Van Halen
"A different kind of truth" 2012
Jag har nästan slutat att skriva skivrecensioner då jag inte längre anser mig ha tid att lyssna igenom en massa plattor jag egentligen inte bryr mig om, men när nu mitt älskade Van Halen äntligen gjort slag i saken och släppt ett nytt album, kan jag inte låta bli.
Det stod tidigt klart att bandet hämtade mängder av idéer och inspiration från gamla 70-talsdemos. Inget nytt grepp, då bandet tidigare grävt i sina gömmor och plockat fram saker som skrevs innan de nått toppen. Ett gammalt exempel är ju "House of pain" från mästerliga "1984", som från början är en demo inspelad långt innan första plattan gavs ut.
Jag hade givetvis en del förhoppningar om att bandet, nu med Diamond Dave i förarsätet igen, skulle kunna spela in något som upphetsade mig betydligt mer än de plattor de släppte med Hagar och Cherone, men samtidigt var jag också nervös för att det skulle bli ett rejält magplask.
När jag nu skriver detta har jag spelat igenom plattan åtskilliga gånger sedan den damp ner i brevlådan i torsdags och jag är knockad. "A different kind of truth" är faktiskt mycket mer än vad jag hoppats på. Det svänger rejält om de flesta låtarna och till och med förstasingeln "Tattoo", som inledningsvis kändes något svag, har hittat hem till mitt musikhjärta och jag ser redan nu hur jag bränner asfalt i sommar med "tattoo" på högsta volym, när familjen beger sig till Öland i solskenet.
Här finns en uppsjö låtar som påminner om fornstora dagar, som exempelvis den ljuvliga "Stay frosty" med sitt intro a´la "Ice cream man", partylåten "Blood and fire" och superba "Big river".
Alla bitar har nästan fallit på plats och bandet låter hungrigt, trots sin ålder. Gubbarna kan än, tro det eller ej och Wolfgang bidrar även han med en hel del. Kanske är det hans unga ålder som fått äldremännen att ta i från tårna och verkligen leverera högklassisk "big rock".
Call me crazy, men jag anser redan nu att detta är en av årets plattor. ´Nuff said!
Betyg 4/5
Niclas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar