Loch Vostok
"Reveal no secrets" 2009
På infon som skickades med ”Reveal No Secrets”, berättar skivbolaget Silverwolf Productions att Loch Vostok låter som en blandning av King Diamond, Soilwork och Emperor.
Jösses vilka höga förväntningar som då planteras i mitt King Diamond-dyrkande huvud! Och norska black metal-kungarna Emperor tillhör också några av mina absoluta husgudar.
Vidare står det också att denna skiva är svensk melodiös dödsmetal i sitt esse, att denna skiva har precis allt. I mitt huvud föds At The Gates-liknande riff och förväntningarna blir nästan skyhöga.
Så det är alltså med stor förtjusning och förväntan jag klämmer in det senaste verket av svenska Loch Vostok i cd-spelaren.
Och det jag hör låter mer som ett lite tyngre Evergrey och jag förstår inte alls likheterna dragna till King Diamond eller Emperor som detta nya skivbolag har gjort. Javisst, det låter ju bra och okej och det låter som om dessa grabbar vet vad de gör, men var finns den musikaliska och tekniska speciella touch som Emperor har? Sista spåret ”Breakthru” må påminna pyttelite om Emperor á la ”IX Equilibrium”, men det är endast så korta stycken att det inte går att jämföras.
Och var finns det morbida som King Diamond skapar? Det enda de har gemensamt med danske kungen är att de turnerade med honom 2006 och att det då och då används keyboards.
Så här gjorde skivbolaget ett stort misstag, genom att hypa ”Reveal No Secrets” alldeles för mycket och jämföra det med väldigt olika typer av band som har funnits väldigt länge och som är mycket säregna.
Nej, enligt mig så har Loch Vostok mer likheter med göteborgsband som Evergrey och Dark Tranquility. I spåret ”Dig Deeper” bjuds det på lite growl, men oftast är det clean vocals liknande de utav Tom S. Englund. Men det är verkligen kompetenta sådana måste tilläggas!
Evergrey är faktiskt ett av de ytterst få band av ”ny” melodiös metal från Göteborg som jag tycker är något att ha. Så fans av Evergrey borde alltså få ut en hel del av att lyssna på ”Reveal No Secrets”.
”Raiders of the Lost Hearts” ger små men ändå tillförlitliga Children Of Bodom-vibbar i vissa partier, i användandet av keyboard och när sångaren återigen ger sig på growlsång.
Lite skoj och onödigt kunnande är att båda grupperna tagit bandnamnen av olika sjöar. Är detta en ny trend tro?
Bra jobbat Loch Vostok, men säg till ert skivbolag att lugna ner sig med de band som de jämför er med, för Odens skull!
Annars får nog fler än mig en skev bild av musiken ni levererar.
Betyg: 2/5
Sara Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar