Att gamla Anvil toppar iTuneslistan just nu är kul på så många olika sätt. Rage Against The Machine hade ju nöjet att klättra upp till förstaplatsen i England förra året under juletid, efter en liknande kampanj som den här i Sverige. All heder åt det, för kan man på något sätt få folk att vakna upp och inse att mycket av det som hamnar på topplistorna världen över är rent undermålig musik, är det bra jobbat.
Med det sagt, åtetgår vi till Anvil. Detta evigt slitande band, som aldrig fått sitt riktiga break, aldrig sålt några större mängder skivor och aldrig fått sälja ut de stora arenorna. Filmen om bandet kastade in dem i spotlighten på ett sätt de inte riktigt själva var beredda på. Helt plötsligt hyllades de världen över och överöstes med diverse priser. Kudos åt dem för det. Filmen är bra och charmerande, men personligen hade jag nog lite för höga förväntningar och kände direkt efter att jag sett den att "Var det inte mer?" tänket infann sig.
Jag lyssnade aldrig på Anvil när det begav sig, av någon anledning. Jag minns deras skivomslag från baksidan på OKEJ där de alltid fanns med på postorderfirmans lista. Dock kan jag bara säga att det finns en väldigt enkel anledning till att det aldrig blev något av detta band; de är helt enkelt ganska usla.
"Metal on metal", som nu ligger etta på iTunes är en relativt trivial låt utan någon större finess. Att folk världen över ställer sig frågande till deras brist på framgång ter sig för mig väldigt underlig. Som bäst låter Anvil som ett något vassare Spinal Tap, men mer är det inte. När männsikor sedan drar paralleller till band som Metallica och Anthrax och andra 80-talsband som genomfört segertåg världen över och menar att Anvil borde vara lika framgångsrika, ja då vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Summa sumarum, Anvil blev aldrig stora för att de helt enkelt inte är bra. Däremot tycker jag att listettan är riktigt god humor.
/Niclas
