lördag 2 mars 2013

Intervju med Morgan Zocek i Sideburn.


















Sideburn är ett stockholmsband som spelat tillsammans i åtskilliga år och som just nu är aktuella med sitt senaste släpp, den lysande "IV Monument".
För en tid sedan ringde jag upp gitarristen och bandets grundare Morgan och fick en liten pratstund om ditten och datten. Vi diskuterade bland annat nya plattan, kanske ett samarbete med Brian Slagel och även hur det ligger till med hårdrockssträngar. Är det något man kan köpa?

Du nämnde Brian Slager på en av dina facebookuppdateringar. Vad är det som händer där?

Morgan: Just det. Det vet vi inte så mycket om. Jag mailade honom i flera omgångar via Facebook och skickade någon låt då och då, men man tror väl inte riktigt att man ska få svar. Han får väl tusentals sådana. Men så fick jag svar och hans personliga mail och skulle skicka över mer saker dit, så det är på den vägen det är. Mer än så har det inte hänt.

Vad är tanken från ert håll? Är det att han ska släppa Sideburn på sin label?

Morgan: Grejen är den att vi letade efter en licensdeal för man kan ju ha olika i olika länder. Transsubstans, som vi har, är ju bra i Europa men USA-marknaden täcker man väl inte riktigt upp. Jag har kollat runt och det är många band som gör så, så det är väl tanken att släppa den här plattan ordentligt i USA.

Har ni varit över och lirat något i USA?

Morgan: Nej, det har vi inte gjort. Det är först nu som det börjar hända riktigt bra grejer. Det har gått lite på tomgång och det har inte hänt så mycket. Med förra plattan började det väl hända mycket grejer och just efter den här (IV Monument) har vi fått jäkligt mycket respons och vi har fått en bokare i Tyskland och i Spanien och fått ett management. Det är hur mycket som helst. Nu ska vi ut och lira ordentligt.

Har ni varit ute mycket i Europa tidigare eller har det mest varit Sverige?

Morgan: nej, det har varit några festivaler i Tyskland. Det var med förra plattan vi började spela ordentligt ute i landet här. Innan dess har det varit ganska soft. Det är först nu det börjar lossna, känns det som.

Senaste plattan då? Hur ser ni själva på den jämfört med era tidigare släpp? Är det den naturliga utvecklingen?

Morgan: Ja det är det ju. Förra plattan var jag jäkligt nöjd med också, men produktionen tycker jag vi har tagit upp flera snäpp nu. Det låter både lite modernt, men även lite av det där gamla soundet. Jag älskar ju band som Symphony X och speciellt deras trumsound. Lite modernare och en baskagge som låter som en smocka på käften. Förut har vi försökt låta 70-tal, men nu vill jag ha någon sorts blandning i själva soundet och det ska låta up to date, men ändå med grunden i det gamla. Vi har ju lika mycket 80-tal måste jag ju säga, som tidiga Europe och Michael Schenker och även som Sabbath under 80-talet med både Dio och Tony Martin. Vi jobbade med Jonas Edler och spelade in i hans studio (B.A.S. Studio) här i Stockholm. Han hade mycket att göra med att soundet blev som det blev. Han fungerade som en femte medlem och speciellt han och jag satt och jobbade med smådetaljer i mixen, tills vi "hittade fram" till det rätta soundet och nivåerna i mixarna. En grymt duktig och inspirerande kille, som verkligen fick det bästa ur oss.

Ni har ju funnits ett bra tag. Nu när allting är gratis, hur ser man på det som band vad det gäller att släppa skivor?

Morgan: ja, man får nästan vara glad för att man får göra det, höll jag på att säga. Men det känns ändå som att det kommer tillbaka lite. När man är ute och giggar, det är då det mest känns som att man säljer plattor. Man träffar folk och får personlig kontakt. Man kanske signerar en skiva och snackar lite, men visst, man vill ju fortfarande göra skivor. Vi hoppas vi får göra den på vinyl också. Vi får se.

Blir det någon bonusgrej då?

Morgan: Ja, jag vet inte. Vi funderar på att spela in en cover som vi kört i många år, ”Keep on rocking in the free world” med Neil Young, fast i ”Children of the grave” version. Den är ascool! Vi tänkte spela in den redan när vi höll på med plattan men vi hade inte tid.

Vad är de närmsta planerna? Kommer ni vara ute något i sommar?

Morgan: Ja, det är någon festival i Tyskland som är klar och sedan Westbay heaven and Hell här i Sverige. Sedan har vi ett managemnet här i Sverige som också är helt nytt och som ska jobba som fan med festivaler. Vi hoppas ju på en del festivaler. I April blir det Tyskland, så i samband med den där festivalen så lägger vi en liten tysklandsturné och tillsommaren är det tänkt att det ska bli Spanien en vecka eller två.

Ja, Bonafide körde ju en hel vecka i Spanien nyligen.

Morgan:Ja precis- Det funkar bra där nu. Italien är också på gång, så jag vet inte hur vi ska få tiden att räcka. (skrattar) Du kände Jani va?

Nej, vi träffades bara på en fest som hölls av en gemensam vän. Vi stod där med varsin öl i handen och snackade om att höras vid, men det rann ut i sanden.

Morgan: Ok. Det är ju lite olika. Han har tre ungar, men jag har inga och det är klart att han kan ju inte åka hur mycket som helst. Allting ska ju stämma. Man kommer i en viss ålder och vi är i olika stadier, men det går väl att lösa.

Att åka ut och gigga i Tyskland och Spanien, är det bara en enda stor kostnad eller kan man ha tur att gå plus minus noll?

Morgan: Nej, vi måste ju gå plus minus noll och det har vi sagt till bokaren. Det gäller ju att göra en massa marknadsföring innan. Plattan har ju fått en jäkligt mycket respons nu och det kommer recensioner från överallt. Jag jobbar bara halvtid och sitter hela dagarna och mejlar och kollar var andra band får recensioner ifrån och så skickar jag en länk till plattan. Vi har väl 40 recensioner hittills och det är kanske 40 till på gång från hela världen. Man får marknadsföra det som fan här i början för att sedan åka ut och inte gå back. Boka en massa intervjuer och så.

Ja, det var ju annorlunda förr. Sverige då?

Morgan: Vi har en del grejer ute i landet, men alla de där vanliga, små ställena har vi redan spelat på så mycket. Vi försöker ju via vårt managemnet får något bra förbandsgig eller så. Vi har haft lite kontakt med Spiritual Beggars. De och vi känner jag skulle funka jäkligt bra ihop. De är lite åt vårt håll om man nu ska jämföra oss med något. Vi får se vad det blir. Jag har varit i kontakt med Mike Amott. Han lyssnade på våra låtar och tyckte det var jäkligt bra och att vi skulle höras. Man får ju jobba mycket för att skapa nya kontakter.

De sociala medierna idag måste ju göra sådant så mycket lättare om man jämför hur det var innan internet, mail och Facebook?

Morgan: Ja, det är fantastiskt men det gäller ju alla band. Konkurrensen blir som förr men på ett annat sätt. Nu kan vilket band som helst sitta och skicka iväg saker på en sekund. Det gäller bara att man kommer fram i mängden och att de lyssnar. Välja den av 1000 andra som skickat saker. Vi har ju haft tur på den fronten nu för vi har fått många bra kontakter vad gäller bokare och så. Det känns spännande.

Omslaget till senaste plattan, vem har gjort det?

Morgan: Det är samma snubbe som gjort alla omslag, Johan Sparris Skylling. Han är grym!

Ja, just det här senaste omslaget är jäkligt snyggt.

Morgan: Det är ju han och jag som brukar sitta. Jag är ”art coordinator”, eller vad man ska säga? Jag kommer med ett upplägg och sedan så förverkligar han det och så har det varit hela tiden. Det blev grymt. Du känner till Mastodon så klart?

Visst.

Morgan: De har ju gjort en liveplatta (Live at the Aragon) och det är inspirerat av den. ”Något åt det här hålletoch så började vi därifrån.

När började du spela?

Morgan: Överhuvudtaget eller i band?

Överhuvudtaget.

Morgan: När kan det ha varit då? Jag tror jag var 14 när jag började spela trummor i något skolband och så var man ju så jäkla dålig och när det kom en kille som var två år äldre fick han spela trummor och till mig sa de ”Du får börja spela gitarr.”. (skrattar) En kompis i det bandet lärde mig de första ackorden och sedan höll man på med det rätt länge. Jag vet sedan att jag satt och tittade på många sådana här instruktionsvideos, som Yngwie och Vinnie Moore och alla de där shredkillarna. Annars är jag självlärd. Jag kommer ihåg när jag fick första gitarren ochb det är en sådan dä rolig anekdot. Den var från Hobbex så klart och det året fick jag också Ozzys ”Diary of a madman” och Twisted Sisters ”Stay hungry” i julklkapp. Jag började lira som tusan och tyckte det var jättekul och ett halvår senare kom en bekant till min farsa och berättade att man måste stämma gitarren. (skrattar) jag trodde ju det var klart. Jag hade inte koll på någonting och hade bara suttit där och kört på. Det var jäkligt roligt. En annan grej var att jag trodde man kunde köpa hårdrockssträngar. Jag fick ju inte till det där Judas Priest-soundet och så gick jag och frågade efter hårdrockssträngar.

You live and you learn, som man säger.

Morgan: Ja, precis.

När började du lyssna på musik då? Fanns det influenser från föräldrarna? Vad väckte musikintresset?

Morgan: Det var min kusin. Hon hade en POSTER-samling med KISS och jag fick helt enkelt ta över den samlingen när hon hade tröttnat och upptäckt david Bowie. Jag fick alla hennes POSTER och så fick jag låna skivorna, kommer jag ihåg. Vi hade ingen stereo med kassettdäck så man fick kopiera genom att ställa en bandspelare framför grammofonen och så fick alla vara tysta och gå ut ur rummet. (skrattar) KISS var det första och sedan var det bara KISS i något år innan jag började lyssna på annat. Det var liksom ett band i taget och sedan var det Iron Maiden och sedan Judas Priest, Scorpions och alla de vanliga.

Det var likadant för mig vad gäller KISS och de andra banden i början på 80-talet. Köper du fortfarande skivor idag?

Morgan: Nej, inte längre tyvärr. Nu köper jag bara med de absoluta favoritbanden, så jag köper kanske fem plattor om året. Jag älskar ju Spotify och själva idén med det. Men jag har aldrig varit en sådan där riktig nörd som letar efter obskyra grejer.

Inte som Leif Edling och Black Sabbath då?

Morgan: Nej. De flesta band som är riktigt obskyra är ju inte riktigt bra och det är därför de är obskyra. Jag gick ju inte och grävde på Mellotronen förut.

Varifrån kommer inspirationen till att skriva nya låtar då? Från annan musik eller att man bara sitter och riffar fram något?

Morgan: Det är både och. Det är mycket annan musik så klart. Jag lyssnar ju för fan på musik dygnet runt. Även när jag sover så står det på hela natten. Jag lyssnar på mycket hårdare grejer nu och proggressivt och så tänker man ”Det där ska jag sno och göra om lite!”. Man förvaltar och snor snyggt. Mycket sådant är det ju och så inspiration.

Jag kan tänka mig det ja. Ok, jag tackar och bugar för snacket, Morgan!

Morgan: Tack själv!

/Niclas

Inga kommentarer: