måndag 24 september 2012

Konsertrecension

Y&T

Göta Källare, Stockholm 120923













Jag föll som en fura för Y&T när "In rock we trust" kom ut 1984 och just detta album har förblivit min absoluta favorit med bandet. Min kärlek till albumet visade det sig att jag delade med gitarristen John Nymann när jag intervjuade honom några timmar innan konserten. Det var då han blev inblandad i bandet. Visserligen hade han varit polare med Meniketti sedan skoltiden, men på turnén för detta album hyrdes han in som keyboardist och bakgrundssångare. En turné som bl a såg bandet ge sig ut på vägarna med Mötley Crüe och John, som var singel, var lycklig som en fisk i vattnet.
Mer om detta i den kommande intervjun.

Konserten då? Ja, jag var faktiskt lite orolig över att det inte skulle komma folk. Man vet ju aldrig med huvudstaden, men till min glädje var det ganska fullt på Göta Källare när Y&T intog scen halv nio på söndagskvällen.
En stark öppning med "Black tiger" och det stod snabbt klart att herr Meniketti fortfarande kan sjunga, till skillnad mot många andra sångare som också har några år på nacken.Som andra låt smällde de av den underbara "Hard times", som jag hoppats mest att få höra under kvällen. Här kom kvällens första rysning.
Bandet var på strålande humör och sedan rullade det bara på. "Dirty girl" och "Rock and roll´s gonna save the world" följde. Meniketti pustade ut och tog in jublet. Någon längst fram skrek ut "Don´t stop runnin´" och tamejfan om inte bandet bara tar och kastar sig rakt in i låten och gör en ytterst stark version av den. Saker som detta gör att man ler lite extra.
"Midnight in Tokyo" avslutas acapella för att Meniketti vill visa att här körs det banne mig inte med några backingtracks och faktiskt ska en eloge gå ut till John Nymann och basisten Brad Lang som gör ett enastående jobb med stämmorna kvällen igenom.
"Im coming home" från senaste "Facemelter" dedikeras naturligtvis till the late great Phil Kennemore och efter det bjuder Meniketti på ett enastående bluessolo. Mannen kan lira, om man säger så.
Från "Endangered species" bjuder bandet på "Gimmie the beat", en låt man inte spelat på 15-20 år enligt sångaren och tydligen var det första gången som Brad Lang gav sig på den. Den satt som ett smäck och är helt klart en bortglömd guldklimp från tiden då Y&T låg lite i halvdvala.
"I believe in you" ges som en salutering till Sweden Rock Festival och sedan följer en fenomenal "Forever" där publiken ger järnet med nävarna i luften. "Rescue me" blir första extranummer och hela kalaset avslutas med Meniketti ensam spelandes och sjungandes "Masters and slaves", troligtvis efter att ha sett någon i publiken hålla upp ett papper med låttiteln på.
Två timmar och tio minuter står bandet på scen och med ett sådant fantastiskt mottagande är det helt självklart att de kommer tillbaka. Enligt Meniketti kanske redan nästa år.

Betyg 4/5

Setlist:

Black tiger
Hard times
Dirty girl
Rock and roll´s gonna save the world
Don´t stop runnin´
Mean streak
Rhythm or not
Midnight in Tokyo
Shine on
Blind patriot
Winds of change
Don´t bring me down
I´m coming home
Meniketti solo
Hurricane
Trumsolo
Gimmie the beat
I believe in you
Forever
Rescue me
Masters and slaves (Bara Meniketti)

/Niclas


Inga kommentarer: