Symfonia
"In paradisum" 2011
Att inte nämna ordet 'legend' när man ska recensera Symfonia's debutplatta "In Paradisum" är enligt min mening en omöjlighet. Symfonia är nämligen Timo Tolkki's nya skötebarn och ingen kan väl ha undgått att höra talas om gitarrvirtuosen från tusen sjöars land, Stratovarius' förra överhuvud.
Men det stoppar inte där, Tolkki har nämligen stärkt sitt band med ännu en före detta Stratovarius-medlem i Jari Kainulainen på bas medan Uli Kusch (ex- Gamma Ray, Helloween och Masterplan) sköter trummorna och den högt ärade Andre Matos (ex- Angra, Viper) på sång. Keyboards sköts av Mikko Härkin som jobbat med bland annat Sonata Arctica.
När första spåret "Fields of Avalon" rullar igång så kan jag inte låta bli att dra på smilbanden. Det är precis så fantastiskt bra som bandets line up säger att det ska vara och det är underbart att höra geniet Timo Tolkki skapa riktigt bra Power Metal igen, inte ens i slutet av Stratovarius-eran lyckades han med detta. Fan vet om det inte är det bästa han har åstadkommit sedan "Episode" släpptes 1996.
Det trampar vidare i samma rasande tempo som det ska i Power Metal med "Come by the Hills" och "Santiago" bryter ännu mer mark och leendet har fortfarande inte avtagit. Sedan slinker en ballad in i "Alayna", även den håller mästarklass. "In Paradisum" fortsätter i samma spår och när titelspåret vankas så är det ett högklassigt metal-epos som strömmar ut ur högtalarna.
Inte ens skivans svagaste spår, "Rhapsody in Black", får mig på dåligt humör, den följs upp av "I Walk In Neon" och avslutande balladen "Don't Let Me Go" som snabbt rycker upp skivan till samma nivå igen.
Soundmässigt skulle jag vilja beskriva det som ganska typiskt Tolkki, med många glada keyboardtoner, fräscha gitarrer, lite nedstämdhet i balladerna... Ibland förs tankarna till gamla Edguy, men det är nog mest för att Matos och Sammet stundtals låter fruktansvärt lika, ingen nackdel direkt.
Det som gör mig ledsen är att i för mig skrivande och er läsande stund så finns inte Symfonia längre, de splittrades inte långt efter skivsläppet på grund av att det var svårt att få till turnéer som passade med övriga medlemmars projekt, samt vikande skivförsäljning. Tolkki meddelade samtidigt att han drar sig tillbaks från musiken för gott, låt oss för guds skull hoppas att han ändrar sig. Som vi tidigare fått höra har han ju ganska mycket mentala problem, något som brukar vara förenligt med genialitet, och skulle det vara så att han för gott är borta från metalscenen så har han åtminstone lämnat efter sig en odödlig låtskatt.
Betyg: 4/5
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar