Konsertrecension
Steve Harris British Lion
Klubben, Stockholm 130316
Min gissning är att åtminstone hälften av den skara människor som sökt sig till Klubben ikväll kom in gratis. Steve Harris må sälja ut Friends Arena på några minuter med sitt Iron Maiden, men själv lyckas han inte lika bra.
Klubben är halvfull och även om publiken är entusiastisk och bröderna Hårdrock är på plats, känns det en aningens tragiskt. Steve Harris kanske skiter i vilket, men nog måste det vara ett hårt slag mot basistens ego? Själv finner jag den dåliga uppslutningen på sverigegigen fascinerande. Jag har nog haft en naiv tanke om fanatiska Maidenfans och räknade nog kallt med att ett litet spelställe som Klubben skulle vara knökfullt på en lördag. Så är inte fallet och det är lite underligt. Biljetter har under senaste veckan delats ut gratis till höger och vänster på nätet och själv blev jag uppskriven på gästlistan utan att ha bett om det.
Hur som haver, bandet är på bettet och hade det inte varit för Harris bas, som lägger sig som en tjock matta över gitarrerna, så hade det nog inte varit helt tokigt. Visst, låtmaterialet Britsih Lion presenterade på skiva är långt ifrån intressant, men här och där finns små bitar som tilltalar.
Steve Harris har med sig ett entusiastiskt band och under några sekunder undrar jag om J Mascis hoppat in på gitarr? En av gitarristerna är slående like den gamle Dinosaur Jr-snubben.
kanske är det som sagt lite bittert för Steve att veta att han på egen hand inte är ett namn att räkna med, men hans fingrar galopperar över strängarna som de alltid gjort och han ser ut att trivas på den lilla scenen, men något "Scream for me Stockholm!" är det inte. Inte på långa vägar.
Roligast under kvällen ser dock hans svenske och trofasta massör ut att ha, där han skakar tass och kramas med diverse folk i publiken.
Betyg: 2/5
/Niclas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar