Det svenska gänget Deathening har nyligen släppt sin debut och då kunde det ju passa bra med lite frågor och svar om bandet.
Pär, Pål och Arnold tog sig tid att komma fram till svaren.
När och hur började det hela?
Pål: Jag och Arnold gick ljudingenjörsutbildningen i Piteå 95-97 där vi använde den mesta studiotiden till att spela in metal. Vi influerade varandras musiksmak ganska mycket eftersom vi musikaliskt kommer från olika håll. Jag var väldigt inne på dödsmetall från början av 90-talet och tidig 70-talshårdrock medan Arnold var mer inne på annan hårdrock och thrash. Sedan dess har vi lagt ganska mycket tid på att göra inspelningar med olika band i olika stilar. Samarbetet har bland annat resulterat i Supraload (”Hype Divine”, 2005) där Arnold både sjunger och spelar trummor och Murderplan (”Let’s Roll”, 2008). Parallellt med Murderplan och därefter kände vi att vi ville göra något som var mer organiskt, mer baserat på tidig döds och med mer sväng. Vi började då fila på dom första utkasten till vad som sen blev Deathening. Jag kontaktade Kalle ganska omgående eftersom jag visste att han skulle kunna leverera exakt den sång jag var ute efter och efter ungefär 2 sekunder tackade han ja till att bli vår sångare. Sen fylldes det på med Niklas som både jag och Arnold spelat med i flera år.
Pär: Sist in var jag, men hade knappast tillåtit att någon annan fått jobbet.
Berätta lite om arbetet bakom nya plattan?
Pål: Trummorna spelades in i Sound Industry som är Arnolds studio i Mölndal efter att vi jammat fram alla formerna på låtarna. Sen trackades all gitarr i min studio och sången i Mission Hall Studio, där också halva mixen gjordes. Sen är slutmixen gjord på King Edward Filmproduktion i Malmö. Det har varit en ganska lång process, som det alltid är när man inte har någon deadline, och perfektionister som vi är ville vi att inget skulle lämnas åt slumpen. Man är ju dessutom extra petig när det gäller ens eget band. Att vi inte hade någon deal när plattan väl var färdig gjorde också att vi höll på inspelningen kanske onödigt länge. Till slut gav jag upp tanken på att jag är musiker och inte säljare och startade Rakamarow Records, vilket gav en oväntad boost och energi åt alltihop. Nu kör vi så det ryker!
Något roligt minne från inspelningen?
Pål: Jag kommer aldrig att glömma när Kalle gjorde sina absolut sista sångpålägg. Han hade sparat dom sista två eller tre långa, långa höga skriken till sist och när väldigt trött efter att ha attackerat mikrofonen en hel dag gick in för att lägga det absolut sista laddade han 200% och gjorde världens fetaste skrik...och tog ut sig totalt! Helt grymt! Han låg sen i fosterställning med migrän i studiosoffan och lär ha däckat direkt han kom hem. Lyssna på 3:17 in i The Earth Is Flat – man kan nästan höra hur han avlider, haha!
Hur går låtskrivandet till i bandet?
Pål: Det brukar börja med att jag har ett lager av riff och halvgenomtänkta låtdelar som vi testar till trummor. Plötsligt hittar man något som funkar och då brukar vi spela in det. I detta fallet hade vi ungefär en vecka under vilken låtarna växte fram ur lösa riff. När man står där och jammar brukar riffen komma till en ganska naturligt. Jag blir alltid otroligt kreativ bara av att komma in i studion och plugga in. Försöker att inte ha låtarna för färdiga innan vi börjar testa tillsammans, utan bara ett ganska tomt skelett som vi bygger på. Man kan säga att jag skrivit hela plattan, men sen adderas det efter hand idéer från alla håll.
Vilka skulle ni säga är era största influenser?
Pär: Influenserna är dödsmetall som den lät på den tiden när syntljuden var strängt tillsagda att hålla sig till låtarnas intron, samt snirkliga skrytriff från 70-talet.
Pål: Gammal döds är ju det bästa jag vet så det finns en massa idéer som har sitt ursprung därifrån, medvetet och omedvetet. Man har ju lyssnat miljarder timmar på plattorna som Carcass, Napalm, Gorefest, Dismember, Entombed, At the Gates osv. gjorde för ungefär 20 år sedan, och den nostalgi som man förknippar med dessa gamla plattor påverkar ju ens låtskrivande än idag. Vare sig man vill eller inte.
Några roliga minnen från spelningar ni gjort?
Pär: När den bakfulle bondungen till bassist skulle försöka navigera till Sticky Fingers i centrala Göteborg senast med föga hjälp från Kalle Kartläsare. Efter 40 minuter inklusive en vända i tunneln och en tur till Hisingen så körde duon till studion i Möndal i stället.
Pål...och vi andra fick bära ditt as till 35 kilos bastopp... Allvarligt talat så är det inte ofta jag fått så många positiva kommentarer och ryggdunkningar från helt okända människor i publiken efter gig som efter de spelningar vi gjort med Deathening. Det är riktigt kul och musiken verkar tilltala folk från alla läger, inte bara dödspubliken.
Berätta lite om tanken bakom omslaget?
Arnold: Började som en ploj på en avsats utan för vår replokal i Malmö...
Pål: När vi hade plåtat bandet fick jag en idé när jag såg en mur, så det var bara för fotografen till att packa upp kameran igen och ta några snabba kort på oss när bara huvudena stack upp. Satte sen ihop det mest på skoj, men efter hand kom bilden att bli ganska go och alla gillade den så... Bilden är ju kan jag tycka precis som musiken – och texterna för den delen – vi går in för fullt och sparar inte på krutet, men med en stor portion självdistans och ironi. Pretentiös metal (eller musik över huvud taget) är inte min grej, därmed inte sagt att det inte finns en allvarlig underliggande ton i allt Deathening gör. För min del är det ganska meningslöst att skriva en splattig text utan att den betyder något annat än just blod och död. Det finns alltid en underliggande mening.
Pär: Det skall vara tufft men behöver inte vara så där norskt skitnödigt. Perfekt balans!
Vem kom på bandnamnet och vad är storyn?
Pål: Jag kom på det. Det är en pina varje gång man ska skaka fram ett nytt bandnamn. Långa listor skrivs och sedan söker man efter dom man gillar på nätet...upptäcker att det redan finns eller att det betyder något konstigt...så får man börja om från början igen...men till slut var det där! Responsen har varit minst sagt blandad. Antingen: ”...helt grymt! Jag kan inte fatta att ingen kommit på det tidigare!!!”, eller ”...det måste va slut på bandnamn...”. Det går tydligen inte omärkt förbi i alla fall och vi gillar det.
Någon respons från utlandet?
Pål: Holländare verkar gilla det bäst. Senast 89/100. Tyskarna är ganska glada också.
Hur ser gigplanerna ut för närmsta tiden?
Arnold: Nästa inbokade gig är på KB i Malmö den 20/5. Vi jobbar lite på att lira på några festivaler runt om i sommar, ev också en mindre turné sen i höst. Inget är dock spikat än.
Pål: Ja det är lite avbrott vad gäller gig just nu eftersom Arnold åker på turné som tekniker till Hardcore Superstar och Kalle ska hinna bli pappa. Men från maj drar vi på för fullt igen och försöker boka in så mycket vi kan.
Har ni nytt material på gång?
Arnold:Tanken är väl att vi ska gå in så snart som möjligt in i Sound Industry Studio i Göteborg och börja bli kreativa...
Pål: Absolut! Det finns alltid massor av idéer som bara ligger och väntar. Det gäller ju att hålla uppe kreativiteten hela tiden. Skulle vara dumt att inte köra på med en gång. Jag hoppas att vi kan börja skriva i studion under sommaren och eventuellt komma med något nytt i slutet av året.
Hur skulle ni sälja in er till någon som inte känner till er?
Pål: En blandning av gammal döds och thrash som både gungar och går fort. Uppblandat med melodiska partier och brutal sång. Snyggt brutalt hela vägen och fullt av detaljer som man kanske inte upptäcker till en början. Knepiga vändningar och udda harmonier.
Pär: Deathening är för den som tycker att dödsmetall skall låta som en traktor och inte som ett rymdskepp men ändå inte har något emot lite schyssta refränger.
Deathening på MySpace
/Niclas
