Tunga riff från Göteborg, kan det vara något? Visst kan det vara det! Detta band bestående av fem individer har nyligen släppt sin andra EP, "Time without light" och eftersom jag gillar att ställa frågor till folk, föll det sig inte bättre än att Markus (trummor) i The Deadists fick sätta sig ner och besvara några väl utvalda spörsmål.
Håll till godo!
Presentera bandet!
Joacim Axelsson Stjernkrans - Sång
Markus Bolechowski Franklin - Trummor
Paul Freeman - Bas
Peter Aldby - Gitarr
Anders Ek - Gitarr
Markus: Vi är fem personer med varierande bakgrund och härkomst, som för ungefär tre år sedan förenades genom ett gemensamt intresse för tung, gitarrbaserad musik. Samtliga har tidigare varit, eller är nuvarande aktiva i andra band. Bland dessa kan The Process, World of Metal, East Bay Radiation, Slaveyard och Age of Woe nämnas. Det är egentligen inte konstigare än så.
När och hur började det hela?
Markus: Egentligen började allting någonstans runt millennieskiftet. Anders och jag (Markus) var klasskamrater på gymnasiet och började spela ihop under namnet Sebulba. Det började försiktigt med någon cover (förmodligen någon låt av Tool eller Alice in Chains), men ganska snart kom eget material. Ytterligare medlemmar dök upp och vi började spela ute lite grann i Göteborgsområdet. Det var lite spretigt, musikaliskt sett till en början. Som de tonåringar vi var visste vi inte riktigt vilken typ av musik vi ville spela och det kunde bli någon sludge-dänga, följt av en poppig grunge-hit när vi uppträdde. Det, i kombination med den allmänna strulighet som ingår i att vara ung, ledde till en mängd medlemsbyten och konflikter. Någonstans i den härvan kom Peter in, som jag kände sedan tidigare genom gemensamma band och besatte andregitarren. Men så stod vi där utan sångare eller basist. Peter berättade om en engelsman på lagret där han jobbade, som pratade om att han hade musikalisk abstinens sedan flytten från England. Paul kom in i bandet med ett skickligt basspel, men framför allt med en stor väska full med effektpedaler, tillverkade i olika källare i Storbritannien. För att hitta en sångare satte vi till slut in en annons på en musiksajt. Det gav oss en hel del roliga förslag och sångprover, men det tog ett tag innan Joacim hittade oss. När han väl dök upp i repan var det aldrig något snack om saken. The Deadists var en helhet och kunde börja jobba igen.
Berätta lite om arbetet bakom nya plattan?
Markus: Bakom inspelningen av TWOL ligger en lång ganska jobbig process. Efter vår första inspelning (som gjordes 2007 i Grand Recording Studios - samma som TWOL är inspelad i) kom vi mer eller mindre på oss själva med att vi inte var nöjda med det vi hade producerat. Av de sex låtarna vi spelat in var det bara en som kändes representativ för oss som band (Blizzard of Nails, som finns med som bonusspår på den fysiska versionen av TWOL). Det berodde nog till stor del på att vi hade bråttom med att komma in i studion och prestera, när vi väl hade hittat en stabil besättning, och därför inte lade så mycket tid på att skriva nytt material tillsammans inför inspelningen. Konsekvensen blev att vi inte spelade live på det släppet över huvud taget, eller brydde oss om att kontakta bolag i någon större utsträckning, för att få distribution. Därefter följde ett hårt arbete med att godkänna eller kassera gamla riff vi tänkt använda, samt att skriva nytt material. Det blev någon sorts trial-and-terrorverksamhet i åtminstone ett halvår innan vi kände att alla var nöjda med vart vi var på väg musikaliskt. Vi lade också ned mycket tid på att hitta ett eget sound. Där spelade Pauls förkärlek för effektpedaler och gamla brittiska förstärkare en stor roll. Nu ska vi inte göra en massa reklam här, men vi kan säga att utan tillverkare som D.A.M. Pedals och Matamp hade vi inte låtit som vi gör idag. När grundpelarna väl var nedbankade i repan tog det sedan ytterligare en tid att skriva ihop material till den nya inspelningen. Det tog tid, men det viktiga är att vi är nöjda med slutresultatet. Vi snackar ju i alla fall inte Chinese Democracy-tid.
Något roligt minne från inspelningen?
Markus: Själva inspelningen gick väldigt lugnt och sansat till. Sven, som arbetade med oss i studion, sprider liksom ett lugn omkring sig, så några spexiga upptåg fanns det inte utrymme för. En rolig grej var i och för sig när vi skulle soundchecka trummorna och Sven upptäcker ett konstigt rassel i golvpukan. Markus upptäcker då att det ligger ett gäng döda bananflugor i botten av pukan, så det blir som en maracas när de studsar på resonansskinnet. Ingen fattade riktigt hur de hade kommit in där. Det var ju bara att skruva av skinnet och tömma ut dem i trädgården. Vi städade inte så ofta i vår gamla replokal...
Hur går låtskrivandet till i bandet?
Markus: Oftast går det till så att Anders kommer med några bra riff till replokalen, som vi sedan gemensamt bygger ihop till en låt. Ibland blir låten färdig snabbt, ibland tar det ett tag och ibland lägger vi halvfärdiga låtar i malpåse för att återvända till dem några månader senare. Alla i bandet bidrar i den kreativa processen, men Anders har de senaste åren intagit rollen som låtskrivare mer och mer. Vad gäller texterna sköter Joacim det på egen hand, vilket vi andra är mycket nöjda med.
Vilka skulle ni säga är era största influenser?
Markus: Personliga preferenser inom bandet kan variera en del. Vi har rätt stor ålderspridning i bandet. Markus lyssnar till exempel mest på HC och punk, medan Joacim i stort sätt bara har Pantera-plattor i bilen. Men om vi pratar om de influenser vi har gemensamt, och som vi själva tycker genomsyrar det vi gör så måste i alla fall dessa inkluderas: Black Sabbath, Entombed, Hawkwind, Kylesa, High on Fire, Black Cobra, Melvins och Kyuss. Inga överraskningar där alltså...
Några roliga minnen från spelningar ni gjort?
Markus: Nu låter vi ju lika tråkiga som Kiss, antagligen, men vi kan inte komma på något extraordinärt roligt som har hänt. Det är mest klassiska prylar som att någon drar två strängar första låten, cymbalstativ som välter, eller att någon överförfriskad snubbe hoppar upp på scenen och vrålar något i micken. Vi behöver helt enkelt komma ut och lira mer, så vi får något roligt att berätta. Fråga oss igen om ett år!
Berätta lite om tanken bakom omslaget?
Markus: Vi visste ganska tidigt vilken känsla vi ville förmedla med omslaget. Samtidigt ville vi undvika uppenbara genrestereotyper. Vi letade länge bland olika grafiker och konstnärer innan vi till sist hittade Pavel Petkevic konst på internet. Hans bildspråk förmedlade den tyngd och atmosfär som vi sökt och efter att ha tagit kontakt med honom gick han med på att formge omslaget. Vi är väldigt nöjda med resultatet och känner att det på ett bra sätt kompletterar ljudupplevelsen.
Vem kom på bandnamnet och vad är storyn?
Markus: Bandnamnet är Pauls skapelse, men det finns tyvärr ingen spännande historia bakom. När vi väl hade fått en stabil line-up i bandet som vi ville jobba vidare med kändes det också aktuellt med ett nytt namn. Paul hade ett litet lager med bandnamn som han tänkt ut sedan tidigare och The Deadists kändes som ett bra namn i förhållande till den typen av musik vi ville spela och vilken känsla vi vill att den ska förmedla. Lite senare var det någon i bandet som fick reda på att även Grateful Deads hardcorefans kallar sig "deadists", men det tar vi fullständigt avstånd ifrån...
Någon respons från utlandet?
Markus: Vi har fått en mängd positiva recensioner från utländska webzines och bloggar, såväl som en del radiotid. Framförallt från Storbritannien och Holland, men i stort sett från hela Europa och Nordamerika. Det är jäkligt kul att människor på så många olika platser kan uppskatta det vi gör. Det ger oss extra motivation till att skriva nytt material och att komma iväg utanför Sverige och spela, samtidigt som man känner sig ganska liten när man inser hur stor världen är och hur snabbt allt rör sig. På det stora hela är det väldigt positivt att det idag är så pass enkelt att sprida sin musik. Hur stora är oddsen att en snubbe i Kanada, som sänder piratradio från sin morsas källare, skulle ha plockat upp oss för 15 år sedan? Det är fantastiskt att sådana möjligheter finns. Vi vill ju att så många som möjligt ska få chansen att höra oss.
Hur ser gigplanerna ut för närmsta tiden?
Markus: Vi jobbar just nu på att komma ut och spela till sommaren och hösten. Kanske även något enstaka gig under våren. Vi har ju fortfarande inte spelat ute så mycket på EP:n, så det är en målsättning. Det är osäkert om vi kommer utanför Sveriges gränser, än så länge, men ett tiotal gig ska vi försöka hinna med innan snön börjar falla igen till hösten. Det är bara för de som är intresserade att hålla ett öga på vår blogg (http://www.thedeadists.com). Så fort något blir klart kommer det att synas där. Ett superinofficiellt rykte säger förresten att The Deadists kanske dyker upp på Sweden Rock i sommar, men det är som sagt superinofficiellt.
Har ni nytt material på gång?
Markus: Förutom att leta spelningar är det precis vad vi håller på med just nu. Vi skriver material inför nästa släpp, vilket bör bli en fullängdare. I dagsläget har vi drygt hälften av materialet som skulle krävas mer eller mindre färdigskrivet, men vi vill gärna kunna välja och vraka när vi väl ska in i studion. Inför inspelningen av TWOL hade vi åtminstone två ytterligare låtar färdigskrivna, som vi valde att kasta och som har känts helt passé sedan dess. Det finns alltså ingen risk att de som kommer på våra spelningar i vår/sommar bara får se oss spela igenom EP:n och sedan gå av scen - det finns mer att visa upp.
Hur skulle ni sälja in er till någon som inte känner till er?
Markus: Det beror väl lite på vem som frågar. Den enkla utvägen skulle vara att beskriva det vi gör som tung, svängig hårdrock, med vissa sjuttiotalsvibbar. Det är en ganska svår fråga att svara på egentligen. Någonstans fastnar man mellan klassiska klyschor som "groovigt" och "energisk live-akt" och de här Close-up-beskrivningarna "Tänk er en motorbåt som körs av Geezer Butler, med LG Petrov och en ung Josh Homme som matroser, som kraschlandar på en strand där Hawkwind har beachparty och Lemmy grillar kött åt Mastodon etc". Det bästa sättet att hantera det är att ha en bra bandare med sig i alla lägen och sätta på EP:n så fort någon vill veta hur vi låter.
The Deadists på MySpace här
/Niclas
