torsdag 7 januari 2010

Skivrecension

Arkona

"Goi rode goi" 2009




Det är första albumet jag hört av ryska Arkona, som spelar pagan metal. Plattan börjar med den mest medryckande låten av alla, titelspåret ”Goi, Rode, Goi!” och sångerskan och frontkvinnan Maria ”Scream” Arhipova sjunger på ryska direkt från sitt hedniska hjärta.
Hon sjunger inte bara skönsång utan sköter också allt growlande alldeles själv! Och det låter faktiskt riktigt förträffligt.
Metalscenen är inte välsignad med mycket kvinnor som kan growla, om man bortser från sådana som exempelvis sångerskan i doombandet Thorr’s Hammer som verkar ta i tills hon nästan spyr. Men i Arkona är det alltså Scream som sköter all sång och hon hanterar det väl.
Det är intressant att hela skivan är på ryska men samtidigt är jag som lyssnare nyfiken på vad Scream sjunger om. Temat är rysk historia, den slaviska kulturen och det hedniska arvet.
Arkona var för övrigt ett slaviskt tempel i Tyskland som förstördes av kristna danskar.
Musikaliskt liknar ”Goi, Rode, Goi!” (som jag tyvärr inte hittar någon översättning till) band som Eluveitie från Schweiz och Ensiferum från Finnland. Det är väldigt svårt att likna Arkona vid fler band, för de må inte spela hård black metal men de framstår ändå som väldigt seriösa folk i metal-genren, seriösare än t ex Turisas eller Alestorm. Och de är oftast lite hårdare än Korpiklaani. Utöver de traditionella metalinstrumenten används gamla sådana som t ex säckpipa och fiol.
I ”Na Moey Zemile” känner jag igen några av rösterna, på detta spår gästsjunger sångare från bland annat svenska Månegarm, Heidevolk och Menhir. Sångaren från Månegarm sjunger på svenska om att offra till förfäderna och denna långa låt (ca 15 minuter!) blir i sin helhet väldigt mäktig.
Som variation finns det låtar som ”Kupalets” som nästan blir lite meditativ med Marias gammaldags stämma och de sköna trummorna. Jo, det blir faktiskt som en hednisk trumresa till forna tider.
Ju mer jag lyssnar på ”Goi, Rode, Goi!” desto mer fastnar den och blir bara bättre. Dessutom är den väldigt lång, ungefär 79 minuter, och man får väldigt mycket musik för pengarna.
Hade jag varit väldigt snabb med att bedöma detta album hade den nog fått medelbetyg men efter några lyssningar är den värd en fyra för sin originalitet.

Betyg: 4/5

Sara Andersson

Inga kommentarer: