lördag 23 november 2013

Konsertrecension

Black Sabbath
Uncle Acid and the Deadbeats

Friends Arena, Stockholm 131122


























Tidigare under dagen intervjuar jag Uncle Acid himself inne på Friends. Kanske inte den mest pratglade britten jag stött på, men trevlig och tillmötesgående. Desto roligare var deras turnémanager som legat ute på vägarna med Entombed under "Clandestinetiden". Han berättade hur alkohol var totalt förbjudet backstage. bandet kunde köra sitt race i logen, men under inga omständigheter valsa omkring med ett glas i näven ute i de oändliga korridorerna. Han var dessutom snäll nog att ge mig en biljett till kvällens begivenhet.
Hur lät då dessa unga britter? Jo, alldeles förträffligt bra, måste jag säga. 
Gitarristen Yotam Rubinger bär vit kostym a´la Glenn Hughes på 70-talet och det svänger ordentligt i låtarna. Mest förvånande är ljudet. På KISS i somras stod jag långt fram på parkett och tyckte det från och till lät för jävligt. Nu satt jag längst ner på läktaren, ganska exakt i mitten och ljudet var väldigt bra. Perfekt volym och absolut inget muller eller annat missljud. 
Inleande "Mt Abraxas" sätter stämningen och sedan rullar det bara på av bara farten fram till den avslutande och utomordentliga "Over and over again". Har du inte lyssnat på detta lilla band är det dags nu. 
Hur stod det då till med Ozzy och grabbarna? Tja, jag tycker faktiskt att de gjorde väldigt bar ifrån sig. Kling på Aftonbladet tyckte Ozzy sjöng djävulskt uselt, men jag håller inte med. Där jag satt lät det inte alls så tokigt. Okej, han sjunger inte på topp längre, men få gör det över 60. Tycker dock att han klarade giget med ett klart godkänt betyg. Hade förväntat mig något av en katastrof i stil med Paul Stanley, men så var inte fallet, anser jag. 
Ozzy var väldigt glad, publiken öronbedövande högljudd ibland och Geezer, Tony och Tommy... well, tighter than a snake´s ass, på ren utrikiska. 
"N.I.B." lät fenomenalt bra och var nästan den låt, förutom "Paranoid", som bjöd på störst tryck i publiken. 
Tommy bjöd på ett väldans intensivt trumsolo. Hur han överhuvudtaget kan lyfta armarna efter ett gig, är obegripligt. Och Tony Iommi såg ut att må hur bra som helst, trots omständigheterna.
Nej, jag har faktiskt sett betydligt uslare konserter än den rifforgie som de gamla Birminghamhjältarna bjöd på denna kyliga kväll i betongklumpen i Solna. Publiken, ca 25400 stark, var med på noterna hela tiden och det bidrog nog till Ozzys konstanta leende under kvällen. 
Men visst, Ozzy lät inte bra i "Dirty women", som var kvällens sämsta prestation och i "Black Sabbath" kunde det funkat bättre, men på det stora hela var jag faktiskt väldigt nöjd. Dock lite besviken över att bara få några inledande riff av "Sabbath bloody Sabbath" innan de övergick i "Paranoid". 
På hemvägen inhandlade jag en bootlegtischa, bilden ovan, för första gången sedan Rolling Stones 90. Bara en sådan sak. 

Uncle Acid: 4/5

Black Sabbath: 3/5

/Niclas 

2 kommentarer:

Tom(ten) sa...

Trevlig recension Niclas, och det är trevligt med gig där supportbandet är bättre än huvudakten!

Metal Shrine sa...

Visst är det?