Black Star Riders
Debaser Medis, Stockholm 131110
BSR känns från och till som ett coverband, hur man än vänder och vrider på det. Scott Gorham är den ende med ett förflutet i gamla Thin Lizzy, vars skugga hela tiden ligger över den lilla scenen på Debaser Medis.
Uppslutningen är ganska bra och medelåldern hög. Gamla långhåriga, tunnhåriga rockers md ölmage, samsas med vingliga kavajsnubbar med ett glas rött i näven.
Materialet från BSR´s debut fungerar överlag bra och det svänger helt ok. Publiken klappar händerna i takt och sjunger med, vilket verkligen ser ut att glädja främst Ricky Warwick, som ibland ser lite vilsen ut i de låtar då gitarren lämnas vid scensidan.
Rickys röst påminner väldigt mycket om Lynott. Inte hela tiden, men i en del låtpartier blir det väldigt tydligt och jag undrar om han anstränger sig för att härma sin hjälte, eller om det bara blivit så?
Bandet är inte heltight rakt igenom utan de svajar på sina ställen, men det går inte att bortse från den energi som sköljer över både herrarna på scen och de i publiken, när de bränner av flertalet Lizzyörhängen.
"Jailbreak", "Southbound" och "Cowboy song" låter riktigt bra, men det är i fenomenala "The boys are back in town" som jag inser att jag faktiskt står och ryser lite. Kanske inte främst för att bandet river av den, utan nog mer för att jag än en gång påminns om hur överjävligt bra den är.
Avslutningen med "Whiskey in the jar" och "Roaslie" knyter ihop en lite halvtom säck. BSR är bra, inget att snacka om, men faktum är ju att de främst lever på Scott Gorham och hans förflutna låtkatalog.
Betyg: 3/5
/Niclas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar