, som gör precis allt med layout och så vidare, han är som en sjätte medlem och är jävligt cool och ställer alltid upp. Han tycker verkligen om bandet och är jävligt duktig och han hade några idéer för videon. Vi hade snackat lite innan om att vi ville ha skärmfilter och att det skulle se ut lite som Saxon på Top of the Pops 1980.
/Niclas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar