Hysteriskt kul bild i LA Weekly på den ondskefulle kortisen. Jag bara måste hålla med skribenten om att det är katter, kultkändiskap och narcissism fångat i en enda bild.
Glenn i LA Weekly
/Niclas
fredag 1 oktober 2010
Skivrecension
Despite "Clenched" 2010
Och i Göteborg manglas det på som om inget hänt! Västkustbaserade Despite prånglar ut rå metal som hamnar någonstans mellan exempelvis In Flames och danska Hatesphere.
Den growlande och sågtandade sången bidrar effektfullt och coola break som i hysteriska "God of flies" gör att intresset bibehålles genom i stort sett hela plattan.
Andreas Kleerup har varit med på ett hörn med lite strängarrangemang och omslaget är gjort av samme man, Derek Hess, som ligger bakom In Flames "Come clarity".
Nog svänger det alltid och även om mitt intresse för denna genre inte är allt för stort, rycks jag med i flera låtar och kan bara konstatera att det fortfarande pyr i Götet.
Betyg: 3/5
/Niclas
Despite "Clenched" 2010
Och i Göteborg manglas det på som om inget hänt! Västkustbaserade Despite prånglar ut rå metal som hamnar någonstans mellan exempelvis In Flames och danska Hatesphere.
Den growlande och sågtandade sången bidrar effektfullt och coola break som i hysteriska "God of flies" gör att intresset bibehålles genom i stort sett hela plattan.
Andreas Kleerup har varit med på ett hörn med lite strängarrangemang och omslaget är gjort av samme man, Derek Hess, som ligger bakom In Flames "Come clarity".
Nog svänger det alltid och även om mitt intresse för denna genre inte är allt för stort, rycks jag med i flera låtar och kan bara konstatera att det fortfarande pyr i Götet.
Betyg: 3/5
/Niclas
Skivrecension
Deathbound "Non compos mentis" 2010
Det fjärde albumet av svenska Deathbound är en brutal blandning av death metal och grindcore. Dvs en jäklans go (och blodig) röra av influenser från band som
t ex: Napalm Death, Nasum, Carcass och kanske även svenska Dismember.
Skivan inleds med ”I Hate Them Still” och här håller ingen av medlemmarna tillbaka med några aggressioner direkt!
Sångaren Kai spottar och fräser som en nybadad katt och jag kan inte annat än spinna till detta dundrande lok.
Det enda jag kan klaga på är att promoskivan jag fick var sönder och därför inte ville låta mig höra alla låtarna, annars finns inget att beklaga sig över.
Köp detta!
Betyg: 4/5
/Sara Andersson
Deathbound "Non compos mentis" 2010
Det fjärde albumet av svenska Deathbound är en brutal blandning av death metal och grindcore. Dvs en jäklans go (och blodig) röra av influenser från band som
t ex: Napalm Death, Nasum, Carcass och kanske även svenska Dismember.
Skivan inleds med ”I Hate Them Still” och här håller ingen av medlemmarna tillbaka med några aggressioner direkt!
Sångaren Kai spottar och fräser som en nybadad katt och jag kan inte annat än spinna till detta dundrande lok.
Det enda jag kan klaga på är att promoskivan jag fick var sönder och därför inte ville låta mig höra alla låtarna, annars finns inget att beklaga sig över.
Köp detta!
Betyg: 4/5
/Sara Andersson
Skivrecension
Clonecircle "Behind the wire" 2010
Håll i er Deathstars och The Kovenant, för här kommer danska Clonecircle!
Ja, detta band har många likheter med nämnda sminkade pojkar, Clonecircle spelar en blandning av electro, industri och (goth) metal.
Det som skiljer sig Clonecircle från de andra banden är dock den lite snällare sången, Martin Hellgren låter som valfri finsk metalsångare med en knorr av Mike Patton (Faith No More), snarare än som en ond gothrobot från framtiden.
Låtarna blir faktiskt nästan som värsta allsången med denna typ av sångstil. Men jag får väl medge att ”Behind The Wire” är duktigt skapad och en del melodier sätter sig. Många människor kommer nog skaka livligt på lilla synthluggen till denna skiva.
Betyg: 3/5
/Sara Andersson
Clonecircle "Behind the wire" 2010
Håll i er Deathstars och The Kovenant, för här kommer danska Clonecircle!
Ja, detta band har många likheter med nämnda sminkade pojkar, Clonecircle spelar en blandning av electro, industri och (goth) metal.
Det som skiljer sig Clonecircle från de andra banden är dock den lite snällare sången, Martin Hellgren låter som valfri finsk metalsångare med en knorr av Mike Patton (Faith No More), snarare än som en ond gothrobot från framtiden.
Låtarna blir faktiskt nästan som värsta allsången med denna typ av sångstil. Men jag får väl medge att ”Behind The Wire” är duktigt skapad och en del melodier sätter sig. Många människor kommer nog skaka livligt på lilla synthluggen till denna skiva.
Betyg: 3/5
/Sara Andersson
Skivrecension
Anoxia "Lapdance for the devil" 2010
Detta är debutalbumet från danska Anoxia.
Bolaget Target Distribution skryter med att Anoxias omslag skulle kunna platsa bland Iron Maiden och Metallica och jag undrar för mig själv hur de tänker då…?
Skulle denna storbröstade silikonkvinna, som Djävulen själver är på väg att bestiga, vara av lika hög rang som ”Master Of Puppets” eller ”Number Of The Beast”? Icke för mig!
Och musiken är heller inte lika professionell eller bra. Det svänger förvisso stundtals, men detta är ändå ett medelmåttigt släpp.
För att inte tala om titeln… Skoj, men knappast något som tävlar mot Maiden!
Denna heavy metal blandad med hårdrock klarar jag mig utan.
Betyg: 2/5
Sara Andersson
Anoxia "Lapdance for the devil" 2010
Detta är debutalbumet från danska Anoxia.
Bolaget Target Distribution skryter med att Anoxias omslag skulle kunna platsa bland Iron Maiden och Metallica och jag undrar för mig själv hur de tänker då…?
Skulle denna storbröstade silikonkvinna, som Djävulen själver är på väg att bestiga, vara av lika hög rang som ”Master Of Puppets” eller ”Number Of The Beast”? Icke för mig!
Och musiken är heller inte lika professionell eller bra. Det svänger förvisso stundtals, men detta är ändå ett medelmåttigt släpp.
För att inte tala om titeln… Skoj, men knappast något som tävlar mot Maiden!
Denna heavy metal blandad med hårdrock klarar jag mig utan.
Betyg: 2/5
Sara Andersson
Skivrecension
Hydrogyn "Judgement" 2010
Vad Pepsi och producenten Michael Wagener ser i detta band har jag väldigt svårt att förstå. De förstnämnda sponsrade bandet tidigt och såg bl a till att de fick spela inför en gigantisk publik under NASCAR 2005 och gamle 80-talsproducenten Wagener (Alice Cooper, Skid Row mfl) producerade detta nyutkomna album och menar att de är "the next big thing".
Hydrogyns stora och enda tillgång är sångerskan Julie Westlake, som har en helt ok röst och ett tilltalande utseende, dock kan man säkert komma långt på bara röst och bröst, har jag hört.
Nej, "Judgement" haltar rejält och verkar inte riktigt veta var i hårdrockslägret man ska slå ner pinnarna. Ena sekunden lite halvhjärtat Panteraflås för att sedan simma ut i enkelspårig och intetsägande rock.
Och varför snickra ihop en så fullkomligt tandlös version av Fleetwood Macs "Gold dust woman"? Till och med mentala härdsmältan Courtney Love lyckades bättre med det. Mitt tips är att fröken Westlake bryter sig loss och kör solo. Hon skulle säkert kunna utföra betydligt intressantare dåd på egen hand.
Betyg 1/5
/Niclas
Hydrogyn "Judgement" 2010
Vad Pepsi och producenten Michael Wagener ser i detta band har jag väldigt svårt att förstå. De förstnämnda sponsrade bandet tidigt och såg bl a till att de fick spela inför en gigantisk publik under NASCAR 2005 och gamle 80-talsproducenten Wagener (Alice Cooper, Skid Row mfl) producerade detta nyutkomna album och menar att de är "the next big thing".
Hydrogyns stora och enda tillgång är sångerskan Julie Westlake, som har en helt ok röst och ett tilltalande utseende, dock kan man säkert komma långt på bara röst och bröst, har jag hört.
Nej, "Judgement" haltar rejält och verkar inte riktigt veta var i hårdrockslägret man ska slå ner pinnarna. Ena sekunden lite halvhjärtat Panteraflås för att sedan simma ut i enkelspårig och intetsägande rock.
Och varför snickra ihop en så fullkomligt tandlös version av Fleetwood Macs "Gold dust woman"? Till och med mentala härdsmältan Courtney Love lyckades bättre med det. Mitt tips är att fröken Westlake bryter sig loss och kör solo. Hon skulle säkert kunna utföra betydligt intressantare dåd på egen hand.
Betyg 1/5
/Niclas
Skivrecension
Kamelot "Poetry for the poisoned" 2010
För en gammal 80-talshårdrockare som mig själv, är Kamelot ungefär lika intressant som Kikki Danielssons alkoholproblem. För länge sedan såg jag dem live på SRF. Jag satt i gröngräset och undrade vad det var jag tittade och lyssnade på.
Nu, åtskilliga år senare, har min hjärna lika svårt att greppa bandet och dess musik. Visst är det välspelat och självfallet kan man knappast klaga på Roy Kahns röstresurser, men det blir aldrig upphetsande. Mest är det sterilt och innehållslöst och personligen liknar jag dem med de "goa gubbarna" i Hammerfall. Lika småteatraliskt och den ständiga balansgången mellan seriositet och Spinal Tap-överslag är påtaglig. Det går liksom inte att ta det riktigt på allvar.
Bäst blir det i andra spåret "If tomorrow came". En bra låt med någorlunda hyfsad melodi och substans.
Betyg 2/5
/Niclas
Kamelot "Poetry for the poisoned" 2010
För en gammal 80-talshårdrockare som mig själv, är Kamelot ungefär lika intressant som Kikki Danielssons alkoholproblem. För länge sedan såg jag dem live på SRF. Jag satt i gröngräset och undrade vad det var jag tittade och lyssnade på.
Nu, åtskilliga år senare, har min hjärna lika svårt att greppa bandet och dess musik. Visst är det välspelat och självfallet kan man knappast klaga på Roy Kahns röstresurser, men det blir aldrig upphetsande. Mest är det sterilt och innehållslöst och personligen liknar jag dem med de "goa gubbarna" i Hammerfall. Lika småteatraliskt och den ständiga balansgången mellan seriositet och Spinal Tap-överslag är påtaglig. Det går liksom inte att ta det riktigt på allvar.
Bäst blir det i andra spåret "If tomorrow came". En bra låt med någorlunda hyfsad melodi och substans.
Betyg 2/5
/Niclas
Rockbox!
Kul sida med en hel del fakta om alla program som sändes under 80-talet. För många var detta höjdpunkten på veckan. Utan tvekan bästa sättet att höra den senaste hårdrocken som gällde då det begav sig på det ljuva 80-talet.
Rockbox här
/Niclas
Kul sida med en hel del fakta om alla program som sändes under 80-talet. För många var detta höjdpunkten på veckan. Utan tvekan bästa sättet att höra den senaste hårdrocken som gällde då det begav sig på det ljuva 80-talet.
Rockbox här
/Niclas
Mick Wall om Led Zeppelin III.
En lång och givande artikel i ansedda Goldmine om Led Zeppelins tredje album. Mick Wall har tidigare bl a skrivit den mycket läsvärda "When giants walked the earth" om just Plant, Page, Bonham och Jones.
Läs i Goldmine här
/Niclas
En lång och givande artikel i ansedda Goldmine om Led Zeppelins tredje album. Mick Wall har tidigare bl a skrivit den mycket läsvärda "When giants walked the earth" om just Plant, Page, Bonham och Jones.
Läs i Goldmine här
/Niclas
Henry Rollins i Vanity Fair!
Gamle gode Henry dyker upp överallt. Hur denne eminente man hinner med allt är och förblir en gåta.
Senaste utbrottet om USA´s krig i Irak/Afghanistan läser du nedan. Inget om musik, men som alltid när det gäller herr Rollins, intressant.
Rollins i VF här
/Niclas
Gamle gode Henry dyker upp överallt. Hur denne eminente man hinner med allt är och förblir en gåta.
Senaste utbrottet om USA´s krig i Irak/Afghanistan läser du nedan. Inget om musik, men som alltid när det gäller herr Rollins, intressant.
Rollins i VF här
/Niclas
LA Weekly besöker releasefesten för Guitar Hero:Warriors of Rock.
Lina Lecaro besöker Paramount Studios och får uppleva ett glassigt party med ett fakebyggt CBGB´s och seattlekungarna på toppnivå.
Soundgarden på party här
/Niclas
Lina Lecaro besöker Paramount Studios och får uppleva ett glassigt party med ett fakebyggt CBGB´s och seattlekungarna på toppnivå.
Soundgarden på party här
/Niclas
torsdag 30 september 2010
För er som gillar lite exklusivare böcker än pocketutgåvor.
Förlaget Rufus Stone Limited Editions är ett nytt förlag som börjat ge ut riktigt dyra och limiterade utgåvor av musikböcker.
Två av deras verk är dessa om Whitesnake och Ronnie James Dio.
Läs mer här
/Niclas
Förlaget Rufus Stone Limited Editions är ett nytt förlag som börjat ge ut riktigt dyra och limiterade utgåvor av musikböcker.
Två av deras verk är dessa om Whitesnake och Ronnie James Dio.
Läs mer här
/Niclas
onsdag 29 september 2010
NME visar bilder från Jimmy Pages självbiografi.
Engelska NME bjuder på 13 intressanta bilder med kommentarer från Zeppelingitarristens apdyra (ca 500 pund) och mycket exklusiva självbiografi.
Titta och läs i NME
Beställ boken här
/Niclas
Engelska NME bjuder på 13 intressanta bilder med kommentarer från Zeppelingitarristens apdyra (ca 500 pund) och mycket exklusiva självbiografi.
Titta och läs i NME
Beställ boken här
/Niclas
Seattlekungarna intar MSG i NYC.
Väldigt positiv recension av AIC´s gig på Madison Square Garden. Jag fortsätter hoppas att bandet snart kommer hit till våra breddgrader.
AIC i Rolling Stone
/Niclas
Väldigt positiv recension av AIC´s gig på Madison Square Garden. Jag fortsätter hoppas att bandet snart kommer hit till våra breddgrader.
AIC i Rolling Stone
/Niclas
Soundgarden säljer platina första dagen.
"There´s no business like showbusiness", heter det ju. Numera hittar artister alla möjliga sätt att sälja skivor på.
Soundgardens sproilans nya samlingsplatta "Telephantasm" nådde platinastatus redan första dagen och detta tack vare Guitar Hero: Warriors of Rock.
Läs mer i LA Times
/Niclas
"There´s no business like showbusiness", heter det ju. Numera hittar artister alla möjliga sätt att sälja skivor på.
Soundgardens sproilans nya samlingsplatta "Telephantasm" nådde platinastatus redan första dagen och detta tack vare Guitar Hero: Warriors of Rock.
Läs mer i LA Times
/Niclas
Trent tonsätter Facebook.
Demonregissören David Finchers senaste film är "The social network", som handlar om skapandet av världsfenomenet Facebook. Det låter ju egentligen inte alltför upphetsande, men filmen har fått väldigt fina recensioner och blir alldeles säkert en ny fjäder i hatten för herr Fincher.
Soundtracket är signerat Trent Reznor och Atticus Ross och släpps snart som fysisk skiva. I en kortare intervju i LA Times berättar Reznor om arbetet, samt att HBO-serien som baseras på hans "Year zero", är på gång.
Trent i LA Times
/Niclas
Demonregissören David Finchers senaste film är "The social network", som handlar om skapandet av världsfenomenet Facebook. Det låter ju egentligen inte alltför upphetsande, men filmen har fått väldigt fina recensioner och blir alldeles säkert en ny fjäder i hatten för herr Fincher.
Soundtracket är signerat Trent Reznor och Atticus Ross och släpps snart som fysisk skiva. I en kortare intervju i LA Times berättar Reznor om arbetet, samt att HBO-serien som baseras på hans "Year zero", är på gång.
Trent i LA Times
/Niclas
tisdag 28 september 2010
Starstruck memories!
(Athena Kottak backstage SRF 2007)
Vad gör man när man träffar Tommy Lees syrra? Jo, man snackar skvaller om kändisbrorsan och hans band. Men vi tar det från början.
Sweden Rock Festival 2007. Scorpions spelar på stora scenen och dagen till ära har jag lyckats fixa till mig en intervju med självaste gitarrguden Rudolf "Väderkvarnen" Schenker. Kan du ha ett mer tyskt namn än så?
Via mail och en generös tysk promokille på BMG, lyckas jag mot alla odds få denna relativt stora intervjumöjlighet. Stor pga att lilla Metal Shrine inte riktigt simmade med de stora websitefiskarna.
Sen eftermiddag denna händelserika dag blir jag och polaren inslussade till backstageområdet på SRF. Väl där börjar en lång, lång väntan, som sig bör, när det handlar om intervjuer. Vi slår oss ner och känner oss något obekväma. Mest med tanke på att större delen av Scorpions sitter vid ett bord bredvid och äter kvällsmat. Uli Jon Roth dyker upp i trätofflor och ett litet kramkalas utbryter medlemmarna emellan.
Av promokillen blir vi tillsagda att vänta ytterligare, då Rudolf måste få sin obligatoriska massage. Vi hör hur Motörhead drar igång i bakgrunden, men svarar självfallet att det inte är några problem med att vänta.
I ögonvrån ser jag en kvinna stå och snacka med en svensk skivbolagsrepresentant. "Är det inte...?", tänker jag för mig själv. Lite senare kommer hon gående förbi oss och jag samlar mod. "Are you Athena?" och självfallet är hon det. Hon har hängt med sin man, James Kottak och börjar snabbt berätta historier om än det ena, än det andra.
Helt plötsligt är Rudolf redo för intervju. Athena frågar om vi ska hänga kvar efteråt och visst ska vi det. Intervjun går bra. Rudolf är pratglad och trevlig. Bredvid honom under hela intervjun sitter en ung dam och läser en tidning. Vi får aldrig riktigt klart för oss om hon är dotter, ung fru eller bara en groupie.
När intervjun är klar kliver vi ut ur den linimentosande stugan och möter upp Athena. Den tyska promokillen frågar manande om vi fått vad vi vill ha? Jo visst har vi det, men vi ska ju hänga med Athena.
Athena visar sig vara sprallig som en tonåring på dextrosol och börjar berätta historier om sin käre bror. Det visar sig att han vid ett tillfälle hyrt en form av spåkvinna för att "rensa" sitt hus. Samma hus som den berömda videofilmen delvis spelades in i. Kvinnan gick från rum till rum, mumlade konstigt och utövade sin magiska rening. Vi skrattar så att vi gråter!
Tidigare under veckan har Athena besökt Gods of Metal med Scorpions och där sett Mötley Crüe uppträda. Hon skrattar gott åt Vince när hon berättar om hur de använder sig av förinspelad sång och hur Vince missade att mima.
Plötsligt frågar Athena oss om vi vill hänga med upp på scen och se Scorpions live därifrån. Vi försöker förklara att vi inte har några stagepass, men hon bara skämtar bort det, bjuder på chips och tar täten mot scenen. En minut senare står vi till höger, sidan om scenen och ser bandet gå på till publikens jubel. Vi diggar och Athena hämtar förtäringar.
Efter ett tag vill hon att vi ska smyga fram bakom James trumset för att se hans solo därifrån. Hon tar oss i händerna som två små barn och vi hukar oss bakom förstärkarna. Väl framme vid trumsetet står det snabbt klart att herr Kottak inte vill ha oss där. Tydligen är Mathias Jabs förbannad på Uli Jon Roth som får för mycket tid i spotlighten och detta går ut över James och de andra. Vi smyger tillbaka, fast till andra sidan, där jag nästan krockar med Klaus Meine, som ska vila ut i ett litet svart tält.
När giget är över frågar Athena om vi vill hänga med till Köpenhamn? Visst hade det varit kul svarar vi, men vi har ju jobb, familj och annat ansvar och tackar artigt nej till inbjudan.
Några månader senare intervjuar jag henne på telefon. Vi snackar löst om att ses när jag kommer till LA. Dock blev det inget av det. Jo, jag kom till LA och jo, jag blev inbjuden till ett Kottak-gig i Beverly Hills, men det var sista kvällen innan flyget hem till Svedala och det funkade helt enkelt inte.
Men men, tänk vad ett litet backstagebesök kan generera historier.
/Niclas
(Athena Kottak backstage SRF 2007)
Vad gör man när man träffar Tommy Lees syrra? Jo, man snackar skvaller om kändisbrorsan och hans band. Men vi tar det från början.
Sweden Rock Festival 2007. Scorpions spelar på stora scenen och dagen till ära har jag lyckats fixa till mig en intervju med självaste gitarrguden Rudolf "Väderkvarnen" Schenker. Kan du ha ett mer tyskt namn än så?
Via mail och en generös tysk promokille på BMG, lyckas jag mot alla odds få denna relativt stora intervjumöjlighet. Stor pga att lilla Metal Shrine inte riktigt simmade med de stora websitefiskarna.
Sen eftermiddag denna händelserika dag blir jag och polaren inslussade till backstageområdet på SRF. Väl där börjar en lång, lång väntan, som sig bör, när det handlar om intervjuer. Vi slår oss ner och känner oss något obekväma. Mest med tanke på att större delen av Scorpions sitter vid ett bord bredvid och äter kvällsmat. Uli Jon Roth dyker upp i trätofflor och ett litet kramkalas utbryter medlemmarna emellan.
Av promokillen blir vi tillsagda att vänta ytterligare, då Rudolf måste få sin obligatoriska massage. Vi hör hur Motörhead drar igång i bakgrunden, men svarar självfallet att det inte är några problem med att vänta.
I ögonvrån ser jag en kvinna stå och snacka med en svensk skivbolagsrepresentant. "Är det inte...?", tänker jag för mig själv. Lite senare kommer hon gående förbi oss och jag samlar mod. "Are you Athena?" och självfallet är hon det. Hon har hängt med sin man, James Kottak och börjar snabbt berätta historier om än det ena, än det andra.
Helt plötsligt är Rudolf redo för intervju. Athena frågar om vi ska hänga kvar efteråt och visst ska vi det. Intervjun går bra. Rudolf är pratglad och trevlig. Bredvid honom under hela intervjun sitter en ung dam och läser en tidning. Vi får aldrig riktigt klart för oss om hon är dotter, ung fru eller bara en groupie.
När intervjun är klar kliver vi ut ur den linimentosande stugan och möter upp Athena. Den tyska promokillen frågar manande om vi fått vad vi vill ha? Jo visst har vi det, men vi ska ju hänga med Athena.
Athena visar sig vara sprallig som en tonåring på dextrosol och börjar berätta historier om sin käre bror. Det visar sig att han vid ett tillfälle hyrt en form av spåkvinna för att "rensa" sitt hus. Samma hus som den berömda videofilmen delvis spelades in i. Kvinnan gick från rum till rum, mumlade konstigt och utövade sin magiska rening. Vi skrattar så att vi gråter!
Tidigare under veckan har Athena besökt Gods of Metal med Scorpions och där sett Mötley Crüe uppträda. Hon skrattar gott åt Vince när hon berättar om hur de använder sig av förinspelad sång och hur Vince missade att mima.
Plötsligt frågar Athena oss om vi vill hänga med upp på scen och se Scorpions live därifrån. Vi försöker förklara att vi inte har några stagepass, men hon bara skämtar bort det, bjuder på chips och tar täten mot scenen. En minut senare står vi till höger, sidan om scenen och ser bandet gå på till publikens jubel. Vi diggar och Athena hämtar förtäringar.
Efter ett tag vill hon att vi ska smyga fram bakom James trumset för att se hans solo därifrån. Hon tar oss i händerna som två små barn och vi hukar oss bakom förstärkarna. Väl framme vid trumsetet står det snabbt klart att herr Kottak inte vill ha oss där. Tydligen är Mathias Jabs förbannad på Uli Jon Roth som får för mycket tid i spotlighten och detta går ut över James och de andra. Vi smyger tillbaka, fast till andra sidan, där jag nästan krockar med Klaus Meine, som ska vila ut i ett litet svart tält.
När giget är över frågar Athena om vi vill hänga med till Köpenhamn? Visst hade det varit kul svarar vi, men vi har ju jobb, familj och annat ansvar och tackar artigt nej till inbjudan.
Några månader senare intervjuar jag henne på telefon. Vi snackar löst om att ses när jag kommer till LA. Dock blev det inget av det. Jo, jag kom till LA och jo, jag blev inbjuden till ett Kottak-gig i Beverly Hills, men det var sista kvällen innan flyget hem till Svedala och det funkade helt enkelt inte.
Men men, tänk vad ett litet backstagebesök kan generera historier.
/Niclas
söndag 26 september 2010
På önskelistan.
Den eminente rockfotografen Ross Halfin, som fotat allt och alla, kommer nu med en saftig bok om Metallica.
Text från förlaget: "He just gets right the fuck in there. . . . Every drop of sweat, every molecule of saliva, every out-of-place nose hair, it all gets captured cuz he's just fucking there."—Lars Ulrich
Legendary music photographer Ross Halfin has documented Metallica for nearly 25 years, from their beginnings as a scrappy, furious garage band to their current status as the heaviest and most popular metal band in the world. "The Ultimate Metallica" collects the best of Halfin's amazing images, taken over the years with access granted exclusively to him as the band's main lensman. His candid photographs—taken on stage, backstage, on and off tour—are supplemented by text from many people close to the band, including managers and music writers, plus some colorful personal observations from Halfin himself.
Legendary music photographer Ross Halfin has documented Metallica for nearly 25 years, from their beginnings as a scrappy, furious garage band to their current status as the heaviest and most popular metal band in the world. "The Ultimate Metallica" collects the best of Halfin's amazing images, taken over the years with access granted exclusively to him as the band's main lensman. His candid photographs—taken on stage, backstage, on and off tour—are supplemented by text from many people close to the band, including managers and music writers, plus some colorful personal observations from Halfin himself.
/Niclas
Duff McKagan delar med sig av sin erfarenhet.
Gamle Duff är ju numera nykter och drogfri och ser på livet med andra ögon. I sin senaste krönika i Seattle Weekly ger han 10 tips om hur du överlever i rockvärlden.
Favorittipset: "Don´t smoke crack on a leased private jet. The smell gets into EVERYTHING.
Duffs tips
/Niclas
Gamle Duff är ju numera nykter och drogfri och ser på livet med andra ögon. I sin senaste krönika i Seattle Weekly ger han 10 tips om hur du överlever i rockvärlden.
Favorittipset: "Don´t smoke crack on a leased private jet. The smell gets into EVERYTHING.
Duffs tips
/Niclas
Bokrecension
Brian Johnson
"Rockers and rollers - An automotive autobiography from AC/DC´s legendary frontman" 2009
Mitt intresse för allt motordrivet är minimalt. Mitt intresse för AC/DC är gigantiskt. Bandet var min allra första hårdrockskärlek och den började spira under det sista halvåret av 1980 och är än idag i full blom, trots en del svackor under 90-talet.
Brian Johnson har ett intresse för bilar som är raka motsatsen till mitt. Han bokstavligen älskar dem, oavsett modell, utseende eller ålder. Med andra ord är det kanske inte så konstigt att hans självbiografi kom att få bilar som tema, vilket tyvärr fick mitt intresse för boken att svalna avsevärt.
I kortare historier förtäljer Brian Johnson om sitt liv genom att koppla ihop bilar han haft under olika perioder i sitt liv. Tyvärr är det ungefär lika roligt som det låter. Visst skriver han många gånger väldigt roligt och de små fräcka kommentarerna får en emellanåt att dra på smilbanden, men mer än så blir det inte. Det blir sammantaget väldans lite rock och lika lite roll, om ni förstår vad jag menar.
Med tanke på det makalösa liv herr Johnson levt så här långt, tycker man att han skulle kunna bjuda på ett något roligare material. Det berättas om bandkollegorna, men även här kopplas alltihop med bilar. Dock är det lite kul hur han beklagar sig över Malcolm Youngs Nissan. En av världens största riffmeisters kör alltså en väldigt oexklusiv och orockandrollig bil. Och storyn om hur han lyckas urinera på Sputnik i Moskva 1991 är riktigt dråplig, men som läsare skulle jag vilja gott mig i mer rock and roll än bensin och olja.
Nej, Brian Johnson borde kunna skriva något vettigare. Vi snackar ju ändå om mannen som skrev texten till “Hells bells”.
/Niclas
Brian Johnson
"Rockers and rollers - An automotive autobiography from AC/DC´s legendary frontman" 2009
Mitt intresse för allt motordrivet är minimalt. Mitt intresse för AC/DC är gigantiskt. Bandet var min allra första hårdrockskärlek och den började spira under det sista halvåret av 1980 och är än idag i full blom, trots en del svackor under 90-talet.
Brian Johnson har ett intresse för bilar som är raka motsatsen till mitt. Han bokstavligen älskar dem, oavsett modell, utseende eller ålder. Med andra ord är det kanske inte så konstigt att hans självbiografi kom att få bilar som tema, vilket tyvärr fick mitt intresse för boken att svalna avsevärt.
I kortare historier förtäljer Brian Johnson om sitt liv genom att koppla ihop bilar han haft under olika perioder i sitt liv. Tyvärr är det ungefär lika roligt som det låter. Visst skriver han många gånger väldigt roligt och de små fräcka kommentarerna får en emellanåt att dra på smilbanden, men mer än så blir det inte. Det blir sammantaget väldans lite rock och lika lite roll, om ni förstår vad jag menar.
Med tanke på det makalösa liv herr Johnson levt så här långt, tycker man att han skulle kunna bjuda på ett något roligare material. Det berättas om bandkollegorna, men även här kopplas alltihop med bilar. Dock är det lite kul hur han beklagar sig över Malcolm Youngs Nissan. En av världens största riffmeisters kör alltså en väldigt oexklusiv och orockandrollig bil. Och storyn om hur han lyckas urinera på Sputnik i Moskva 1991 är riktigt dråplig, men som läsare skulle jag vilja gott mig i mer rock and roll än bensin och olja.
Nej, Brian Johnson borde kunna skriva något vettigare. Vi snackar ju ändå om mannen som skrev texten till “Hells bells”.
/Niclas
lördag 25 september 2010
Ett av fynden från dagens skivmässa i Solna.
För ynka 50 pix kom jag över denna lilla godbit. The Crüe live på Perkin´s Palace i Pasadena, Ca - 821119 (KMET original broadcast)
Tydligen spelade bandet två gig denna dag och detta är det första. 5 låtar finns med på officiella släppet "Entertainment or death" (1999), men vet ej om de är från detta gig eller det senare.
Trevlig låtlista och ett mycket tvivelaktigt foto på skivans baksida. Tommy Lee och Vince Neil tillsammans med en ung dam i en något "private session", om man säger så.
Låtlista:
Take me to the top
Looks that kill
Public enemy #1
Red hot
Starry eyes
Piece of your action
Shout at the devil
Merry go round
Running wild in the night
Hotter than hell
Live wire
Knock ém dead kid
/Niclas
För ynka 50 pix kom jag över denna lilla godbit. The Crüe live på Perkin´s Palace i Pasadena, Ca - 821119 (KMET original broadcast)
Tydligen spelade bandet två gig denna dag och detta är det första. 5 låtar finns med på officiella släppet "Entertainment or death" (1999), men vet ej om de är från detta gig eller det senare.
Trevlig låtlista och ett mycket tvivelaktigt foto på skivans baksida. Tommy Lee och Vince Neil tillsammans med en ung dam i en något "private session", om man säger så.
Låtlista:
Take me to the top
Looks that kill
Public enemy #1
Red hot
Starry eyes
Piece of your action
Shout at the devil
Merry go round
Running wild in the night
Hotter than hell
Live wire
Knock ém dead kid
/Niclas
fredag 24 september 2010
Kul och läsvärd artikel om de forna glamkungarna!
Mike Cavanagh på The Guardian skriver mycket läsvärt och roligt om The Sweet och deras uppgång och fall. Andy Scott medverkade nyligen i en reklamfilm för en bilförsäkring, vilket fick Cavanagh att kontakta de två överlevande medlemmarna Scott och Priest. Bl a en intressant story om misshandeln av Connolly 1974, vilken kom att bli ödesdiger för topplistebandet.
The Sweet i The Guardian
/Niclas
Mike Cavanagh på The Guardian skriver mycket läsvärt och roligt om The Sweet och deras uppgång och fall. Andy Scott medverkade nyligen i en reklamfilm för en bilförsäkring, vilket fick Cavanagh att kontakta de två överlevande medlemmarna Scott och Priest. Bl a en intressant story om misshandeln av Connolly 1974, vilken kom att bli ödesdiger för topplistebandet.
The Sweet i The Guardian
/Niclas
Färsk intervju med Kerry King i Revolver Mag.
Kerry snackar bl a om anledningen till att han inte deltog i "Am I evil"- jammet, kommande vinylboxen och ormen Super Zebra.
Kerrys intervju
/Niclas
Kerry snackar bl a om anledningen till att han inte deltog i "Am I evil"- jammet, kommande vinylboxen och ormen Super Zebra.
Kerrys intervju
/Niclas
Rollins spankulerar i Tibet.
Varje gång jag läser gamle Henrys reseäventyr blir jag svårt avundsjuk på hans upplevelser. Senaste blogginlägget förtäljer om besök i bl a Tibet och Bhutan.
Henrys blogg
/Niclas
Varje gång jag läser gamle Henrys reseäventyr blir jag svårt avundsjuk på hans upplevelser. Senaste blogginlägget förtäljer om besök i bl a Tibet och Bhutan.
Henrys blogg
/Niclas
Skivrecension
Kingdom of Sorrow
"Behind the blackest tears" 2010
Debuten var en käftsmäll och Jasta/Windstein följer upp med en rejäl spark i ändalykten. Det är blytungt, men svänger utav helsike! På något vis har duon hittat den perfekta blandningen mellan Hatebreed och Down och levererar ett vax som kommer att inta en topplacering på undertecknads årsbästalista.
Ta bara andra spåret" God´s law in the devil´s land". Mer Lucifer än så kan det inte bli utan att kladda in sig i corpse paint och kväka oljud. Och Jastas röst blir ett utmärkt komplement till äldre Windsteins skrovliga stämband.
Köp, köp, köp!
Betyg. 4/5
/Niclas
Kingdom of Sorrow
"Behind the blackest tears" 2010
Debuten var en käftsmäll och Jasta/Windstein följer upp med en rejäl spark i ändalykten. Det är blytungt, men svänger utav helsike! På något vis har duon hittat den perfekta blandningen mellan Hatebreed och Down och levererar ett vax som kommer att inta en topplacering på undertecknads årsbästalista.
Ta bara andra spåret" God´s law in the devil´s land". Mer Lucifer än så kan det inte bli utan att kladda in sig i corpse paint och kväka oljud. Och Jastas röst blir ett utmärkt komplement till äldre Windsteins skrovliga stämband.
Köp, köp, köp!
Betyg. 4/5
/Niclas
lördag 18 september 2010
Henry besöker Nordkorea och fascineras.
(Foto: Ben Swinnerton)
Senaste blogginlägget från världens argaste man ligger uppe på LA Weekly. Det är alltid intressant när kung Henry skriver.
Henrys blogg
/Niclas
(Foto: Ben Swinnerton)
Senaste blogginlägget från världens argaste man ligger uppe på LA Weekly. Det är alltid intressant när kung Henry skriver.
Henrys blogg
/Niclas
tisdag 14 september 2010
Den gode Henry reser och reser och reser och...
Senaste blogginlägget från en av mina favoriter ligger nu uppe på LA Weekly. Den här gången är han i Kina i väntan på att få åka in i Nordkorea, vilket säkerligen kommer att ge en hel del roliga stories i nästa uppdatering av hans blogg. Dessutom en fantastiskt skön låtlista från senaste radioshowen.
Henrys blogg
/Niclas
Senaste blogginlägget från en av mina favoriter ligger nu uppe på LA Weekly. Den här gången är han i Kina i väntan på att få åka in i Nordkorea, vilket säkerligen kommer att ge en hel del roliga stories i nästa uppdatering av hans blogg. Dessutom en fantastiskt skön låtlista från senaste radioshowen.
Henrys blogg
/Niclas
måndag 13 september 2010
Läs Vince Neils kommande bok redan nu!
Den 23:e september släpps Vince Neils självbiografi "Tattoos & tequila: To hell and back with one of rock´s most notorious frontmen" och om du verkligen inte orkar vänta finns det möjlighet att börja läsa redan nu.
Klicka på länken nedan, vänta på att omslaget laddas upp och bläddra sedan framåt med hjälp av pilarna.
Länk till boken
/Niclas
Den 23:e september släpps Vince Neils självbiografi "Tattoos & tequila: To hell and back with one of rock´s most notorious frontmen" och om du verkligen inte orkar vänta finns det möjlighet att börja läsa redan nu.
Klicka på länken nedan, vänta på att omslaget laddas upp och bläddra sedan framåt med hjälp av pilarna.
Länk till boken
/Niclas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)